Filippinerna idag: ”Värre än under Marcos diktatur”
– Den politiska situationen på Filippinerna är mycket kritisk just nu. President Gloria Macapagal Arroyos styre är värre än den ökände diktatorn Ferdinand Marcos. Oppositionen kontrolleras med våld, mord och korruption – och situationen har blivit allt värre sedan Arroyo under en period i början av 2006 utlyste undantagstillstånd. I praktiken gäller fortfarande förbudet att demonstrera.

Det säger Faye Laquio från Filippinerna. Hon arbetar inom det socialistiska partiet AKBAYAN, och hon besöker Sverige för att studera valrörelsen här. AKBAYAN har samarbetat med Palmecentret sedan 1992 då det bildades som en kampanjorganisation inför det årets parlamentsval. 1998 övergick samarbetet till att bli ett partistödsprojekt när  AKBAYAN Citizen´s Party bildades, ett parti som sedan dess ökat i storlek och inflytande.

– Vi har nu tre kongressledamöter – det är det maximala antalet ett parti kan ha. Lokalt finns över hundra folkvalda representanter, bland annat flera borgmästare och vi har 87 000 aktiva partimedlemmar. Till nästa val, 2007, satsar vi på att få in en senator, berättar Faye med ett stort leende.

Det politiska systemet på Filippinerna är baserat på personval och det parlamentariska systemet är konstruerat så att ett parti aldrig kan få mer än tre mandat i kongressen, i övrigt går platserna till enskilda personer. Det innebär att det i praktiken inte finns några partier mellan valrörelserna och att väljarna får ett mycket begränsat inflytande över hur politiken utformas. Palmecentrets arbete på Filippinerna är inriktat på att stödja den demokratiska utvecklingen genom folkbildning, fackligt och politiskt arbete.

Det filippinska samhället dras med svåra och djupt rotade problem, som korruption, miljöförstörelse och stora ekonomiska och sociala orättvisor. Flera inbördeskrig pågår mellan centralmakten och olika grupperingar – dels finns en kommunistisk gerilla, dels finns flera islamistiska separatistiska gerillarörelser, bland annat på ön Mindanao. Bombattentat har skördat dödsoffer i huvudstaden Manila och på andra orter.

Faye Laquio kommer från Mindanao. Hon är bara 26 år, men har redan en lång och bred politisk erfarenhet. Hon har varit medlem i AKBAYAN i åtta år och har arbetat för partiet i 1,5 år. Hon har nyligen tagit sin juristexamen på Mindanaos enda universitet, Western Mindanao State University – men inte utan problem – hennes politiska engagemang väckte vissa personers vrede.

– Jag är känd som den som återuppväckte studentrörelsen på universitetet och för att jag startade ett nytt parti. Det andra partiet gick helt i den administrativa ledningens ledband. Vi var tio personer som gick samman för att stoppa förändringar som skulle göra det omöjligt för fattiga studenter att studera där, till exempel en höjning av terminsavgiften och klädregler.

Hennes parti heter ”Political Alternative for Responsible Empowerment of Students” förkortningen PARES betyder Rättvisa.

– Jag upptäckte snart att AKBAYAN var det politiska parti som ville samma sak som jag ­– skapa ett öppet, demokratiskt och fredligt samhälle. Den är en sådan politik jag vill efterlämna till de generationer som kommer efter mig.

Motarbetades på universitetet

På universitetet motarbetades Fay Laquio för att hennes parti arbetade för att stärka studenternas röst, för social rättvisa – och för att hon är kvinna. Det gick så långt att en lärare som inte gillade hennes politiska engagemang underkände henne i civilrätt, vilket ledde till att hon inte fick ut sin juristexamen. Ett år senare, när hon skulle göra om provet var personen sjukskriven och då godkändes hon utan problem.

– Korruption är ett enormt problem på Filippinerna. Det var inte ovanligt att studenter fick löften från administrationen att de skulle få arbete inom universitetet om de engagerade sig för det pro-administrativa partiet. För en fattig student är det oerhört svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande.

Faye har också fått erbjudanden om förmånliga jobb och mutor, men hon har alltid tackat nej.

– Min far är min förebild. Han är ordförande för en fackförening och har alltid kämpat för arbetarnas rättigheter. Han har aldrig låtit sig mutas eller skrämmas. Han är envis – och det är jag också. Det är inte lätt, men jag kan i alla fall hålla huvudet högt.

Att vara principfast kan vara livsfarligt på Filippinerna. Hoten finns över allt och övergreppen, speciellt i samband med val, är många och brutala. I Amnesty Internationals årsrapport står det att minst 66 vänsteraktivister mördades under 2005. Hittills har lika många mördats under 2006, lägger Faye till.

