Skriv ut

Svenska socialdemokraternas stöd till de baltiska staternas självständighet inleddes under 1960-talet. De exil-lettiska socialdemokraterna leddes av Bruno Kalnins och de exil-estniska socialdemokraterna av Johannes Mikhelson, som verkade i Stockholm.

Deras partiers språkrör BRIVIBA respektive SIDE stöddes med flera miljoner kronor. Baltikum självt förblev länge ett stängt område under KGB:s järngrepp.

-Ändå borde vi ha kunnat göra mera. Vår partisekreterare Bo Toresson kunde först i januari 1989 besöka de nybildade estniska och lettiska folkfronterna. Därefter breddades och ökades svenska arbetarrörelsens stöd också med hjälp av medel från Sida, redovisade Pierre Schori i sitt öppningstal vid ett seminarium i ABF-huset med anledning av 20 år gått sedan de baltiska länderna blivit självständiga.

-I mars 1990 förklarade statsminister Ingvar Carlsson att Sverige bejakade den litauiska självständighetsförklaringen som då utfärdats. I januari 1991 gick sovjetiska styrkor till brutala angrepp i Vilnius och Riga som förorsakade många människors död. Ingvar Carlsson och utrikesminister Sten Andersson fördömde massakern på möten på Sergels torg respektive Norrmalmstorg. Samma månad hade baltiska länderna öppnat informationskontor i Stockholm.

Den 18 augusti 1991 inledde Arbetarrörelsens Fredsforum ett dialogseminarium mellan baltiska och socialdemokratiska politiker på Rönneberga kursgård på Lidingö under värdskap av Schori. Seminariet fick brådstörtat avbrytas andra dagen då kuppförsöket i Moskva börjat.

-Bakgrunden till mötet var att den baltiska frihetskampen hamnat i skuggan av andra stora världspolitiska frågor. I Europa och USA fanns en oro över att kraven på oberoende skulle fälla perestrojkans upphovsman, Michail Gorbatjov. 27 augusti 1991 meddelade Ingvar Carlsson att svenska regeringen och Sverige beslutat att erkänna de tre baltiska ländernas självständighet.

-I dag har baltiska folken anledning att vara stolta över vad de åstadkommit. De är starkt integrerade i EU, har just nu den högsta ekonomiska tillväxten inom EU och anser sig tryggare än någonsin i NATO. Men det viktiga svensk-polska initiativet om miljön i Ronneby 1990 har ännu inte gett önskat resultat för att återställa den ekologiska balansen i Östersjön. Än idag varnas mödrar från att äta fisk från Östersjön. Kampen går vidare och måste omfatta och utveckla en hållbar säkerhet, solidaritetsdeklarationen, hanteringen av sociala problem i våra länder och försvaret av välfärdsstaten. Ta upp de förslag Thorvald Stoltenberg lagt fram för de nordiska utrikesministrarna för att stärka de nordiska och östersjösamarbetena,  manade Pierre Schori.

Baltiska folkfronterna stärkte självständighetskampen

Marju Lauristin, en av grundarna av Estlands folkfront 1988 och förste ordförande i landets återskapade socialdemokratiska parti, mindes den dramatiska natten på Rönneberga kursgård för 20 år sedan. Senare den dagen träffade Lauristin utrikesminister Sten Andersson på UD som då hade utlovat henne ett svenskt erkännande av de baltiska staterna.

-Vi väcktes klockan fem på morgonen med beskedet att kuppförsöket inletts i Moskva. Vi hade länge innan dess förberett en förändring i de baltiska länderna som föregåtts av protester mot miljöförstöringen. Folkfronter bildades 1988 vilket blivit möjligt genom att Gorbatjovs reformpolitik berett vägen, trots att Gorbatjov önskade bevara ett sammanhållet Sovjetunionen.

På 40-årsdagen av Molotov-Ribbentrop-pakten – med dess hemliga tilläggsprotokoll som ledde till den sovjetiska ockupationen – bildade två miljoner balter som manifestation en mänsklig kedja med två miljoner människor som deltagare mellan huvudstäderna Tallinn-Riga-Vilnius.

