Skriv ut

Så är julen snart här. För många kommer en efterlängtad vila och en möjlighet till eftertanke kring det som hänt och händer i vår omvärld.

Jag kom nyss tillbaka från en resa till Sydafrika, ett land som än i dag plågas av djupa skillnader mellan människor.

Sydafrika fick demokrati 1994 då de djupt rasistiska apartheidlagarna avskaffades. Glädjen över att det femtioåriga lagfästa förtrycket av svarta och färgade var avskaffat och att nästan 200 år av slaveri och kolonialism nu äntligen skulle upphöra visste inga gränser. I det första fria valet vann befrielsepartiet ANC med Nelson Mandela i spetsen en jordskredsseger och tog över makten i landet, vilken de behållit sedan dess.

ANC kom med löften om att med utgångspunkt från allas lika möjligheter och värde arbeta för en rättvisare fördelning av resurserna. Redan efter de fem första åren med Mandela som president började dock kritiken växa. Den efterföljande presidenten Thabo Mbeki garanterade förvisso en stark ekonomisk tillväxt men AIDS-förnekelse och tveksamma internationella relationer solkade hans åtta år vid makten. Sedan dess har den ekonomiska tillväxten avtagit och korruptionen blivit allt vanligare. Samtidigt börjar nu de första som fötts efter apartheids avskaffande bli unga vuxna och deras förståelse för ANC som befrielseparti är inte lika stor som den äldre generationens. Att ANC långsamt men märkbart börjar tappa i popularitet är därmed knappast förvånande.

Historisk legitimitet har sin gräns vilket ju också socialdemokratin i Sverige fått känna på när det är flera partier som säger sig värna ett välfärdssamhälle.  Och det uppvaknande som Sydafrika nu tvingas igenom visar att gamla segrar inte räcker för fortsatt regeringsinnehav. Varje politisk rörelse måste ständigt bevisa sitt existensberättigande, eller som Tage Erlander något bistert uttryckte det 1960 då han talade om ”de stigande förväntningarnas missnöje”.

Den fattigdom som är vardag i många förorter runt Kapstaden visar tydligt att åtskillnaden mellan vita och färgade är långt ifrån avskaffad. Rikedom och resurser tillhör ett fåtal vita medan fattiga svarta lantarbetare arbetar långa dagar för en minimilön på cirka 60 kronor om dagen.

Jag hoppas att det nya året för med sig en förnyad kamp för demokrati i Sydafrika. Men också att du som läser detta vill vara med och bidra i vårt arbete för organisering av människor världen över. Skänk därför gärna ett par kronor till våra olika insamlingar och hjälp oss att stödja andra. Med det önskar jag dig som läsare av detta brev en god jul och ett gott nytt år!

Text: Jens Orback, generalsekreterare Olof Palmes internationella center

Publiceringsdatum: 2015-12-15

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...