Skriv ut

Respekten för mänskliga rättigheter har ökat i Turkiet de senaste tio åren. Men sedan 2007 har flera människorättsorganisationer konstaterat ett ökat antal kränkningar. Ville Forsman, Amnesty Turkiet, bekräftar att kränkningar mot enskilda ökat och han ser ett samband med temperaturen i Turkiets medlemsförhandlingar med EU.

– Det är lite blandade signaler, konstaterade Anne Ludvigsson, riksdagsledamot och ordförande i Svenska Stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet (SSKT). Hennes anmärkning kom när hon fördelade ordet på ett seminarium om nuläget i Turkiets arbete för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter. Bland framstegen som redovisades fanns till exempel den nyligen inledda dialogen om mänskliga rättigheter i kurdfrågan, tempot i den tekniska processen i anslutningsförhandlingarna mellan Turkiet och EU och de pågående samtalen i frågan om Cypern.

Generalsekreteraren för Amnesty Turkiet, Ville Forsman, pekade också på att inledda processer, särskilt den mot den ultranationalistiska gruppen Ergenekon, med koppling till militären som planerat en kupp, är banbrytande framsteg.

Men både Forsman och Muharrem Erbey, ordförande för människorättsorganisationen IHD, konstaterade samtidigt att kränkningarna ökat i antal de senaste åren. Amnesty och IHD pekade på att bristen på rättssäkerhet, framför allt domstolarnas ovilja att beivra de olika säkerhetsstyrkornas övergrepp, måste rättas till.

Sydöstra Turkiet marginaliseras

Diyarbakirs borgmästare, Osman Baydemir, gav en inblick i hur den turkiska statsapparaten fortsätter att kränka kurdernas rätt att använda sitt språk. 2006 skrev han ett hälsningskort på kurdiska, med bland annat en nyårshälsning. Det räckte för ett åtal eftersom han hade använt bokstaven w, som finns i kurdiskan men inte i turkiskan.

– Jag bad åklagaren uppge en internetadress till en officiell turkisk hemsida, med www i inledningen, och kunde konstatera att han begick mitt brott vid upprepade tillfällen, berättade Osman Baydemir.

– Men det jag ska säga här är inte roligt, förklarade han, innan han redogjorde för hur sydöstra Turkiet, där de flesta av landets upp mot 20 miljoner kurder bor, systematiskt marginaliseras av centralregeringen. Han redovisade siffror över hur Turkiet satsar sina offentliga medel. De enda offentliga budgetposterna där östra Anatolien får mer än riksgenomsnittet är de poster som går till militären och till säkerhetssektorn.

– Genom systematisk ekonomisk politik ökar regeringen fattigdomen i sydöst. Och fattigdom kväver människovärdet, sade han.

Turkiet måste se minoriteterna som en resurs

De kurdiska politiker som medverkade vid seminariet tryckte på att erkännande av de etniska gruppernas rättigheter är en förutsättning för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet. En lösning av kurdfrågan och en ny konstitution som ersätter den från 1981, då militären styrde, är nödvändiga, betonade de.

När riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo sammanfattade seminariet sa han att det var de dubbla budskapen han tog fasta på.

– Vi vill se Turkiet i EU, men först måste man visa att man uppfyller kriterierna. Det räcker inte att skriva under papper, implementeringen måste fungera, sade han.

Yilmaz Kerimo avslutade seminariet med att ge en personlig lista över det han ser som nödvändiga förändringar. På listan finns bland annat att systemet med byvakter måste bort och att tabubelagda frågor som militärens makt och Cypern-frågan måste diskuteras fritt. Särskilt betonade han att Turkiet måste se minoriteterna som en resurs, inte ett hot.

– Varför ska det kunna finnas ett fotbollslag i Dalarna som heter Dalkurd men inte i Diyarbakir, frågade han sig.

Civila samhället kan påskynda demokratiseringen

Även Nivin Yosef, handläggare för Palmecentrets Turkietprogram. bekräftar den dubbla utvecklingen i Turkiet.

– Sedan 2006 har Palmecentret gett stöd till utvecklingen av det civila samhället i Turkiet. Detta i syfte att bidra till att landets demokratiseringsprocess, som främst pågår på juridisk och institutionell nivå, implementeras eller till och med drivs av ett starkt civilsamhälle. Amnesty och IHD är två av de civilsamhällesorganisationers vars arbete vi stödjer.

– Ett starkt civilsamhälle som dels nätverkar och samverkar för att driva en förändring, och dels arbetar för ett rättighetsbaserat målgruppsarbete för och med marginaliserade grupper i Turkiet bidrar till att demokratiseringsprocessen påskyndas. Sedan finns det politiska dimensioner, som de medverkande på seminariet tar upp, som är högst centrala såsom militärens roll i politiken, den djupt rotade attityden gentemot minoriteter i Turkiet samt konstitutionen från 1981 som bland annat skyddar staten mot individen, istället för tvärtom. Dessa dimensioner är alla sammanlänkade och stödjer varandra, vilket visar att det krävs ett helhetsgrepp vad gäller förändringsarbete i Turkiet. Det går inte att endast jobba med en fråga och släppa alla andra. Detta är också en orsak till varför utvecklingen och förhandlingsprocessen går sakta fram, eller till och med stagnerar eller backar.

Text: Ingemar Dahlkvist

Mer information om seminariet och utvecklingen i Turkiet finns på Amnesty Press.

Publiceringsdatum: 2009-10-30

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...