Skriv ut

Nelson Mandela har utan tvekan varit ANC:s främsta ledare och partiet har hittills vunnit alla demokratiska val. Men nu har många sydafrikaners förväntningar ersatts av otålighet och ilska över korruption och ökade klyftor.

Nyss fyllda 95 år ligger Nelson Mandela sedan ett par månader tillbaka på sjukhus. Hans tillstånd är kritiskt och hela världen följer utvecklingen. Sydafrikanerna har ett komplicerat förhållande till Nelson Mandela. Mediernas rapportering visar ett enat Sydafrika som uttrycker oro för sin landsfader. Talar man däremot med människor på gatan har samtalen mindre övertoner och varierar från en önskan om att Mandela borde få lämna denna jord i frid, via ett direkt ointresse, till en uttalad kritik mot hans person och politiska arv.

ANC var befrielserörelsen som samlade motståndet mot apartheidsystemet under decennier och att Nelson Mandela har varit dess främsta ledare och symbol är oomtvistat. I slutet av 1980-talet, efter åratal av sociala protester, en ekonomi i kris som en följd av stora militära kostnader för att upprätthålla apartheid och de internationella sanktionerna skickade apartheidregeringen till slut trevare till ANC om förhandlingar. Nelson Mandela accepterade inviten men bland dem inom ANC som kände till vad som skedde i det fördolda fanns det flera som var kritiska. Mandela visade sig dock vara en tuff och klok förhandlare som vägrade låta sig friges innan alla politiska fångar också frigivits och ANC återigen legaliserats. I februari 1991 kunde så Mandela lämna fängelset och ANC bli ett politiskt parti. Det var självklart att Mandela valdes till partiets ordförande och vid det första demokratiska valet 1994 blev han också Sydafrikas president.

Tiden däremellan var en kritisk epok för Sydafrika. De politiska partierna förhandlade om villkoren för ett fritt, demokratiskt val samtidigt som det fanns krafter inom säkerhetsstyrkorna och rasistiska grupper som med våld försökte sabotera processen. Apartheidstatens indoktrinering av den vita befolkningen satt djupt; de svarta var inte bara mindre värda, de var också farliga och skulle säkerligen ta hämnd. Men Nelson Mandelas budskap var mot alla odds inte fyllt av hat och hämnd, utan av försoning.

Samtidigt drog han sig inte för att säga ifrån mot regimen när Sydafrika flera gånger stod på randen till ett inbördeskrig. I efterhand framstår Sydafrikas övergång från apartheid till demokrati som en närmast otrolig balansakt. Nelson Mandela var den som mer än någon annan personifierade nationell försoning, en tilltro till den nya konstitutionen och till demokratins potential. Han representerar en typ av ledarskap som det är ont om inte bara i Sydafrika, utan i världen. Ett ödmjukt och lyssnande ledarskap som inte är till för sin egen skull utan som agerar utifrån den demokratiskt bärande tanken att politisk representation ska komma ur folket och finns till för att tjäna deras intressen.

Nu har det gått snart 20 år sedan apartheid formellt avskaffades och visserligen är Sydafrika en demokrati där befolkningen kan gå till valurnorna vart femte år men de ekonomiska klyftorna växer, arbetslösheten är mycket hög och kriminalitet och våld ger inte vika. ANC har regerat sedan 1994 med mer än 60 procent av rösterna i alla val och styr de flesta av landets provinser och kommuner. Korruptionen är på många håll utbredd och skandalerna har avlöst varandra på lokal och nationell nivå. Ett exempel är det brutala användandet av våld i samband med arbetarprotesterna i gruvorten Marikana och ett annat president Jacob Zumas användning av offentliga medel för mångmiljonrenoveringen av sin familjebostad. Det visar på en oroande tendens inom det politiska etablissemanget där egenintresse alltför ofta tillåts gå före allmänintresset.

Många sydafrikaners förväntningar på demokratin har ersatts av otålighet, misströstan och ilska med våldsamma protester i kåkstäderna som följd. Den största skillnaden för den ANC-ledda regeringen i Nelson Mandelas frånvaro kommer kanske att vara att man har allt färre möjligheter att hänvisa till och gömma sig bakom historien. I nutidens mer oförlåtande ljus framträder regeringens oförmåga att genomföra reformer som förbättrar människors liv och minskar fattigdomen med brutal tydlighet. ANC:s framtid är beroende av dess förmåga att ta itu med utmaningarna och föra fram ledare vars ambition är att återigen ena nationen.

Sedan artikeln skrevs har Nelson Mandela skrivits ut från sjukhuset och vårdas nu i hemmet.

Text: Birgitta Silén och Mikael Leyi

Artikeln är även publicerad i Internationella Socialdemokraten 2013.

Publiceringsdatum: 2013-09-30

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...