Turkiet: Utrikespolitisk roll i förändring
För några år sedan låg Turkiet i intensiva förhandlingar med EU om ett framtida medlemskap. I svensk media rapporterades med jämna mellanrum om nya turer i diskussionen. Men plötsligt slutade nyheterna att handla om EU. I stället har Turkiet mer och mer figurerat i samband med rapporter om Mellanöstern. Särskilt i bevakningen av det pågående inbördeskriget i Syrien.

På några år har Turkiet etablerat sig som en av de viktigaste aktörerna i regionen. Landet har ökat sitt bistånd och sin närvaro i bland annat Afrika. Att Turkiet har kunnat föra en expansiv utrikespolitik har sin förklaring i inrikespolitiken. I drygt tio år har landet styrts av regeringspartiet AKP.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan har varit regeringschef nästan lika länge. Det har inneburit en politisk stabilitet som står i bjärt kontrast till hur situationen var på nittiotalet. Till det kommer en tillväxt som länge legat på 7-8 procent per år. För att belysa Turkiets utrikespolitiska utmaningar arrangerade Palmecentret, OSSE-nätverket och ABF Stockholm detta seminarium den 25 februari.

– Från att se fienden överallt, har Turkiet börjat betrakta alla länder som potentiella vänner. 1998 stod Turkiet och Syrien på randen till krig. Tio år senare hade man lyft visumkraven och kommit överens om frihandelsavtal. Samtidigt hade Turkiet blivit ett viktigt mellanled i förhandlingarna mellan Israel och Syrien, sa Hanna Ojanen, Turkietexpert vid Finlands utrikespolitiska institut.

Turkiet hade under en längre period satsat på att förbättra relationerna med grannländerna i Mellanöstern när den arabiska våren kom från ingenstans.

– Vi brukar ju åka till Turkiet för att fråga om vad det är som pågår i Mellanöstern, men de hade faktiskt ingen aning om att det här skulle hända, sa Mikael Sahlin, före detta ambassadör i Turkiet. 

Regeringen i Ankara hade vid det laget skaffat sig goda relationer med Assad-regimen i Syrien. Ändå kunde den inte påverka regimen till att upphöra med våldet mot demonstranterna. Turkiet övergick då till att stödja befolkningen och ge plats för syriska flyktingar och desertörer. Det försämrade i sin tur den turkiska regeringens relationer med Iran, som är Assad-regimens starkaste stöd i regionen.

– Assad gjorde det sluga draget att dra bort syrisk närvaro från norra Syrien där kurderna finns. Tidigare höll syrisk militär regionen i balans. Det blev lite av en chock för Ankara, sa Rolf Ekéus, tidigare kommissionär för minoritetsfrågor inom OSSE-nätverket.

Den så kallade kurdfrågan har för övrigt varit en av de mest betydande bromsklossarna för Turkiets EU-medlemskap, menade Ekéus. Det har egentligen inte varit en fråga som diskuterats särskilt mycket, men alla har vetat om att den måste få en lösning för att förhandlingarna på allvar skulle kunna leda till ett medlemskap.

– AKP har genomfört en rad viktiga reformer. Men de djupaste och allvarligaste frågorna har man inte rört. När man började inse motståndets tyngd – både Frankrike och Tyskland var emot ett turkiskt inträde – var man tvungen att vända sig till sin gamla maktsfär. De gick från ett EU-Turkiet, till att bli ett ottomanskt Turkiet, sa Ekéus.

Ett Europa försvagat av ekonomisk kris har heller inte samma dragningskraft som det en gång haft. Om tre fjärdedelar av Turkiets befolkning var för ett medlemskap när förhandlingarna inleddes 2005, är det mindre än hälften av befolkningen som stöder ett inträde i dag, enligt Ojanen.

– En känd turkisk krönikör skrev: ”Turkiet ryms ingenstans. Det enda vi kan göra är att upprätta en helt egen union”, sa Ojanen.

Men kanske är ett EU-medlemskap återigen mer aktuellt. Sverige har länge varit en av de starkaste förespråkarna för ett turkiskt medlemskap och för inte så länge sedan var Turkiets EU-minister här på besök. Snart kommer också president Abdullah Gül till Sverige. Dessutom är landet medlem i NATO – en helomvändning österut är därför mycket osannolik, menade Ekéus.

Sahlin påpekade också att de mest EU-kritiska uttalanden som Turkiet gjort, kan ha sin förklaring i den kontext som de uttalats i.

– Det är en krumelur i sammanhanget att det var Rysslands president Putin som frågade Turkiet: ”Men varför ska ni vara med i EU för?”, berättade Sahlin.

Text: JOHN RUNESON
Foto:GUNNAR STENARV

 

2013-02-28

 Artikeln har skrivits ut från www.palmecenter.se.
© Upphovsrätten tillkommer Palmecentret och författaren. Får ej återges utan tillstånd.

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete och internationella och säkerhetspolitiska frågor.
Vill du stödja Palmecentrets arbete, ge en gåva till Palmecentrets Solidaritetsfond, pg 570-2.

Olof Palmes Internationella Center, Sveavägen 68, Box 836, 101 36 Stockholm
Tel: 08 - 677 57 70, Fax: 08 – 677 57 71, E-post:
info@palmecenter.se