Ronaldo Llamas besökte Stockholm i april för att utvärdera de senaste projekten i ett långsiktigt samarbete med Palmecentret och svenska socialdemokrater som pågått sedan Filippinerna åter blev en demokrati 1986. Från början handlade det om utbildning, inte minst i folkrörelsearbete. Akbayan var närmast ett studieförbund som drev studiecirklar och politisk debatt.
- Vårt möte med den svenska socialdemokratin formade det som senare blev partiet. Det går inte att ha ett parti utan en folkrörelse, ingen folkrörelse utan fackföreningar och varken fack eller rörelse utan kursverksamhet. Vi behövde återskapa ett demokratiskt samhälle efter två decennier av diktatur, säger han.
Den bild Ronaldo Llamas ger av Filippinerna är mörk. Samhällslivet är auktoritärt, med en liten överklass som styr det mesta i landet.
- Vi har haft demokratins former i snart hundra år, men demokratin saknar fortfarande substans. Enligt Transparency International är vi det mest korrupta landet i Asien. Parlamentet är fullt av krigsherrar. Vi har den sista maoistiska gerillagruppen i världen, med 10 000 stridande i söder, säger Ronaldo Llamas.
När han valdes till partiordförande 1998 hade han aldrig röstat i ett allmänt val. Länge hölls inga demokratiska val och sedan glömde han att registrera sig.
- Rösta var inget vi räknade med att göra, säger han.
Det har varit en lång och komplicerad resa för honom och många av hans partikamrater, som finns med sedan kampen mot diktaturen i deras ungdom.
- Jag blev aktiv när jag var 16 år. Vi övade oss i att riva ner diktaturen - inte bygga upp samhället. Nu övar vi oss i att föreslå, inte slå ned. Nu måste vi lära oss om dagvattenledningar, kokosnötsolja, redovisningssystem. Utan sådan kunskap kan man inte fungera som lokalpolitiker, säger han.
De utbildningsprojekt som SSU, S-kvinnor och det socialdemokratiska partiet driver tillsammans med Akbayan handlar just om detta - att skapa praktisk politik. Ronaldo Llamas uppskattar att Akbayan fått mycket frihet att lägga upp undervisningen.
- Vi får del av de svenska erfarenheterna, men de prackar inte på oss någon modell, säger han.
Filippinerna har ett politiskt system baserat på enmansvalkretsar, oftast dominerade av lokala makthavare eller "krigsherrar". Akbayan är inte i någon del av landet så starkt att det kan vinna i dessa enmanskretsar. Men sedan några år finns ett kompletterande system. En femtedel av mandaten i representanthuset fördelas enligt den proportionella metoden (liknande den svenska). Det här gör det möjligt även för mindre partier att få mandat i parlamentet. Att ställa upp i enmansvalkretsarna är både dyrt och farligt, säger Ronaldo Llamas.
- Det kostar mer att ställa upp i en enda valkrets än att driva kampanj i hela landet för partiet. Och man ställer upp mot krigsherrar.
Akbayan fick nästan sju procent av rösterna i de senaste proportionella valen. Det gav tre parlamentsplatser - eftersom det finns en spärr som gör att varje parti endast kan ta just tre platser samtidigt. Partiet är det näst starkaste i Manila och det starkaste i landets näst största stad Cebu. Det har vunnit i inflytande de senaste åren - men också mött starkare motstånd.
- Vi är offer för vår egen framgång. Nu angriper kommunisterna oss från vänster, militären kallar oss "eurokommunister" - en hemsk anklagelse! - och kyrkan kallar oss "onda" eftersom vi stöder skilsmässor, homosexuella giftermål och sådant.
Angreppen har kommit frekvent och det har även administrationens försök att försvåra livet för de partiaktiva.
- De har blockerat utbetalningen av vårt partistöd. De kan inte göra det lagligen, men gör det ändå och fördröjer processen. Om vi överklagar i domstol tar det sju år innan fallet är avgjort.
Akbayans grundkrav är enkelt: rättvisa regler. Det krävs politiska reformer som gör makthavarna ansvariga och skapar insyn. Och som får slut på en situation där det kan vara fler röster än invånare i ett distrikt - men ändå räknas alla rösterna.
Men partiet driver också ett antal politiska vardagskrav, som billigare medicin, tillgång till reproduktiv hälsa och jordreform. Man har också haft framgång med arbete mot dödsstraff och som huvudförslagsställare till en lag om kompensation till offren för diktatorn Ferdinand Marcos diktatur.
Ronaldo Llama är övertygad om att den filippinska demokratin kan förbättras kraftigt - men bara om det går att forma en koalition av moderna, demokratiska delar av de borgerliga partierna, vänstern och det civila samhället.
- Vi behöver inte enas om ett radikalt program - bara om en modernisering. Vi kan enas om att vara oense om resten. Vi behöver bara skapa lite andrum, ett klimat där demokratin kan växa.
Än så länge har man bara nått fram till koalitionssamtal mellan de demokratiska vänsterpartierna. Målet är att det bara ska finnas två vänstergrupper - de demokratiska och maoisterna. Koalitionen mellan de demokratiska vänsterpartierna kallas "massornas kamp".
- Vänstern måste lära sig av med dogmatismen och självrättfärdigheten för att lyckas. Men det är svårt att bryta gamla vanor, säger Ronaldo Llamas.
LARS TRUEDSON