Motståndet har stärkts i takt med att antalet dödade amerikanska soldater ökat, och nu är klart över 3 000. Den sittande shiamuslimskt dominerade regeringen i Bagdad tros inte heller kunna lösa eller förbättra situationen. Bush popularitet har sjunkit till ett svårslaget bottenläge enligt opinionsundersökningar. Jeffrey Laurenti, chef för tankesmedjan Century Foundation i New York, anser att det finns tre skäl till att presidenten rasat i opinionen.

- För det första har situationen i Irak förvärrats, och amerikanska folket ser inte längre någon vinstgivande utväg. För det andra har de politiska prioriteringarna förskjutits, och reaktionerna mot försämrade socialförsäkringar skärpts. För det tredje handlar det om att Bush inte längre svarar upp mot de genomsnittliga amerikanarnas uppfattning om sanning och hederlighet.

I en närmast desperat strävan att vända opinionsvinden gjorde Bush nyligen ett åtta timmars långt besök på en amerikansk militärbas i Irak. Ett syfte var att försöka ingjuta nytt mod hos de amerikanska soldaterna i det allt mera misslyckade och hopplösa krigsföretaget.
I dagarna har befälhavaren för de amerikanska styrkorna i Irak, general David Petraeus, och landets Irakambassadör Ryan Crocker avlämnat en rapport till kongressen om det militära och politiska läget. Petraeus som står Bush nära
hävdade vid presentationen:

att säkerhetsläget förbättrats i Irak

att en mindre neddragning med en brigad eller 4 000 man kan göras i december

men att huvuddelen av truppförstärkningen som Bush initierade i början av året bedöms behövas åtminstone fram emot nästa sommar.
Förslaget är inte populärt inom en majoritet av amerikanska opinionen som vill ha ett snabbare trupptillbakadragande. Kongressen med demokratisk majoritet både i senaten och representanthuset verkar stå vankelmodig, också inför presidentens hot om att lägga in ett veto för att driva igenom sin uppfattning. Presidenthotet och möjligen avsaknaden av en egen långsiktig Irakstrategi inom kongressen har öppnat för en kompromisslösning mellan presidenten och så kallade moderata demokrater om att behålla trupperna längre i Irak mot att påbörja någon form av neddragning.

Det återstår att se hur amerikanska opinionen kommer att reagera på denna manöver - som ett utslag av svekfullhet eller som ett realistiskt alternativ? Det politiska etablissemanget i Washington hotas att hamna i gungning ungefär som under Vietnamkrigets mest impopulära dagar.

Irakkriget har gett demokraterna ett guldläge inför nästa års presidentval som det ännu återstår att se om de lyckas förvalta framgångsrikt. Tre toppkandidater har utkristalliserats på den demokratiska sidan. Senator Hillary Clinton leder opinionsmätningarna närmast före senatorn Barack Obama. Därefter kommer John Edwards som även figurerade i motsvarande valkampanj för tre år sedan.

Har Bills stöd

Är Hillarys make, förre presidenten Bill Clinton en tillgång eller ett sänke för hennes presidentkandidatur har det frågats. Uppenbarligen har nu kampanjmakarna bedömt Bill mera som en tillgång. Han ställde upp på Hillarys uppmarschmöten tidigt i september i de kommande tidiga staterna för primärval, Iowa och New Hampshire, som röstar redan i januari.

Den förre presidenten beskrev sin maka som en av de mest erfarna kandidaterna som någonsin ställt upp i en amerikansk presidentvalskampanj. Dessutom är hon den första kvinnan i Amerikas historia med chans att bli landets president. Clintonparet försökte tillsammans tona fram bilden av Hillary som en ny ledare som står för "erfarenhet och förändring". Bokdiskarna är just nu fyllda av nya böcker om Hillary och av Bills nya bok "Givings" (Om att ge). Hillary Clinton har inte framträtt som någon skarp kritiker av George W Bush Irakkrig.

Hillary Clinton och Barack Obama försöker göra de politiska skillnaderna mellan sig tydliga, vilka de kanske därför överdriver. Båda siktar på att värva röster i mittfåran av opinionen, och kanske kan Obama räkna med starkt stöd från den traditionella regnbågskoalitionen som omfattar människorättsaktivister, skarpa krigsmotståndare, afroamerikaner, miljövänner, fackliga företrädare med flera. Obama bjuder än så länge som tämligen färsk politiker Hillary Clinton ett överraskande starkt motstånd och har efter henne varit mest framgångsrik i att samla in ekonomiska kampanjbidrag.

Amerikanska folket förefaller ha tröttnat på neokonservatismen, enligt självbilden välsignad av själve allsmäktige Gud Fader som präglat Bush den yngres maktepok.

På den republikanska sidan är kandidatläget inför nästa års presidentval än så länge betydligt mindre klart. Ett stort koppel av kandidater tänker ännu försöka nå den högsta makten inom "Grand Old Party". Det har hittills försämrat bidragsgivningen till var och en av kandidaterna.

Naturligtvis kommer den republikanska kretsen av tänkbara presidentkandidater att avsevärt reduceras. Det borde ske relativt snabbt, om partiet strävar efter att matcha fram en kandidat med verkliga vinstchanser. En sådan kandidat måste säkerligen distansera sig från Bush Irakpolitik och andra inslag i den sittande presidentens politik för att ha några möjligheter att vinna makten.

En av de starkare republikanska kandidaterna har hittills varit Rudolph Guiliani, New York borgmästare under 11 september för sex år sedan. Giuiliani har hyllats brett som handlingskraftig för sitt agerande i samband med tragedin. Nu börjar bilden av honom förmörkas. Hans handlingskraft har ifrågasatts. Informationen om den farliga situationen nådde inte många brandmän uppe i de brinnande tornen, som därför hävdas ha dött i onödan. Giuiliani påstås därtill tidigare ha haft vidlyftiga kvinnoaffärer, vilket som bekant är ett vanligt förekommande inslag i amerikanska politiska kampanjer.

Just nu är det fördel demokraterna, men mycket av den politiska händelseutvecklingen fram till det amerikanska presidentvalet i november 2008 står ännu skriven i stjärnorna.

GUNNAR LASSINANTTI