Tragiskt 20 årsminne i Halabja
Under förföljesekampanjen Anfal mot kurderna på 80-talet beordrade Saddam Hussein och dennes hantlangare Ali Hassan al-Majid, mer känd som ”Kemiske Ali”, kemisk krigföring mot kurderna i staden Halabja den 16 mars 1988 i slutskedet av kriget mellan Irak och Iran. Gasattackerna skördade 5 000 dödsoffer.

Hussein hade flera gånger från 1983 gett klartecken till användning av kemiska vapen i kriget mot Iran som startat ett par år tidigare. Flera tusen av de överlevande iranierna lider ännu av andningsnöd, synsvårigheter, ångest och genetiska skador.

FNs säkerhetsråd fördömde aldrig Iraks kemiska krigsföring. Reaganadministrationen såg Saddam Hussein som en spjutspets mot den islamiska republiken Iran – som hållit mer än 400 amerikaner som gisslan på USAs ambassad i Teheran 1979-1981 - och gav honom underrättelseinformationer, krediter och stöd med leveranser av avancerad militär utrustning.

Gustav Andersson från totalförsvarets forskningsanstalt, Foi, ingick som inspektör i ett första FN-team 1984 som hittade bevis för att Saddam Husseins regim använt kemiska vapen. Andersson sade i en intervju för Svenska Dagbladet 2008.

– När det inte kom några reaktioner från väst, fanns det inget som kunde stoppa Saddam Hussein… Om FN hade reagerat kraftfullt redan 1984, hade vi kanske inte fått den fortsatta utvecklingen med Iraks invasion av Kuwait 1990 och det som sedan hände.

Kemiska vapen användes med förödande skadeverkan och massdöd under första världskriget. Därför har de helt förbjudits i internationell rätt enligt Genèveprotokollet från 1925 och kemiska vapenkonventionen, CWC, från 1987.

Nerv- och senapsgaser användes i delar av Halabja. Attacken var en straffaktion mot kurderna i den medelstora staden för deras föregivna samarbete med Iran. I en kommentar inför årsdagen säger enligt Svenska Dagbladet Halabjas guvernör Fouad Saleh

– Alla invånare är psykiskt påverkade av händelsen för två decennier sedan. De fysiska skadorna märks i form av synsvårigheter och förstörda lungor.

Saddam Hussein dömdes och avrättades för sina grova brott genom hängning den 30 december 2006. Kemiske Ali ska avrättas enligt ett beslut i Iraks presidentråd den 29 februari för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Dödsdomen ska verkställas inom 30 dagar.

Rättsliga konsekvenser
Enligt SvD säger Kamel Abdel Kader Weiss, talesman för Föreningen för kemiska vapen i Halabja, som själv har förstörda lungor sedan gasattacken

– Vårt mål är att få de utländska firmor som levererade beståndsdelarna till kemiska vapen inför rätta i Internationella domstolen i Haag. Särskilt Frans van Anraat i Holland, han som hjälpte Irak att skaffa dessa vapen.

Den lokale talesmannen är vidare kritisk över att de överlevande i Halabja inte fått ekonomisk kompensation från den irakiska staten. Och han tycker att det kurdiska regionstyret borde ha drivit Halabjabornas sak internationellt.

Det är tid för minne och begrundan med utgångspunkt från den grymma händelsen i Halabja som inte fick några omedelbara rättsliga konsekvenser i FN. Användning av kemiska vapen är sedan länge förbjudet och får absolut inte tillåtas återupprepas. Totalförbjud måste ske även av kärnvapen, ett massförstörelsevapen som ännu är tillåtet för vissa länder.

Halbabjatragedin ger oss anledning till att fördjupa diskussionen om folkrätten, folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det betyder inte att dödsstraffet ska försvaras. Varför var FN beslutsförlamat? Varför handlade inte världens ledande demokratier? De har också varit medskyldiga till förintelse skriver författaren Sven Lindqvist i sin nya bok ”Avsikt att förinta”.

Vi behöver också diskutera hur förbudet mot kemiska vapen ska förstärkas. Den internationella verifikationen rörande efterlevnaden behöver förbättras och ”kryphål” täppas igen.

Nya ämnen som nu inte finns på listan över förbjudna ämnen måste kriminaliseras enligt konventionen mot kemiska vapen. Kemiska vapen som ännu finns i lager från tiden före konventionen 1987 måste förstöras, däribland de cirka 30-40 000 kemiska vapen som ännu bedöms kunna finnas kvar i Ryssland.
GUNNAR LASSINANTTI

2008-03-18

 Artikeln har skrivits ut från www.palmecenter.se.
© Upphovsrätten tillkommer Palmecentret och författaren. Får ej återges utan tillstånd.

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete och internationella och säkerhetspolitiska frågor.
Vill du stödja Palmecentrets arbete, ge en gåva till Palmecentrets Solidaritetsfond, pg 570-2.

Olof Palmes Internationella Center, Sveavägen 68, Box 836, 101 36 Stockholm
Tel: 08 - 677 57 70, Fax: 08 – 677 57 71, E-post:
info@palmecenter.se