Skriv ut

Demokratiska republiken Kongo är en av världens mest konfliktdrabbade regioner, där civilbefolkningen är hårt drabbad av våldet. -Vi har nu en ny grym diktatur i landet. Den är korrupt, massakrerar befolkningen, utför våldtäkter, konfiskerar varor, plundrar och tar kontrollen över naturresurserna, sa Manuela Nkongolo, UDPS, under ett seminarium om DR Kongo.

”Demokratiska Republiken Kongo är lika stort som Västeuropa och har varit skådeplatsen för det som kommit att kallas Afrikas första världskrig. Mellan 1998 och 2003 kulminerade kampen och sedan dess beräknas fem miljoner kongoleser ha dött och en miljon har tvingats till flykt. DR Kongo är ett bördigt land med enorma resurser både under och över marken. Utländska affärsmän, politiker, rebellrörelser och grannländer är motorn i kriget.”

Med de orden inleds tidskriften Arenas temanummer om Kongo (februari 2009). Palmecentret och ABF Stockholm tillsammans med afrosvenskar i UDPS – Union pour la Democratie et le Progres Social – och Afrosvenskarnas Riksförbund, ordnade nyligen ett seminarium om Demokratiska Republiken Kongo.

Lena Sundh, ambassadör vid utrikesdepartementet som länge arbetat med Kongo i olika roller sa:

–  Kolonialismen har skapat många av problemen i Afrika. Det fanns ett antal kungariken före kolonialismen som hade goda strukturer ungefär som Sverige hade vid samma tid. De präglades mer eller mindre av envälde. Starka män styrde. Kolonialtiden var grym, utsugande, slog sönder strukturerna och ”högg av” utvecklingen till skillnad från situationen hos oss.

–  Efter självständigheten kvarstod de besvärliga geografiska indelningar som kolonialisterna gjort (beslut togs vid Berlinkonferensen, eller ”Kongokonferensen”, 1884-85 som Bismarck kallade till). Besvärligheterna fortsatte och ett av världens mest korrupta system skapades i Kongo efter självständigheten. 1997 störtades envåldshärskaren Mobutu och tvingades lämna makten.

Ny president blev Laurent-Désiré Kabila.  Lugn rådde i ett års tid. I augusti 1998 började kriget på nytt med närvaro av soldater från Rwanda och Uganda, i det som kallats ”Afrikas första världskrig”.

I slutet av 1999 slöts ett eldupphöravtal med två huvuddelar. Den ena handlade om de militära problemen, att utländska trupper skulle dras tillbaka, demarkationslinjer upprättas och att regeringssidan och rebellerna skulle upphöra med strider.

Den andra handlade om politiska frågor, uppdelning av landet, maktfördelning, institutioner, övergångsregering, politisk opposition och civila samhället.

2001 mördades Kabila och ersattes av sin son den blott 30-årige och oerfarne Joseph Kabila.

– Val ägde rum andra halvan av 2006. Med väpnade grupper som dominerar samhällsbilden är det svårt att få fram de rätta representanterna genom val, men det fanns inga andra möjligheter. Det tar nog ett antal val innan demokrati kan uppnås med den situation som varit. Valen ansågs ”rättvisa”, men genomfördes i ett svårt läge och stora resurser sattes in i valet även med stöd från utlandet. Valet löste inte heller de sociala och ekonomiska problemen.

Försämrad situation från augusti 2008

– Från augusti 2008 försämrades situationen i Nordkivu dramatiskt, och den väpnade konflikten intensifierades, främst mellan regeringsarmén FARDC och CNDP. I januari i år enades Demokratiska Republiken Kongo och Rwanda om gemensamma militära observationer mot  FDLR (rwandisk rebellgrupp). CNDPs (rebellgrupp i östra Kongo) politiske ledare, generalen Laurent Nkunda fängslades. I mars slöts ett avtal mellan regeringen och CNDP.

–  Tre utmaningar är framträdande. För det första menar många att mineralrika östra Kongo prioriteras för mycket, men det går inte att utveckla landet om inte freden säkras över hela landet. För det andra behövs det bättre grannsämja med grannländerna för att lösa problemen, i synnerhet med Rwanda. För det tredje måste man upprätta en fungerande nation med nationsbyggande präglat av säkerhet, rättsstat, fungerande domstolar, service och välfärd.

– Konflikterna har börjat eller fortsatt med naturresurserna. Naturresurserna måste ses som mer än som en förbannelse, de är också en viktig tillgång. Mycket handlar om ”good governance” (gott ledarskap), att det inte bara är en inhemsk elit som gynnas utan att resurserna kan användas för att främja landets utveckling.

–  Det sexuella våldet är allvarligt och omfattande.

–  Sverige är engagerat med biståndsmedel, 70 miljoner kronor i fjol specifikt för att bistå stabilitetsinsatser i östra Kongo. Sedan 2007 är Kongo ett fokuseringsland för svenskt bistånd. Vi har utarbetat en landstrategi som förhoppningsvis ska antas av regeringen i april. Den handlar om att främja fred, säkerhet, rättsstat och har en ”1325-profil” (dvs uppmärksammar kvinnors situation i konflikten). FN har också utarbetat en strategi, men det är svårt att gå in när institutionerna är svaga, regeringsplanerna är bristfälligt genomtänkta och inte seriösa, summerade Lena Sundh.

Stina Högbladh, doktorand och forskare vid Uppsala universitets freds- och konfliktforskningsinstitut med inriktning på Kongo, fortsatte:

–  De flesta av de fem miljoner människor som dött har inte gjort det på grund av våld, utan på grund av dålig hälsa, svält, dålig sjukvård etcetera.

