
Nobelpris till tunisiskt fredsarbete
Tunisiens nationella dialogkvartett får Nobels fredspris för sin roll i landets demokratiseringsprocess. En viktig roll spelades också av Mustapha Ben Jaafar, ledare för Tunisiens socialdemokratiska parti, som nyligen besökt Sverige.Mustapha Ben Jaafar är grundare och partiledare för socialdemokratiska Ettakatol, även kallat Forum. Han gläds åt att Tunisiens dialogkvartett får Nobels fredspris. Det är ett erkännande för det lilla Medelhavslandet, som har klarat en svår seglats fram till utformandet av arabvärldens mest progressiva författning, vilket följdes av förra höstens demokratiska val.
Men när jag en tidig decembermorgon träffar Ben Jaafar på ett hotell i Stockholm märks ett stråk av bitterhet över att han själv inte blev bjuden till prisceremonin i Oslo. Han hade gärna varit med och firat eftersom han själv bidrog till att Tunisien klarade samhällsfreden under de dramatiska sommardagar 2013, när allt stod och vägde.
Ben Jaafar, pensionerad läkare och gammal fackföreningsman, berättar om den chockvåg som gick genom landet den 25 juli 2013. Just som han avslutat ett högtidligt tal i nationalförsamlingen meddelades att vänsterpolitikern Mohamed Brahimi mördats.
– Hela landet stannade av i det ögonblick vi fick vetskap om hans död.
Det var det andra jihadistiska mordet på en sekulär vänsterman som skakade Tunisien inom loppet av fem månader 2013.
Efter diktatorn Ben Alis fall i januari 2011 hade en bräcklig övergångsfas inletts i Tunisien. Valet till en konstituerande nationalförsamling i oktober 2011 ledde till att Ben Jaafar blev talman för de folkvalda som skulle skriva landets nya författning, medan islamistiska Ennahda (tunisisk gren av Muslimska brödraskapet) ledde regeringen och Moncef Marzouki, en politiker som återvänt från sin exil i Frankrike, blev ny president.
Men efter mordet på Brahimi tog 50 parlamentsledamöter från oppositionen initiativ till en sittdemonstration där de krävde den konstituerande församlingens avgång. Oppositionen lastade Ennahda för morden på de sekulära vänsterpolitikerna. Men islamisterna i Ennahda vägrade ge efter för avgångskraven och inledde sin egen motdemonstration.
– Framför nationalförsamlingen hade vi två block som demonstrerade mot varandra, åtskilda endast av taggtråd. En enda gnista hade kunnat sätta landet i brand då.
För att understryka hur tillspetsat läget var påminner Ben Jaafar om att detta ställningskrig uppstod direkt efter regimskiftet i Egypten, när Muslimska brödraskapets folkvalde president, Mohammed Mursi, störtades av sin dåvarande försvarsminister Sisi, i dag egyptisk president.
För att lugna nerverna i Tunisien suspenderade Ben Jaafar tillfälligt författningsarbetet. Han kallade in dialogkvartetten, som tidigare spelat en passiv roll. I kvartetten ingår fackföreningsrörelsen UGTT, arbetsgivarorganisationen UTICA, människorättsorganisationen LTDH och det tunisiska advokatsamfundet.
– Efter några dagar fick kvartetten, med UGTT som tyngsta part, politikerna att återuppta sina samtal, säger Ben Jaafar.
– Inom loppet av två månader, i oktober 2013, var en färdplan för det fortsatta författningsarbetet undertecknad. Under tiden närmade sig de båda blocken varandra. Vi kunde lugna Ennahda och visa på en utväg som räddade ansiktet på dem. Vi ville ju inte gå igenom samma sak som Egypten. Jag höll fast vid att institutionerna skulle bestå, att den valda författningsförsamlingen skulle fortsätta sitt arbete. Jag övertygade Ennahda om att bästa lösningen för landet var att kommande val skulle äga rum utan minsta misstanke om oegentligheter.
– Långsamt nådde vi fram till en kompromiss, tillsättandet av en teknokratledd regering fram till dess att vi fick en ny författning i januari 2014.
Men i det senaste parlamentsvalet några månader därefter straffade väljarna Ettakatol, som fick bita i gräset.
– Dagens regering leds av högerpartiet Nidaa Tounes, nu med stöd av Ennahda, säger Ben Jaafar. Han hoppas att hans eget parti kan göra comeback i nästa parlamentsval som väntas äga rum 2019.
Han önskar också att både tunisier och omvärlden ska se vilken historisk roll hans parti spelade för att klara samhällsfreden.
– Utan vår insats hade Tunisien kanske haft samma svåra läge som Egypten i dag, säger han.
Text: Bitte Hammargren
[factbox]
Bitte Hammargren är journalist, Mellanösternanalytiker och författare till boken ”Gulfen: en framtida krutdurk” (Leopard förlag), som handlar om Saudiarabien och de andra monarkierna på Arabiska halvön. Tilldelades Publicistklubbens stora pris 2008.
[/factbox]