Sedan diktatorn Marcos fälldes i en folklig protestvåg 1986 har det civila samhället i Filippinerna vuxit på ett positivt sätt. Inget annat land i regionen kan uppvisa så många organisationer med engagemang för mänskliga rättigheter.

Trots detta har det civila samhället ett mycket begränsat inflytande på filippinsk politik.
Landets maktelit försöker ofta begränsa villkoren för organisationer som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter och fred. Myndigheterna ser mellan fingrarna när arbetsgivare och andra maktintressen riktar våld mot aktivister som kämpar för förändringar i samhället.

Filippinska arbetare möter ofta stora problem: deras bostäder hotas av rivning, fasta anställningar ersätts av korttidskontrakt och lönerna räcker inte ens till de nödvändigaste utgifterna. Samtidigt är mindre än tio procent av alla som är i arbete fackligt organiserade.

Filippinsk politik domineras på samtliga nivåer av företrädare för landets traditionella elit och röstköp är vanliga. Det finns inga stora ideologiska skillnader mellan partierna, som ofta bildas för att stödja en enskild kandidat inför presidentval. Marginaliserade grupper saknade länge kanaler för att genom politiskt inflytande försvara sina rättigheter. Men sedan slutet av 1990-talet finns ett parti som grundats av sociala rörelser och en grupp fackföreningar - Akbayan. Partiet är unikt i Filippinerna eftersom man arbetar med intern demokrati och organiserar sig kring ett politiskt program, istället för kring en mäktig person.

Palmecentret samarbetar sedan 20 år tillbaka med organisationer i Filippinerna som arbetar med kapacitetsstärkning av organisationer inom folkbildning, facklig organisering och politisk organisering. Vi har bland annat bidragit till att det i dag finns en nära samverkan mellan folkbildningsorganisationer, fackliga organisationer och ett politiskt parti.