Skriv ut

- FN:s säkerhetsråd är Burmas enda hopp - FN måste agera nu! Det sa Debbie Stothard under ett seminarium i Stockholm om Burmas framtid.

När Thailands utrikesminister Kantathi i början av september besökte Burmas huvudstad Rangoon och träffade Burmas diktator Than Shwe, uppgavs den 73-årige generalen vara ”frisk och i fin form att styra landet”. Men Burma, eller Myanmar, som den nuvarande regeringen har valt att kalla landet, mår inte alls lika bra.

Burma har under hösten drabbats av både tropiska stormar och jordskred. Befolkningen lider sedan länge av svält, förtryck och en regim som anses vara den mest korrumperade i Sydostasien. Många kritiska röster har på senare tid höjts i protest mot regeringens förakt mot mänskliga rättigheter och dess oförmåga att införliva sina löften om att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen.

Men vad krävs för att den burmesiska befolkningen ska återfå sina mänskliga rättigheter och möjligheterna till ett drägligt liv? Är FN den enda återstående möjligheten för en ny, burmesisk demokrati? Under ett seminarium i Stockholm togs dessa frågor upp av Debbie Stothard, från det prodemokratiska nätverket Altsean, studentaktivisten Martin Gemzell och Palmecentrets Jan Hodann.

Debbie Stothard driver Altsean, ett prodemokratiskt Burmanätverk i Thailand, där hon har daglig kontakt med alla dem som i exil kämpar för ett fritt, demokratiskt Burma:

– Det är ett hårt liv. Många människor lever under djup stress och utmattning. Ingenting händer under långa perioder, och så plötsligt händer något – och då är det oftast något negativt.

Debbie Stothard berättar hur hon var med och startade Altsean 1996 som en motvikt till ASEAN, den stora samarbetsorganisationen för de sydostasiatiska länderna:

– Vi oroade oss för att ASEAN skulle bidra till ett ökat förtryck i regionen – istället för tvärtom. Och vi oroade oss för att generalerna i Burma skulle kunna utöva dåligt inflytande på de andra nationerna. Censuren är ju till exempel ett stort problem i Singapore – men i Burma är det ännu värre. Så vad vi gör är att försöka skapa en opinion för mänskliga rättigheter och sätta press på regeringar så att de kan utvecklas demokratiskt.

Bygger demokratiska strukturer

På gräsrotsnivå arbetar man också med en metod som kallas ”capacity building” där man i nära samarbete med befolkningen lär ut hur de kan bygga egna demokratiska strukturer. Debbie Stothard nämner särskilt arbetet med att stödja kvinnors delaktighet i demokratirörelsen – något som hon är väldigt stolt över. Detta är också ett av de projekt som Palmecentret är engagerat i och som främst berör burmesiska kvinnor i exil.

Martin Gemzell från S-studenters Burmautskott berättar om sina kontakter med ett femtontal studentorganisationer och hur man försöker vara ett diskussionsforum mellan olika grupperingar:

– Det finns så många fraktioner och minoriteter. Vi försöker få dem att lösa upp knutarna och diskutera konkreta problem. Vad händer efter en demokratisering? Vad ska man göra av alla soldater? Hur ska en konstitution se ut för ett nytt, demokratiskt Burma? frågar Martin Gemzell.

S-studenters Burmautskott har också kontinuerlig kontakt med UD och publicerar årligen ett tjugotal debattartiklar. Nyligen har ett projekt startats i samarbete med RFSU som ska utbilda hiv-ambassadörer i gränstrakterna kring Burma där hundratusentals flyktingar samlas för att undgå juntans terror.

Lejonparten av den information som kommer regimmotståndarna till godo kommer från människor som lämnat Burma. Dessa kan vittna om övergreppen och befolkningens utsatthet. Men direktkontakten med befolkningen inne i Burma är komplicerad. Datoriseringen är till exempel ännu i sin linda och mycket få har tillgång till Internet och E-mall.

För att illustrera detta berättar Debbie Stothard om en burmesisk soldat som drabbades av hiv. Regeringen sprider ingen information om hiv eller aids och de som drabbas lämnas i stort sett ensamma åt sitt öde. Men denne man gick till ett bibliotek i Rangoon där det fanns en dator med en Internetuppkoppling som tog sig förbi den statliga censuren. Denna dator bevakades naturligtvis, men när vakterna var på rast kunde soldaten ta sig in och söka efter den information om hiv/aids som han behövde. Han kom så pass långt att han hann beställa bromsmediciner till ett lokalt apotek. Sedan blev han upptäckt och måste fly ut ur landet. Han är dömd för högförräderi i sin frånvaro och hotas av dödsstraff – för att ha velat veta mer om den sjukdom som ändå kommer att döda honom.

Oväntade effekter

Så är det alltså just nu i Burma. Men omvärldens reaktioner och sanktioner kan också få oväntade effekter.

– Mer pengar och ökat bistånd innebär inte nödvändigtvis att befolkningen i Burma får det bättre. Det är något som många har svårt att förstå, påpekar Martin Gemzell.

– Nej, ekonomin är beroende av olika generalers humör och privata intressen, säger Debbie Stothard och berättar om USA:s sanktioner under 2003. Under tre månader upphörde alla pengatransaktioner till och från Burma. Men plötsligt kunde befolkningen äta bättre eftersom exporten till Thailand inte fungerade och matvarorna fick stanna i Burma!

