Skriv ut

Burmas politiska utveckling går trögt. Väpnade sammandrabbningar rapporteras från delar av landet och klyftorna ökar mellan fattiga och rika, skriver Palmecentrets Frida Perjus i Dagens Arena.

I Burmas största stad Rangoon manifesteras den ekonomiska utvecklingen och det faktum att landet plötsligt har öppnats upp för handel med omvärlden i trafikstockningar. På de små vägarna, vars underhåll åsidosatts under decennier, har trafiken kanske femdubblats på bara ett par år.

I över 20 år har både import och export till Burma varit begränsad. Men när omvärlden började lätta på sanktionerna mot landet 2011, släppte också Burmas regim på sina importförbud.

Sedan dess har hundratusentals bilar importerats. Men Burmas regering har inte dragit lärdom av omkringliggande länders erfarenheter att bygga upp infrastrukturen i takt med den ekonomiska utvecklingen. Och nu står trafiken näst intill still.

I Burma är det bara en minoritet av befolkningen som får ta del av den ekonomiska utvecklingen. Klyftorna mellan fattiga och rika växer. De som inte har råd att köpa någon av de många begagnade bilar som har importerats från Japan, får ännu svårare att ta sig fram i Rangoon. De sitter fast i trafiken i stekheta bussar eller blir påkörda på gatan av dyra stadsjeepar.

För övrigt går den politiska utvecklingen lika trögt som trafiken. De senaste fredsförhandlingarna mellan den burmesiska militären och de etniska motståndsarméerna har misslyckats. I stället för fred har fler väpnade sammandrabbningar skakat landets östra delar. Här är allting lika illa som vanligt, om inte värre. Regelbundet rapporteras om krigsbrott, som våldtäkt och våld mot civila, inte minst från den burmesiska arméns sida.

Klimatet för journalister har återigen hårdnat. I somras dömdes fem journalister till tio års fängelse för ”avslöjade av statliga hemligheter” efter att ha rapporterat om bygget av en påstådd fabrik för tillverkning av kemiska vapen.

Nästa år är det parlamentsval. Friktionen mellan de demokratiska partierna och regeringspartiet, USDP, ökar för var dag. De demokratiska krafterna med NLD och Aung San Suu Kyi i spetsen vill se en förändring av den kontroversiella grundlagen från 2008. Enligt grundlagen kan inte Aung San Suu Kyi bli president eftersom hon varit gift med en icke-burmesisk medborgare. Ett stycke lagtext som med all sannolikhet skräddarsyddes för att hålla henne borta från makten.

Regeringspartiet, som består av före detta militärer, har också föreslagit en förändring: de vill att Burmas valsystem ska övergå från majoritetsval i enmansvalkrets till ett proportionerligt system. Därmed skulle regeringspartiet öka sina chanser att behålla makten även om NLD skulle vinna med över 60 procent av rösterna. Detta eftersom militären enligt konstitutionen får 25 procent av platserna i parlamentet – och alltid röstar med USDP.

Om USDP:s förslag går igenom, vilket är troligt, blir den enda möjligheten för NLD att ta hem valet att gå ihop med andra oppositionella partier. Då har de faktiskt en chans, även om den är liten. Det förutsätter dock att valet är fritt och demokratiskt.

Lyckas de inte kommer Burmas elit bara att bli rikare. Journalister kommer att leva under ständigt hot. Krigsbrotten kommer att fortsätta. Och trafiken i Rangoon kommer om möjligt att saktas ned ännu mer.

Text: Frida Perjus, programansvarig för Burma på Olof Palmes Internationella Center

Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Arena.

Publiceringsdatum: 2014-11-05

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...