Skriv ut

Tvåstatsmodellen ser alltmer avlägsen ut. Trots det finns det hopp om lösningar på Israel/Palestina-konflikten.

– Nästan allt är möjligt att komma överens om i folkrätten, bara det finns en vilja till det. Det menar Ove Bring, ledamot av den permanenta skiljedomstolen i Haag och en av Sveriges främsta folkrättsexperter, som kritiserar Sveriges passivitet i frågan.

Drygt 100 åhörare lyssnade till samtalet under rubriken Palestina, Sverige och folkrätten på ABF-huset i Stockholm. Bring, beskriven som ”en nationell tillgång” av samtalsledaren Pierre Schori, konstaterar att alternativ till lösningar finns tillgängliga.

– Utgångspunkten för diskussionerna om konflikten är en tvåstatslösning, men det blir allt svårare att genomföra. Västbanken är som en schweizerost på grund av bosättningarna, sa Bring under seminariet som arrangerades av Palmecentret, Judar för Israelisk-Palestinsk Fred och ABF Stockholm.

Hans egna erfarenheter från besök i Israel visar att en enstatslösning också diskuteras, inte minst bland arabiska israeler. En källa till israelisk oro är dock den demografiska utvecklingen där det högre födelsetalet bland den arabiska befolkningen innebär att maktförhållandena skulle förändras. Vid sidan av en- eller tvåstatslösningen har även ett nytt alternativ formats. Modellen utgår från ett territorium med två stater, kallat parallel states project. Bring menar att denna lösning är fullt möjlig.

– Nästan allt är möjligt att komma överens om i folkrätten, bara det finns en vilja till det, menar han.

Tre grundläggande kriterier behöver uppfyllas för utropandet av en stat.

– För det första krävs det ett territorium som är väl avgränsat och väldefinierat. I det här fallet har vi Västbanken och Gaza. Det andra kriteriet är att det ska finnas en befolkning på territoriet. För det tredje ska det finnas en regering på detta territorium, eller till och med två eller tre regeringar, om det är ett federalt system. Kriteriet handlar om att bedriva en effektiv kontroll över sitt territorium och detta skapar naturligtvis problem i Palestina-frågan, förklarar Bring.

Ockupationen – ett stort hinder

Det problematiska ligger i att en palestinsk statsbildning inte kan uppfylla det tredje kriteriet, framför allt på grund av Israels ockupation av palestinska områden.

– Det finns en folkrättslig princip, ex injuria jus non oritur, som betyder att man inte ska skörda några frukter av sina orättshandlingar. Israels ockupation är olaglig och den förhindrar palestinierna från att kontrollera sitt territorium. Det innebär att Israel får en fördel av sitt olagliga agerande. De som betalar för detta är palestinierna, förklarar Bring.

Bring drar paralleller till kriget på Balkan där Sverige gjorde undantag för detta krav vid erkännandet av Kroatien.

– Då var det ett resonemang som accepterades, vilket det skulle kunna vara i dag också, anser han.

Detta implicerar att Sverige, och många andra stater, kan göra mer. Just Sverige var ett av de länder som i höstas röstade nej till att ge Palestina medlemskap i UNESCO. Samtalsledaren Pierre Schori nämnde också inkonsekvensen rörande det svenska erkännandet av den nya staten Sydsudan, medan palestinierna fortfarande väntar på denna status.

Bring menar att ett unilateralt erkännande av Palestina är en möjlighet som står öppen för alla länder. Men för palestiniernas del prioriteras ett multilateralt erkännande. Unilaterala erkännanden har inte hjälpt, vilket gör en sådan bekräftelse via FN-kanaler särskilt viktig.

Erkännandet en viktig princip

De möjligheter som finns är delvis teoretiska, de gör inte Palestina till en stat. Palestinierna kommer inte att kunna kontrollera sin stat genom ett FN-erkännande. Det finns ingen möjlighet för Palestina att få status som FN-medlem eftersom ansökan stoppas av veto i säkerhetsrådet. Däremot kan kvalificerad majoritet i generalförsamlingen besluta att Palestina får status som ”a non-member state”, vilket av palestinierna skulle ses som ett kvitto på att de  har rätt till att etablera en  stat. Även om ett sådant erkännande inte innebär direkta praktiska framgångar är det ändå viktigt av rättviseskäl, menar Bring och hänvisar bland annat till FN-stadgan om alla folks självbestämmanderätt.

– Vad är ett folk? De som själva ser sig som ett folk. Det har inte alltid varit så att palestinierna har sett sig som ett folk. Förr definierade man sig främst som araber, men nu ser man sig som palestinier. Därför är principen om folkens självbestämmanderätt tillämpbar, menar Bring.

Text: Ekim Caglar

Publiceringsdatum: 2012-04-04

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...