-I mars 1990 hade vi val som inledde en demokratisk förändring. Från Rysslands president Jeltsin fick vi stöd för våra strävanden till självständighet.

-För att uppnå målet om självständighet behövde vi internationellt stöd . Den respons vi inledningsvis möttes av var försiktig, och det tog tid att utveckla stödet. Men vi fick stöd från Sverige, Danmark, USA och Kanada. Särskilt tack till Sverige och Danmark som förstärkte sitt stöd till oss efter den blodiga söndagen i Vilnius i januari 1991.

-Nu 20 år senare har vi god ekonomisk tillväxt som medlemmar i EU, och våra ekonomier är i mycket länkade till väst. Estland skar inte i pensioner och sociala kostnader under den senaste finanskrisen och har därigenom upprätthållit en ”socialdemokratisk profil”. Estland har på senare år gjort framsteg på alla områden. Vi har stärkt samarbetet med de nordiska länderna, och vi behöver detta och många partnerskap för vår framtida utveckling, framhöll Marju Lauristin.

Svensk-lettiska relationer

Argita Daudze, chef för säkerhetspolitiska avdelningen vid Lettlands utrikesdepartement och expert på svensk-lettiska relationer, sa att människor på bägge sidor av Östersjön under de senaste 20 åren lärt sig mycket om och av varandra; politiska kontakter och affärsförbindelser har utvecklats.

-Östersjön har i sanning blivit ett vänskapligt hav som vi alla delar. Det är svårt att idag föreställa sig att 30 000 ester, 5 000 letter och några hundratal litauer – bland dem många intellektuella – flydde över stormigt hav till Sverige i slutet av andra världskriget.
Daudze nämnde den viktiga roll som exilbalter i Sverige, inte minst socialdemokraten Bruno Kalnins, spelat och som regelbundet skrev kritiska artiklar och böcker om sovjetkommunismen.

-Olof Palme var direkt förbunden med Lettland genom sina morföräldrar som var därifrån och tillbringade barndomssomrar i landet under mellankrigstiden.

-Svenska socialdemokraterna hade tagit klar ställning efter 1940 att erkänna det sovjetiska styret i baltiska länderna, och det  blev den dominerande inställningen i Sverige,  och den opposition som kunde mönstras i den frågan var alltför svag.

Vid ett tal vid konferensen för baltiska studier vid Stockholms universitet 1975 talade statsminister Olof Palme om ”små steg gentemot de baltiska republikerna” genom att speciellt stimulera bilaterala kontakter med dem inom kultur och vetenskap.

Argita Daudze nämnde också måndagsrörelsen på Norrmalmstorg som verkade från mars 1990 till september 1991 och ”som gav en möjlighet till alla människor att uttrycka sitt stöd för de baltiska folken i deras kamp för oberoende”.  Sverige spelade under Bildtregeringen  en ”viss roll” i förhandlingarna som ledde till att sovjetisk-ryska trupper drogs tillbaka från Baltikum. Stödet fortsatte genom den återtillträdda socialdemokratiska regeringen från 1994 med militär utrustning, ”stöd till självständigheten”, tillskapande av en baltisk fredsbevarande bataljon, Baltbat, och en förstående hållning till baltiska ländernas anslutning som medlemmar till NATO.

”Helsingforskonceptet”

Vytenis Andriukaitis, parlamentsledamot och tidigare ordförande i Litauens socialdemokratiska parti, sa att de som inte delade sovjetiska kommunistregimens åsikter kallades ”förrädare”.

-Allt fler började dock arbeta ”underjordiskt” efter Helsingforskonferensen 1975 utifrån ”Helsingforskonceptet”, också för socialdemokratiska idéer. I Litauen bildades en Helsingforskommitté 1976, och jag var själv också verksam i denna. Kampen för en rättstat och tillämpning av internationell rätt blev viktiga för oss. Från Sverige hämtade vi idéer om demokrati, mänskliga rättigheter, solidaritet och social rättvisa. Både Gorbatjov och Jeltsin var viktiga aktörer som underlättade vår kamp för självständighet. Idag har nationalismen åter tagit överhand i Ryssland, berättade Andriukaitis.

