Skriv ut

– Det är mycket eftertraktat bland thailändsk polis att bli placerad i Mae Sot, en gränsstad mellan Thailand och Burma, berättar Palmecentrets Asienhandläggare Martin Gemzell. I Mae Sot och längs den thai-burmesiska gränsen har korrupta poliser och myndighetspersoner etablerat sweatshops där de burmesiska flyktingar systematisk exploateras. Som burmesisk flykting i Thailand är du rättslös, konstaterar han. De som lämnar missförhållanden på fabrikerna jagas ofta upp av thailändsk polis och riskerar att bli deporterade om de organiserar sig fackligt.

Den burmesiska militärjuntans brutalitet hamnade i mediefokus under september 2007 när demonstranter, bland annat  buddistiska munkar, mejades ner av polis och militär. Möjligheten till förändring slogs i spillror igen. Åtta månader senare förvärrades situationen i landet ytterligare när cyklonen Nargis lämnade efter sig en humanitär katastrof med uppåt 120 000 döda och 1 miljon hemlösa.

Problemen i Burma är många och sedan länge akuta. Sedan 1948 pågår ett inbördeskrig som fördrivit miljoner. Idag lever över en halv miljon som internflyktingar och miljoner som flyktingar utanför Burma. Den repressiva militärjuntan har vanstyrt landet sedan 1962 och roffar åt sig intäkterna från landets stora gasexport och droghandel utan hänsyn till befolkningens villkor. Som en följd av detta är korruption djupt utbredd och likaså fattigdom. 3/4 av landets befolkning lever under existens minimum. Konsekvensen av vanstyret syns också i den våg av flyktingar som strömmat till Burmas grannländer, framförallt i Thailand där mellan 2 till 5 miljoner burmeser lever i exil.

Flera av Palmecentrets medlemsorganisationer är engagerade i samarbeten med burmesiska organisationer . ABF, S-kvinnor, SEKO och S-studenter driver projekt som fokuserar på att organisera burmeser kring sina vardagsproblem i Thailand men också kring underjordisk verksamhet i Burma. Förhoppningen är att bistå till framväxten av en demokratisk folkrörelse som kan bidra till en förändring mot demokrati i Burma.

– När jag säger att burmesiska flyktingar är rättslösa i Thailand menar jag inte bara den systematiska exploateringen av människor i sweatshops, sexindustri och turistindustri, utan också att myndigheterna begränsar burmesernas möjligheter att  att organisera sig, förklarar Martin Gemzell. Att bedriva facklig verksamhet är förbjudet för burmeser och oppositionell verksamhet är helt beroende av thailändska myndigheters godtycklighet. Man vet aldrig när polis får för sig att förbjuda mötesplatser för oppositionen. Dessutom skall vi inte glömma att vissa thailändska provinser förbjuder burmeser att äga mobiltelefon, fordon eller att vistas utomhus under kvällstid, berättar Martin. Det sistnämnda innebär att burmeser ständigt måste muta poliser för att överhuvudtaget kunna förflytta sig.

Organiseringen i Thailand står inför många hinder förklarar Martin Gemzell. Våra burmesiska partners utsätts för många risker.

– Det handlar om allt från arrestering, deportering till mordförsök beställda av fabriksägare som ogillar att burmesiska flyktingar försöker organisera sig fackligt. Den instabila politiska situationen i Thailand gör det inte heller lättare för burmeser att bedriva oppositionell verksamhet, konstaterar Martin. De flesta burmeser saknar tillstånd att vistas i landet och måste därmed hålla en låg profil för att inte synas och riskera deportering. Med andra ord så kräver varje litet steg ett stort engagemang, mod och tålamod.

Text: Daniel Urey

Publiceringsdatum: 2008-07-02

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...