Skriv ut

– Chris! Listen! Have you heard that China is blocking Security Council action on Burma? Again, only empty words from the International Community. Tomorrow might spell disaster! The SPDC will interpret this as a go ahead and violently try to crush the mass movement for democracy! We might have a new 88! We a preparing escape routes for leading activists. Samtalet ägde rum på onsdagskvällen den 26 september svensk tid. Nu vet vi tyvärr att att Kozin hade rätt.

Jag känner Kozin, eller som han egentligen heter Zin Min Latt, som en ganska blyg och också med burmesiska mått ovanligt artig person. Men nu, på telefon, är han verkligen upprörd, uppjagad och kanske till och med förbannad. Klockan är halv fyra på natten i de burmesiska socialdemokraternas högkvarter i Mae Sot, Thailand. Men av ljuden i bakgrunden att döma arbetar man fortfarande för fullt.

Kozin var med i augusti 1988 när militären sist krossade det burmesiska folkets krav på demokrati och minst 3 000 människor sköts till döds på Rangoons gator. Han har många sorgliga minnen från de dagarna.

I oktober samma år bildades Democratic Party for New Society (DPNS), det burmesiska socialdemokratiska partiet. Partiets startades för att med fredliga politiska medel få slut på militärdiktaturen och minska orättvisorna i Burma. De flesta av grundarna var studenter eller medlemmar i olika ungdomsrörelser men syftet redan från början att få medlemmar och vinna stöd i hela det burmesiska samhället.

Militären lovade allmäna val för att lugna folkets vrede efter massakern och de burmesiska socialdemokraterna arbetade öppet och blev snabbt det näst största demokratiska partiet i Burma med nästan 250 000 medlemmar. Det fanns lokalavdelningar i 250 städer och byar och 1 500 internt förtroendevalda.

– Vi inledde genast ett omfattande arbete för att stärka organisationen och värva nya medlemmar. Partiet fokuserade framförallt på att engagera unga ”gräsrötter” bland landsbygdsbefolkningen, industriarbetare och de fattiga i storstäderna. Det finns en otrolig politisk kraft hos fattiga och förtryckta. Det var därför vi kunde växa så snabbt, säger den nuvarande partiordföranden, Aung Moe Zaw som var med från början.

DPNS ställde inte upp som eget parti i valet 1990 utan stödde istället Aung San Sui Kyis liberala parti National League for Democracy (NLD).

– Det viktigaste och överskuggande målet för oss, och hela den demokratiska oppositionen, var att få bort militärregimen och att Burma skulle få en folkvald regering. Vi ville inte splittra demokratirörelsen, berättar Aung Moe Zaw när jag frågar varför partiet inte gick till val under eget namn när partiorganisationen var så stark.

NLDs och egentligen hela folkets kandidat Aung San Sui Kyi vann valet överlägset, trots att militären satt Aung San Sui Kyi i husarrest långt innan valet och trakasserade de demokratiska krafterna under kampanjen. Men militären struntade i valresultatet, fängslade de flesta folkvalda och behöll makten.

De burmesiska socialdemokraterna förbjöds strax efter valet när de krävde att militären skulle respektera valresultatet. Många partimdlemmar som inte hann fly fängslades och partiet tvingades under jorden.

– Så de senaste 16 åren har vi haft högkvarteret i exil och underjordisk verksamhet inne i Burma och många av mina kamrater från starten satt mer än tio år som politiska fångar och flera har återigen fängslats under det senaste upproret, berättar Aung Moe Zaw.

16 år är en lång tid men DPNSs medlemmar har inte gett upp kampen utan har arbetat både inne i Burma och i exil.

– Vi har många aktiva medlemmar inne i Burma, även om det förstås bara är en spillra av de över 200 000 vi var. Men det är livsfarligt att vara aktiv inne i Burma i dag, säger Aung Moe Zaw. De burmesiska socialdemokraterna är numera framförallt en del av den samlade demokratirörelsen men profilerar sig i också bland annat i de tre tryckta periodiska tidskrifter man ger ut och distribuerar inne i Burma.

– Vi skulle vilja arbeta mer med ideologiska frågor och sakpolitik. Burma är ett av världens fattigaste länder och vi behöver verkligen en klok politik för utveckling och social rättvisa. Människor är framförallt fattiga på grund av militärens vanstyre och korruption. Burma är som en gammal bananrepublik – skillnaden är att det är generalerna som plundrar sitt eget land och inte något stort företag. Vi arbetar en del med att förbereda vår politik i ett demokratiskt Burma och har tagit en del intryck av våra diskussioner med svenska och andra europeiska socialdemokrater. Särskilt när det gäller jämställdheten där ni kommit mycket långt i Sverige. Men vår främsta prioritet är att stödja massrörelsen för demokrati inne i landet.

Samarbete med socialdemokratiska studentförbundet i Sverige

De burmesiska socialdemokraterna samarbetar sedan cirka tio år med det socialdemokratiska studentförbundet i Sverige och har de senaste åren ökat kontakterna också med det svenska moderpartiet.

– Vi har fört mycket intressanta diskussioner med bland annat riksdagsledamoten Kent Härstedt i Bangkok. Och i somras bjöd OPC in partiet till Almedalsveckan på Gotland, det var imponerande att se vilket engagemang det finns för Burma i Sverige. fortsätter Aung Moe Saw

Det finns en lång tradition av svenskt engagemang för Burma. På 50-tal besökte Olof Palme som studentpolitiker Indien och Burma och tog med sig erfarenheter som influerade hans fortsatta internationella engagemang.

Cirkeln slöts när ledaren för hela den burmesiska oppositionen Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi i fjol fick Olof Palmes minnespris. I oktober kommer Aung Moe Zaw till Palmedagarna i Karlstad.

– Palme är välkänd i Burma och jag känner mig hedrad att vi är inbjudna.Jag ser fram emot det och hoppas att vårt samarbete kan fördjupas, avslutar Aung Moe Zaw.

Nere i Mae Sot förbereder partiet nu för att hjälpa människor som deltagit i demonstrationerna att fly militären. Men, säger Kozin på telefon, när vi slutat diskutera världens ledares ovilja att sätta ordentlig press på Kina som är det enda landet som kan tvinga generalerna till förhandlingsbordet.

– Revolutionen är inte slut. Massrörelsen går inte under för att militären dödar och fängslar. Vi ger aldrig upp och ett folks längtan till frihet kan tryckas ner men aldrig dödas, säger Kozin.

Kozin har varit aktiv sedan 1988, större delen av hans 35-åriga liv, och jag förstår att han har rätt. Om förändringen inte kommer så kommer kampen fortsätta tjugo år till och mer.

Jag avslutar samtalet med att fråga Kozin vad vi kan göra. Han svarar dystert att det kanske inte är mycket som biter på militärregimen men det som framföralltkan hjälpa och rädda liv är om omvärlden sätter press på militärernas enda riktiga vän – Kina. Och, fortsätter han:

– Allt ni gör spelar faktiskt roll. Det burmesiska folket är tacksamma för all solidaritet, särskilt alla de som i dag sitter fängslade. Och Kina ska faktiskt ha OS nästa år så demonstrera och låt dem skämmas för vad deras allierade gör”.

Text: Kristian Brangenfeldt

Publiceringsdatum: 2007-09-28

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...