– Det är politiskt aktiva som är motståndare till Arroyos regim som mördas. Amnesty International menar att situationen i Filippinerna måste få internationell uppmärksamhet och det är mycket viktigt för oss – vi lever under ständiga hot.

– Det händer att människor hotats med M16-automatkarbiner för att de ska rösta på ”rätt” sätt. Det förekommer att människor som inte kan visa att de är mantalsskrivna där de bor anklagas för att vara kommunister och att de senare hittas mördade. Det har skapat sådan rädsla att till och med barn ser till att de har ett ”tax-certificate” (personbevis) med sig.

Inbördeskrigen skördar också liv och skadar ekonomin genom att byar anfalls, åkrar och plantager bränns och arbetstillfällen förstörs.

– Hur ska vi någonsin bekämpa fattigdomen under sådana förhållanden, frågar Faye Laquio.

– Det är en oerhörd lättnad att ibland få komma bort från Filippinerna och slippa känna oro – att slippa vara rädd för att man ska bli skjuten när man stiger ut på gatan, säger hon allvarligt.

Arroyo uppmanade till valfusk

2005 avslöjade en säkerhetspolis att han hade ett inspelat telefonsamtal där president Gloria Arroyo uppmanade den ansvarige valförrättaren att se till att hon skulle vinna valet 2004 med en marginal på en miljon röster. Efter en tid erkände Arroyo att det var hennes röst på bandet och hon bad om ursäkt för ”sitt bristande omdöme”. Detta utlöste stora demonstrationer med krav på hennes avgång. Men istället för att avgå utlyste hon ett undantagstillstånd som varade i några veckor.

– En av dem som arresterats under protesterna var AKBAYANS parlamentsledamot Risa Hontiveros-Baraquel. Men det är inte bara politiker som tystas, media drabbas också, till exempel har den rikstäckande tidningen Daily Tribune fått sina kontor genomsökta och i praktiken gäller fortfarande förbudet att demonstrera.

– Vi måste skapa en ny demokratisk kultur, men det finns en utbredd rädsla, trötthet och besvikelse. Vi störtade diktatorn Marcos och vi störtade den korrupte president Joseph Estrada och ändå har ingenting förändrats, berättar Faye.

– Men jag känner visst hopp inför valet 2007. Delar av den politiska vänstern och mitten samarbetar nu för att skapa en folkigt baserad koalition som kan störta Arroyo och vi arbetar för att skapa ett modernt parlamentariskt system.

Faye Laquio är i Sverige tillsammans med representanter från Palmecentrets samarbetspartners i olika länder för att studera valet den 17 september. Hon tycker att det är viktigt och inspirerande att de får utbyta erfarenheter med varandra.

Besöker filippinska migrantarbetare

Faye passar också på att besöka filippinska migrantarbetare i Finland, Norge och Sverige under sin resa – några av dem är hennes släktingar. Filippinerna är världens fjärde största exportör av arbetskraft. Omkring åtta miljoner filippinare tros arbeta utomlands och de pengar de skickar hem är mycket viktiga för landets ekonomi.

Faye skulle gärna stannat i Mindanao men det fanns ingen möjlighet för henne att hitta ett arbete där. För ett och ett halvt år sedan ombads hon att komma till AKBAYAN i Manila för en jobbintervju. Hon hade inga pengar till resan, men lyckades lifta med ett militärt sjukvårdsplan. Intervjun gick bra och hon fick jobb som assistent till den internationella sekreteraren.

– Men min dröm är att återvända till min hemstad och öppna ett advokatkontor för att hjälpa kvinnor, barn och fackliga organisationer. De erfarenheter jag får i det internationella arbetet är ovärderliga och en dag – när jag har blivit riktigt stark – ska jag återvända hem.

Jag frågar vad som driver henne att fortsätta arbetet trots hoten och riskerna. Hon svarar genom att berätta en liten historia:

– En flicka vid havet vadar ut bland vågorna för att fånga sjöstjärnor. Om man frågar henne varför hon inte väntar till dess att sjöstjärnorna sköljs upp på stranden svarar hon att hon fångar drömmar och att hon inte vill vänta i flera år till dess att de hamnat på stranden. Jag hoppas att mina drömmar en dag förverkligas, så att jag kan kasta tillbaka sjöstjärnorna i havet, säger Faye Laquio.

ANKI WOOD

2006-09-15

 Artikeln har skrivits ut från www.palmecenter.se.
© Upphovsrätten tillkommer Palmecentret och författaren. Får ej återges utan tillstånd.

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete och internationella och säkerhetspolitiska frågor.
Vill du stödja Palmecentrets arbete, ge en gåva till Palmecentrets Solidaritetsfond, pg 570-2.

Olof Palmes Internationella Center, Sveavägen 68, Box 836, 101 36 Stockholm
Tel: 08 - 677 57 70, Fax: 08 – 677 57 71, E-post:
info@palmecenter.se