Skriv ut

I fjol undertecknades slutligen ett fredsavtal mellan GAM-gerillan och den indonesiska regeringen. Nu håller GAM på att omformas från beväpnad befrielserörelse till politiskt parti, en svår och lång process.

Innan flodvågen slog till över norra Indonesien hade få hört talas om Acehprovinsen. Flodvågen slet sönder människors hem, spolade bort vägar, raserade broar och tog ifrån föräldrar deras barn och barn deras föräldrar. Förödelsen var värre i Aceh än någon annanstans.

Flodvågen slog till mot en plats på jorden där brutalt dödande och kränkande övergrepp i nära trettio år har varit ett bestående inslag för de 4.3 miljoner människor som bor i Aceh. Övergrepp som har pågått utan nämnvärd uppmärksamhet och protest från omvärlden.

Sedan 1976 har det pågått en beväpnad kamp för självständighet för Aceh. Det har kostat över 10 000 människors liv och minst 300 000 har tvingats lämna sina hem.

De bakomliggande orsakerna till självständighetssträvan är flera. En anledning är att Aceh inte har fått en rättvis del av vinsterna från exploateringen av provinsens naturresurser som bland annat består av olja, gas och timmer. Detta har medfört att befolkningen i Aceh har fråntagits möjligheten till utveckling och tvingats in i en omfattande fattigdom.

Men det är inte bara ekonomiska missförhållanden som skapat en längtan efter självständighet. Historiskt sett har Aceh alltid haft ett långtgående självstyre. Intensiva krig har förts mot dem som gjort anspråk på territoriet. Under 1500 – talet var det portugisiska kolonialister och på 1800-talet var det den holländska kolonialmakten som kampen fördes mot. Under det indonesiska befrielsekriget mot holländarna 1945-1949 fick provinsen en särskild autonom status inom den indonesiska republiken som bildades 1949.

Löftet om viss autonomi blev dock aldrig verklighet. Under 1970-talet bildades GAM, Gerakan Aceh Merdeka, eller på svenska ”rörelsen för ett fritt Aceh”. GAM krävde en rättvis ekonomisk resursfördelning och krävde samtidigt full självständighet för provinsen. De hade stort stöd hos befolkningen och blev de som representerade Aceh vid förhandlingar med den indonesiske regeringen.

Fredsförhandlingar inleddes

År 2000 inleddes fredsförhandlingar vilka dessvärre bröt samman i maj 2003 då avväpningen av GAM och militärens truppreträtt inte infriades inom utsatt tid. Den indonesiska militären inledde därefter en offensiv för att tillintetgöra GAM som då hade ungefär 5000 soldater och Indonesien ca 40 000 trupper i provinsen. Över 100 skolor brändes, troligtvis av båda parter, och människor tvingades fly för att komma undan de stridande.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna var omfattande. GAM-gerillan anklagades för kidnappningar och utnyttjande av barn som spioner och den indonesiska militären anklagades för tortyr och urskillningslöst dödande av misstänkta gerillamedlemmar.

I december 2004 drabbades provinsen av tsunamin. Båda parter insåg nu att det inte gick att fortsätta kriget efter det som hänt.

En fredsförhandling startades under våren 2005 och den 15 augusti undertecknades ett fredsavtal. Parterna var överens om att GAM skulle lämna in sina vapen och Jakarta dra tillbaka delar av sin militär och polis från Aceh. Den indonesiska regeringen lovade vidare att frige politiska fångar och före detta gerillasoldater skulle återintegreras i samhället genom att bland annat tilldelas åkermark. I avtalet står också att GAM har rätt att bilda ett politiskt parti.  Fredsavtalet stadgar att det ska hållas lokala val i Ache innan utgången av mars detta år men det har skjutits upp då parlamentet i Jakarta inte kunnat enas om en vallag, som måste antas minst två månader innan val kan hållas. Den senaste informationen säger att valet troligtvis kommer att hållas i september i år.

GAM omformas

GAM håller nu på att omformas från att vara en beväpnad befrielserörelse till att bli ett politiskt parti. En process som inte är alldeles enkel. Militära hierarkiska strukturer måste arbetas bort och sakpolitiska mål och visioner skrivas ner.

En avgörande fråga för att fredsavtalet ska kunna hållas är att båda parter infriar sina löften. Misstänksamheten är hög och kostnaderna för misstag kan bli ödesdigra.

För att det achenesiska samhället och de strukturer som måste byggas upp och bli stabila efter katastrofen är det avgörande att de som utses till partipolitiska ledare har goda kunskaper och tillräcklig utbildning om hur ett demokratiskt ledarskap bör se ut så att de kan leva upp till förväntningarna som ställs på dem. Dessutom behövs deras engagemang och styrka för att ta ett allvarligt grepp mot den omfattande korruption som råder i institutionerna. Ett starkt civilt samhälle med organisationer som kan säkerställa att eventuella kränkningar mot de mänskliga rättigheterna inte passerar obemärkt och att de politiska företrädarna lever upp till sina löften är också en avgörande framgångsfaktor.

Arbetet för ett samhälle präglat av fred, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna har just börjat i Ache. Vägen kan vara lång och svår och därför behövs ett stort stöd från omvärlden. Många har tidigare vänt ryggen åt GAM då de varit en beväpnad rörelse, men behovet är stort att få utbildning i demokratiskt, politiskt ledarskap och folkrörelsearbete.

Det finns punkter i fredavtalet som är otydliga och andra som inte har uppfyllts inom utsatta tidsramar. För att helheten ändå ska respekteras och freden ha en chans är det internationella samfundets stöd av största betydelse.

Text: Isabelle Sannestedt

Publiceringsdatum: 2006-06-16

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...