På den demokratiska sidan – som tillämpar ett proportionellt system i primärvalen - krävs 2 025 delegater för att bli vald till presidentkandidat. Det kan dröja ända till demokraternas partikonvent i Denver i slutet av augusti innan det slutligt avgörs. De tidigaste uppgifterna ger Hillary Clinton 708 nya delegater mot 605 för motståndaren Barack Obama efter supertisdagen.

Obama vann preliminärt 13 delstater, inklusive hemstaten Illinois som han representerar i senaten, mot 8 för Clinton, som dock vann de mest folkrika med flest delegater som Kalifornien och New York. Fler äldre och personer med latinamerikanskt ursprung föredrog Clinton, medan en majoritet av de yngre stödde Obama.

John McCain vann klarare på den republikanska sidan – som tillämpar principen ”winner takes it all” i delstaterna - men kunde ännu inte säkra en slutseger som det spekulerades om dagarna före primärvalen utifrån föreliggande opinionssiffror. Mycket talar ändå redan nu för att han kommer att ta hem spelet på republikanernas partikonventet i Minneapolis i början av september.

Enligt de första siffrorna vann McCain 9 delstater, däribland folkrika Kalifornien och New York, och sammanlagt 522 delegatröster. 1 191 delegater krävs för att slutligen vinna republikanernas nominering. Motståndarna Mitt Romney och Mike Huckabee vann vardera fem delstater och 223 respektive 142 delegatröster.

Senator McCain, 71 år gammal och stridspilot under Vietnamkriget som suttit sex år i fängelse i Nordvietnam, har tidigare betraktats som uträknad för sitt reservationslösa stöd till George W Bushs Irakkrig och försvar av användning av tortyrmetoder i ”kriget mot terrorismen”. Inför supertisdagen medgav CIA att ”skendränkningar” använts för att pressa fram erkännanden av terrormisstänkta fångar, dvs en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna.

McCains hållning uppfattas av många amerikaner som ”konsekvent”, och det har uppenbarligen gett honom ökat stöd i ett land där många gånger en politikers personliga image betyder mera än vederbörandes politik. McCains ställning har stärkts sedan den tidigare republikanske favoriten, förre New York-borgmästaren från 11 september 2001 Rudy Guiliani misslyckats och givit upp sin kandidatur.

Även om McCain enligt vissa senare opinionsundersökningar bedömts knappt kunna slå Hillary Clinton och gå en jämn kamp med Barack Obama tilldrar sig nu det största intresset på den demokratiska sidan.

Obama – Mr. Change – överraskar
Barack Obamas framgångar som färgad kandidat och relativ färsk senator är den största överraskningen hittills i presidentvalskampanjen, inklusive hans goda förmåga att dra in kampanjanslag. Obama har personlig karisma, framstår som visionär, har från första början varit emot Irakkriget och för fram sitt budskap om att han står för ”förändring”.

Efter det katastrofala Irakkriget och George W Bush enorma impopularitet är det inte läge för någon kandidat att gå fram på ett ”förnöjsamt” budskap om att fortsätta på den tidigare vägen. Nu vill en majoritet av amerikanarna höra om ”change”. Det gynnar kandidater som Obama. President George H W Bush försummade den amerikanska hemmaplan i samband med det första Gulfkriget 1991. Och det gav Bill Clinton fördel 1992 för sina krav på ”change” och ett program för att sätta den amerikanska ekonomin på nytt på fötter. Clinton vann presidentvalet det året, och den gamle Bush återvaldes inte.

Demokraternas kandidater redovisar också en ny agenda, där rehabilitering av landets ekonomi, klimatfrågor, mera pengar till utbildning och en sjukförsäkringsreform står högt upp. Hillary Clinton gjordes av maken Bill till projektchef, när han som ny president 1993 försökte införa en allmän sjukförsäkring närmast efter europeisk förebild. Försöket stupade dock främst på republikanskt motstånd, inom vilka led det mesta som kallas ”allmänt” eller ”med statlig organisation” luktar "förhatlig socialisering”.

Skillnaderna mellan Hillary Clinton och Barack Obama vad gäller ”den nya agendan” är begränsad och borde – om viljan finns – kunna tala för en kompromiss och ett enande dem emellan. I förlängningen skulle en sådan uppgörelse kunna innebära en öppning för ett ”dream team” med Hillary Clinton som presidentkandidat och Barack Obama som vicepresidentkandidat.

Det är mindre troligt att 60-åriga Clinton nöjer sig med att sikta mot posten som vicepresident, men kan den yngre, 46-årige Obama med mycket av framtiden framför sig tänkas göra det?

Skillnaderna mellan de demokratiska kandidaterna i fråga om Irakkriget har varit större, och de finns fortfarande även om de minskat. Hillary Clinton röstade 2002 för att ge president Bush auktorisation att använda militärt våld i Irak. 2005 ändrade hon sig och röstade för att påbörja ett trupptillbakadragande. Till skillnad från Obama har hon inte velat fastställa någon tidtabell för tillbakadragandet.

Amerikanska presidentvalskampanjer fascinerar och skrämmer en hel värld. Till inslagen hör utstuderade och sedan länge utprövade metoder med oerhörda kampanjbidrag– som skapar beroenden och tacksamhetsskuld till olika intressen – för att finansiera TV-reklam med mera, konsulter och spin-doktorer är viktigare än ”ideologer”, minimering av agendan till förmodade ”kampanjvinnande” och ”centrumväljarflörtande” frågor, smutskastningskampanjer med mera.
Rätt eller fel, bra eller dåligt? – The Show must go on!
GUNNAR LASSINANTTI