Kärnvapenfri zon i Mellanöstern?
Frågan om en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern är omdiskuterad. I höstas skulle en konferens ha ägt rum i Helsingfors med målet att diskutera ämnet. Men konferensen ställdes in, och viktiga deltagarländer som USA, England och Ryssland gav olika förklaringar till varför. ABF Stockholm, Nätverket för kärnvapennedrustning och Palmecentret arrangerade den 27 februari ett seminarium för att diskutera hur nedrustningsprocessen i Mellanöstern kan komma att fortsätta.

Det var på översynskonferensen för icke-spridningsavtalet (NPT) 2010 som det beslutades att Helsingforskonferensen skulle hållas innan år 2012 var till ända. Zonen fri från massförstörelsevapen skulle omfatta hela Mellanöstern, med länder som Israel, Saudiarabien och Iran. Och den skulle inte bara gälla kärnvapen, utan också kemiska och biologiska vapen. Men mellan flera av Mellanösterns länder finns en ömsesidig misstro. Det gör att varje samarbete stöter på stora hinder.

– Israel vill att man först ska komma överens på andra plan, innan man kan gå vidare till nedrustning. Arabländerna vill tvärtom börja med nedrustning, sa Anna Maj Hultgård, tillförordnad enhetschef vid UD:s enhet för nedrustning och icke-spridning.

Rolf Ekéus, rådgivare till arrangörerna för Helsingforskonferensen, återgav vad konferensens finske facilitator Jaakko Laajava har sagt. Enligt Laajava är det inte en enda stat som avvisar idén om en zon fri från massförstörelsevapen, även om ingen har bundit sig till den. Men det är inte bara spänningarna mellan Israel och resten av regionen som försvårar arbetet, utan även spänningarna mellan Iran och arabländerna, förklarade Ekéus.

– Där finns spår av den gamla konflikten mellan ottomaner och perser, och även den religiösa motsättningen mellan sunni- och shiamuslimer. Om Iran skaffar kärnvapen, kommer Saudiarabien och Egypten också försöka göra det, sa Ekéus.

Jan Prawitz, som är en av Sveriges ledande experter på kärnvapen och nedrustning, menade att jakten på kärnvapen måste förstås mot bakgrund av situationen efter Sovjetunionens sammanbrott. Då fanns kärnvapenspetsar utspridda över många forna Sovjetstater som hade uppnått suveränitet över en natt. Världen stod inför risken för flera helt nya kärnvapenländer. Stater som Ukraina och Kazakstan bytte då sina kärnvapen mot bidrag i mångmiljonstorlek.

– Det la flera andra länder märke till. Att forska fram kärnvapen är en möjlighet för Iran att sedan byta nedrustning mot att omvärlden lyfter sina sanktioner, sa Prawitz.
Laura Lodenius, verksamhetsledare för Finlands fredsförbund, menade att det finns flera förklaringar till varför höstens konferens inte blev av. Men det är viktigt att inte leta efter en syndabock, utan att försöka hålla processen vid liv.

– Det är kanske de många svårigheterna som faktiskt gör den här processen möjlig. Om fem eller tio år är det kanske fler länder som har börjat planera för kärnvapen. Men just för att svårigheterna bara kommer öka i framtiden finns det nu ett litet window of opportunity, sa Lodenius.

 

Text: JOHN RUNESON

2013-03-05

 Artikeln har skrivits ut från www.palmecenter.se.
© Upphovsrätten tillkommer Palmecentret och författaren. Får ej återges utan tillstånd.

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete och internationella och säkerhetspolitiska frågor.
Vill du stödja Palmecentrets arbete, ge en gåva till Palmecentrets Solidaritetsfond, pg 570-2.

Olof Palmes Internationella Center, Sveavägen 68, Box 836, 101 36 Stockholm
Tel: 08 - 677 57 70, Fax: 08 – 677 57 71, E-post:
info@palmecenter.se