Skriv ut

I Marockos huvudstad Rabat står just nu 24 människorättsaktivister från Västsahara inför en militärdomstol. De har suttit fängslade sedan hösten 2010 då marockansk polis och militär brände och rev tältlägret Gdeim Izik med 200 000 protesterande västsaharier. Sverige har möjlighet att markera sitt stöd för den västsahariska frihetskampen vid riksdagens utrikespolitiska debatt på onsdag 13 februari. Då har också Carl Bildt möjlighet att göra en insats.

Inget land i världen erkänner Marockos rätt till Västsahara. I riksdagen finns nu majoritet för att erkänna Västsahara som självständig stat.

Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i vårt land. Den beslutade den 5 december 2012 att Sverige snarast bör erkänna den Sahariska arabiska demokratiska republiken (Västsahara) som en fri och självständig stat och även verka för detta inom EU.

Hela oppositionen stod bakom beslutet. Men även C och FP har hävdat att Västsahara borde erkännas. Nuvarande EU-minister Birgitta Ohlsson nöjde sig inte med ett svenskt erkännande. Hon skrev i tidskriften Västsahara nr 1 2009: ”Sverige bör inom EU-kretsen driva frågan om ett erkännande av Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR) av alla EU:s medlemsländer. Förmodligen skulle ett sådant erkännande vara nyckeln till Västsaharas frihet.”

UD:s presschef Anders Jörle förklarade för Ekot direkt efter beslutet att regeringen inte tänker följa riksdagens beslut. Han hävdade att kriterierna för ett erkännande inte riktigt är uppfyllda. Och att FN försöker hitta en folkrättslig lösning. ”Regeringens inställning är att man inte ska föregripa det arbetet.”

Men sakfrågorna har ju riksdagen avgjort genom sitt beslut. En av Sveriges främsta folkrättsexperter, professor emeritus Ove Bring har förklarat att det inte föreligger några hinder för ett svenskt erkännande. Över 80 länder i världen har vid något tillfälle föregått med gott exempel. Västsahara är dessutom fullvärdig medlem i Afrikanska Unionen.

När det gäller frågan om FN:s arbete kan man bara konstatera att det gått i stå. Varje år fattar både säkerhetsrådet och generalförsamlingen beslut om att Västsaharafrågan ska lösas på grundval av västsahariernas självbestämmande. Den folkomröstning som var huvudpunkten i fredsavtalet 1990 har Marocko förhindrat. Flera EU-länder motarbetar rättvisa lösningar i EU och FN medan EU utnyttjar Västsaharas naturresurser som fisk, jordbruksprodukter och fosfor. Resultatlösa samtal mellan parterna har genomförts i många år under ledning av olika FN-medlare. Något måste alltså ske som ändrar situationen. Ett svenskt erkännande som har chans att följas av Norge och flera EU-länder kan bidra till detta – precis som Birgitta Ohlsson förutspådde.

Redan riksdagsbeslutet har haft en avsevärd betydelse för att ge västsaharierna nytt hopp och ny kraft. Marockansk press har spekulerat i att de nordiska länderna och Irland i första hand kommer att följa Sveriges exempel och i att detta kan bidra till att hota den marockanska kontrollen över Västsahara.

Frågan är om vi har anledning att förvänta oss att regeringen i demokratisk ordning genomför riksdagens beslut. Enligt vår konstitution är den folkvalda riksdagen överordnad regeringen. Utrikesförvaltningen hävdar att det inte gäller internationella frågor som erkännanden och hänvisar till regeringsformens kapitel 10. Där regleras dock bara vilka internationella överenskommelser regeringen får besluta om utan riksdagens hörande. Frågor av större vikt ska alltid underställas riksdagen.

Regeringen måste i grundlagens anda följa riksdagens beslut och snarast erkänna Afrikas sista koloni som en självständig stat.

Jens Orback, Palmecentret
Gabi Björsson, Afrikagrupperna
Julia Finér, Emmaus Stockholm
Aleksander Gabelic, Svenska FN-förbundet
Krister Holm, Emmaus Björkå
Sören Lind, VästsaharaAktionen
Jan Strömdahl, Föreningen Västsahara

Publiceringsdatum: 2013-02-12

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...