Men medvetenheten hos befolkningen i Burma har också utvecklats och det är kanske den främsta anledningen till att se ljust på Burmas framtid, menar Debbie Stothard:

– Saker och ting har börjat hända i människors medvetanden. Förut reagerade folk på förtrycket som om det var något normalt. Lidandet var en del av livet och så var det bara. Men nu börjar fler och fler se brott mot mänskliga rättigheter som något orättvist. Något nytt håller på att hända och det är väldigt starkt. Så visst, vi jobbar först och främst med människor i exil. Men vi jobbar också med dem som går tillbaka över gränsen. Och vi börjar se en skillnad i hur människorna från Burma försöker lösa problem genom dialog och politiska processer.

Debbie Stothard är därför övertygad om att militärdiktaturens dagar är räknade:

– Förut kunde den känna sig trygg, i skydd under ASEAN:s vingar. Men i juli tidigare i år hände något oerhört. Då blev Burma plötsligt petad som möjlig kandidat till ordförandeposten för ASEAN under nästa år. Anledningen är att de andra medlemsländerna har börjat tröttna på att Burma inte visar minsta intresse för några reformer i demokratisk riktning.

– Vad juntan ännu inte har insett än är att reformer är deras enda möjlighet. Och Aung San Suu Kyi är deras enda hopp. Vi vill inte ha krig. Vi vill ha försoning och dialog, säger Debbie Stothard.

Palmecentret kommer att fortsätta stödja exilmotståndarna till Burmas militärdiktatur. Och studentorganisationerna kommer att fortsätta att arbeta längs Burmas gränser. Men vad skulle kunna vara den avgörande insatsen som återför demokratin till Burma? Är det dags för FN: s säkerhetsråd att ingripa?

I en detaljerad rapport om läget i Burma med titeln ”Threat to the Peace: A Call for the UN Security Council to Act in Burma” kräver Tjeckiens expresident Vaclav Havel och den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu att FN:s säkerhetsråd agerar omedelbart. I rapporten jämförs Burma med andra länder där FN har ingripit, såsom Afghanistan, Haiti och Rwanda. Det intressanta med den här rapporten är hur den visar att situationen i Burma är mycket värre än i något av dessa länder innan FN:s ingripande.

FN:s säkerhetsråd kan vara den räddare i nöden som den burmesiska befolkningen just nu så desperat behöver. Det verkade också vara den samlade panelens åsikt när seminariet avslutades.

– Vi är diktaturens beskyddare så länge som vi låter dem stå kvar i skuggorna. FN:s säkerhetsråd kan tvinga ut dem i ljuset – med lite hjälp från Sverige – och Sverige har ju en tradition av att kunna ta ställning på principiell nivå, sa Debbie Stothard och delade ut vykort på en leende Aung San Suu Kyi som under en kort period av frihet 2003 åkte runt i Burma och mötte sina landsmän.

Text: Mikaela Kindblom

______________________________________________________________________

Aktuella fakta om Burma

Burma är idag en militärdiktatur och ett land som befinner sig i stor nöd. Burma är den näst största av de sydostasiatiska staterna (efter Indonesien), har en befolkning på 45 miljoner och är rikt på naturtillgångar. Under den nuvarande regimen har Burma reducerats till ett fattigt land där censur och förtryck råder. Befolkningen i Burma lider brist på i stort sett allt – från mänskliga rättigheter till utbildning, hälsovård, mediciner och mat – medan regeringen och dess administration har rykte om sig att vara den mest korrumperade i Asien.

Under hösten har Burma drabbats av både häftiga översvämningar och jordskred i samband med den tropiska stormen Vicente och en stor del av befolkningen hotas av hungersnöd och epidemier.

Från UNICEF kommer larmrapporter om att Burma behöver internationellt stöd för att skydda barn och deras mödrar från anemi och kronisk undernäring. I en rapport från Amnesty konstateras att tiotusentals människor ur de etniska minoriteterna i Burma utnyttjas i slavarbete med militärregimens goda minne.

I augusti drog Global Fund tillbaka sitt bistånd på 35 miljoner dollar till Burma som skulle ha gått till insatser mot aids, tuberkulos och malaria.

Den fängslade nobelpristagaren Aung San Suu Kyi och hennes parti National League for Democracy (NLD) ser dock de stoppade bistånden som det enda effektiva sättet att sätta press på militärjuntan. NLD vann det sista fria valet i Burma 1990 men militärjuntan tog makten istället och fängslade Aung San Suu Kyi och hennes närmaste medarbetare. I oktober i år har Aung San Suu Kyi suttit i mer än tio år i olika burmesiska fängelser.

USA och EU fortsätter att genomföra sina sanktioner mot Burma som därför är beroende av sina kontakter med grannländerna. Tack vare medlemskapet i den sydostasiatiska organisationen ASEAN har utländska investeringar fortsatt att rulla in i Burma, främst från Thailand men också från Japan, Sydkorea och Kina. Burma beviljades inträde i ASEAN 1997 på villkor att juntaregimen genomförde politiska reformer som skulle öka befolkningens politiska och mänskliga rättigheter. Men den demokratiska utvecklingen i Burma går mycket trögt och nu ser det ut som om till och med grannländerna börjar tröttna.

Bara några dagar före kvällens seminarium ställde en grupp sydostasiatiska politiker kravet att Burma ska uteslutas ur ASEAN. Den thailändske senatorn Kraisak Choonhavan, som är en gammal vän till den fängslade oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, uttalade mycket skarp kritik mot Burmas regering och uppmanade den att ta ”demokratiska reformer på allvar”.

Publiceringsdatum: 2005-10-06

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...