Nya fackföreningar startas i Bosnien och Hercegovina

Det kan vara tungt att jobba för mänskliga rättigheter och medborgardeltagande. Zulka Baljak från organisationen Center for Civic Cooperation (CGS), i staden Livno i Bosnien och Hercegovina, säger att det finns tillfällen när de funderar på att ge upp, när man känner att ingenting händer.

– Men i nästa ögonblick ser vi resultatet av vårt långsiktiga arbete. För ett par månader sedan till exempel, då ringde ett team och berättade att vi håller på att få tre nya fackföreningar i den privata sektorn, två inom metallindustrin och en i träindustrin. Jag blev så lycklig!

CGS startade 1996, efter kriget, med målet att skapa bättre relationer mellan olika etniska grupper och jobba för mänskliga rättigheter och aktiva medborgare. Att hjälpa till att starta fackföreningar – och andra ideella organisationer – är en del av det.

– Så fort vi startade kom människor och bad om hjälp, de hade blivit av med sina jobb under kriget på grund av sin nationalitet eller sin politiska tillhörighet. De kunde inte få hjälp på annat sätt, advokater ville inte hjälpa dem för de sa att det inte är rätt tidpunkt, vi måste vänta på en bättre politisk situation.

– Kan du förstå det? säger hon, upprörd vid minnet av att det skulle kunna vara fel tid att hjälpa människor som fått sina rättigheter, både mänskliga och arbetsrättsliga, kränkta.

Zulka Baljak är själv ekonom i grunden och jobbade inom industrin i nio år. Men när kriget kom blev hon utan jobb.

– Jag kunde inte få jobb för jag tillhörde en minoritet, min nationalitet och politik passade inte dem som bestämde. Jag insåg att jag måste göra något, säger Zulka Baljak om varför hon själv började jobba med Center for Civic Cooperation.

– Vi har hjälpt 20 000 personer under åren, med hjälp av volontärer som ställer upp med sin tid och sin kunskap.

Att se till att det bildas fackföreningar är ett sätt att stärka människors situation på arbetsmarknaden. Det första fack som organisationen kunde hjälpa till att bilda i regionen var ett lärarfack.

– I dag är de väldigt aktiva och kan hjälpa andra.

Men att starta fackföreningar inom den privata sektorn har visat sig vara extra svårt; därav lyckan över beskedet nyligen att tre var på gång.

CGS fungerar som en partner och ett resurscenter för fackföreningsrörelsen. Enligt Zulka Baljak uppskattar facken att de inte varit påtryckande i diskussionerna.

– Vi frågade dem hur vi kan hjälpa och hur vi tillsammans kan stärka samhället, i synnerhet arbetarrörelsen och arbetarnas rättigheter. I gengäld förväntar vi oss deras stöd även i frågor som inte har direkt att göra med facket, som att motarbeta korruption och att jobba för jämställdhet. Vi har ju samma mål, att bygga ett bättre samhälle.

Hon ser sig själv som en revolutionär, och kan ibland känna sig besviken över sina unga landsmän.

– De har ingen revolutionär anda alls, suckar hon.

Men ett samarbete med IF Metall i Sverige ger ändå en ljusglimt på den fronten.

– Det är väldigt nyttigt, unga människor här har blivit uppmuntrade av att höra vad den organiserade fackföreningen kan göra för sina medlemmar. Jag brukar säga att arbetet för mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter är en lång kamp med många hinder, vi får inte ge upp vid första hindret.

Text: Ylva Säfvelin

[factbox]

Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. I slutet av 2016 samlade vi våra partner från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter och vi presenterar deras arbete i en serie artiklar. 

Fortfarande en utmaning att organisera i Filippinerna

Palmecentrets partners stärker facket i Albanien

[/factbox]