Birgitta Dahl, svenska regeringens miljöminister vid tiden för självständighetskampen, hade med sin make – som är estnisk flykting – privat varit i Estland 1985 och besökte som första svenska statsråd efter andra världskriget landet på nytt i september 1989.

-Det kändes glädjande. Det var viktigt då med stödet utifrån till de baltiska folken, liksom det nu under den så kallade arabiska våren varit det i Nordafrika och Mellersta Östern.

-Miljöfrågan var viktig eftersom Sovjetunionen bedrivit rovdrift på miljön. Vi startade ett mångårigt samarbete baserat på vänskap som gav mig tillfälle att besöka de baltiska länderna ett flertal gånger och att bjuda in våra kolleger till svarsbesök i Sverige.

Estland fick möjlighet att stifta egna miljölagar. Med Litauen startade vi ett samarbete rörande kärnsäkerheten vid kraftverket i Ignalina. Vid regeringskonferensen om miljön i Östersjön i Ronneby september 1990 nådde vi en diplomatisk framgång och utverkade så att de baltiska utrikesministrarna kunde delta under egen flagg utan att ingå i den sovjetiska delegationen.

Ryskt och icke-ryskt

Björn von Sydow, riksdagsman, tidigare försvarsminister, sa att det finns två olika förhållningssätt när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken i dagens Östersjöregion, det ryska och det icke-ryska.

-Ryssland har ändrat kurs sedan omkring 2003 då ett auktoritärt styre tagit över  som bejakats av de ryska väljarna. Putinregimen manipulerar men har fått folkets stöd. Fängelsestraff har utdömts mot oppositionella. Media styrs allt hårdare av regimen. En ny starkare nationalism blomstrar och en förnyad sovjetnostalgi breder ut sig. Ryssland har upplevt sig förödmjukat. Ryssland upprustar militärt med sikte på att modernisera och kunna utrusta 40 brigader.

-Ryssland har uppnått en överenskommelse med Kina, och nu utgör det instabila läget i södra Kaukasus ett jätteproblem för landet. På västsidan har NATO:s expansion österut gjorts till det största hotet av statsledningen, men även av befolkningen. Däremot har Ryssland en gynnsammare syn på EU. Enligt den ryska synen har Ryssland inga vänner. Georgien inledde kriget mot Ryssland 2008, men den ryska militära motaktionen var redan då väl förberedd.

-Ryssland försöker uppnå en normalisering av relationerna till Tyskland som ska präglas av förutsägbarhet. Tyskland går delvis sina egna vägar i det västliga samarbetet. Ett frågetecken är hur solidaritetsförklaringarna i NATO och EU kommer att tolkas i framtiden – ska de gälla i alla lägen? Två huvudfrågor för Sverige i en militärt tillspetsad situation är försvaret av Gotland och vår avsaknad av ett luftvärn med lång räckvidd, utvecklade Björn von Sydow.

Socialdemokraternas utrikestalesman idag Urban Ahlin berättade att han rest mycket i de baltiska länderna och var tillsammans med bland andra Marju Lauristin med om att bilda ett estniskt socialdemokratiskt ungdomsförbund i januari 1991 i Tartu.

-Jag såg då vid besöket i Estland bilderna av sovjetiska stridsvagnar som gick till attack och mötte balter som sa ”nu eller aldrig”. Sverige hade tidigt erkänt sovjetiska ockupationen av Baltikum, införlivandet i Sovjetunionen. Detta innebar inte bara nackdelar utan också några fördelar som att vi kunde öppna upp för nya kontakter, göra resor, starta samarbete, samtidigt som personer från andra länder var utestängda från sådant.

-Inledningsvis agerade socialdemokratin mycket försiktigt. Nu har det ekonomiska och politiska samarbetet utvecklats, vi har ett omfattande samarbete med varandra inom EU och vi borde kunna göra ännu mera tillsammans. En av utmaningarna vi står inför är att göra mera för att rensa Östersjöns förorenade vatten.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2011-09-01

Till toppen av sidan
Östersjön har i sanning blivit ett vänskapligt hav som vi alla delar. - Argita Daudze

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...