–  Civilbefolkningen lider, och tre länder är inblandade i östra Kongo mot regeringsarmén i Kongo, också Rwanda och Uganda. En stor del av problemet är FDLR, en milis med rötter i det rwandiska folkmordet som har sin bas i östra Kongo, som är en grund till att våldet inte upphör. Många av problemen kan härledas till kolonialmakten, etniska spänningar, korruption, bristande säkerhet, svaga gränser, svårigheterna att upprätthålla kontrollen och som sagt närvaron av utländska rebeller.

–  Det är spännande att se vad som kommer att hända. Den härskande milisledare Laurent Nkunda i östra Kongo – som fört befäl över endast drygt 5 000 man – går att försvaga, så att han och hans kretsar inte kan fortsätta att utgöra ett hot mot civilbefolkningen. På något sätt måste situationen hanteras, och på lång sikt borde det bli bättre, sa Högbladh.

Internationella samfundet måste ingripa

Manuela Nkongolo från UDPS fortsatte:

–  Konflikten i Kongo kan inte lösas utan medverkan av det internationella samfundet. Folkmordet i Rwanda har bidragit till den kaotiska situationen i landets östra del. Rwanda, som är inblandat, måste lösa sina egna problem och demokratiseras. Påtryckningar måste också göras på diktaturen i Uganda sa att även de ugandiska rebellgrupperna i Kongo försvinner.

– Krisens rötter ligger långt tillbaka i tiden, ända sedan självständighetstiden på 60-talet. 1960-64 inträffade grymma händelser – inbördeskrig i vilket kongoleser dödade varandra – som markerar början till den kris som vi också upplever idag.

–  Tanzania hade förberett lokalbefolkningen att ta emot självständigheten, däremot inte Demokratiska Republiken Kongo. Kolonialmakten Belgien har ännu skuld i situationen. Innan Kongo blev självständigt fanns där inget universitet, och vi var dåligt rustade att leda oss själva. Den politiska och ekonomiska makten låg hos kolonialmakten, som vi då kallade imperialisterna, idag stormakterna. Mobutus statskupp förde honom till makten i landet i 32 års tid. Det var en av Afrikas grymmaste regimer. Till slut lyckades en ”intresseallians” avsätta honom.

–  Vi har nu en ny grym diktatur i landet. Den är korrupt, massakrerar befolkningen, utför våldtäkter, konfiskerar varor, plundrar och tar kontrollen över naturresurserna, vanliga människors ekonomiska och sociala situation är dålig. De internationella företagen har dålig inverkan och är där för att göra stora vinster, ansåg Manuela Nkongolo.

På en publikfråga medgav Lena Sundh att den fredsbevarande operationen MONUC på FN-mandat i landet skulle behöva vara starkare, med starkare skydd för civilbefolkningen och mot våldtäkter.

Våldtäkt som vapen

Den andra panelen med utrikesutskottsledamoten Carina Hägg som samtalsledare tog upp genusperspektivet och det sexuella våldet – våldtäkt som vapen.

Frilansjournalisten Anna Roxvall hade besökt östra Kongo i november:

–  Det sexuella våldet sker öppet, ofta inför publik, i syfte att straffa och skrämma civilbefolkningen som misstänks ha fel sympatier. Att våldta en kvinna är indirekt en våldtäkt på hennes man, eftersom han inte klarar av att skydda henne. Många kvinnor som utsatts för sexuellt våld återhämtar sig aldrig, blir gravida eller sterila.  Ofta förskjuts de. Det sexuella våldet slår sönder familjer och hela samhällen, får konsekvenser för många år framöver.

–  Inget händer, trots att många kvinnor berättat sina historier. Det råder fortfarande närapå straffrihet för den som våldtar.

–  FN:s säkerhetsråd antog ifjol resolution 1820 som erkänner våldtäkt som vapen och menar att våldtäkter får mycket allvarligare konsekvenser än plundring, som de ofta jämförs med. Även soldater från FN:s Kongostyrka har begått övergrepp mot kvinnor.

–  Det saknas mycket forskning på området. Vilka mekanismer ligger bakom när våldtäkten blir ett vapen? Bristen på analys och forskning leder till att journalistiken runt det sexuella våldet i Kongo ofta frossar i äckliga detaljer, utan att förklara. Det riskerar att förstärka den koloniala bilden av afrikanska män som väsensskilda från vita ”civiliserade” män. Förövarnas röst saknas. Två som försökt råda bot på det är Maria Stern och Maria Eriksson Baaz vid Göteborgs universitet, som intervjuat soldater i kongolesiska armén. Intervjuerna visar att de flesta soldater ser våldtäkter som felaktiga handlingar, men hänvisar till krigets vansinne och droganvändning.  Många har ingen utbildning, den ekonomiska ersättningen är dålig och soldaterna stjäl för att överleva. Det blir en frustration som de tar igen på den svagare.

–  Detta är ingen företeelse som är isolerad till Kongo. I 51 länder med konflikt de senaste 20 åren har man kunnat visa på strukturellt sexuellt våld, berättade Anna Roxvall.

Svenskkongolesiskan Beatrice Kindembe menade att våldtäkt som vapen inte var ett kongolesiskt fenomen, men ett krigsfenomen.

–  Den kongolesiska kvinnans ställning i samhället har inte varit så svag. Kvinnorna har fått utbildning. Jag är själv kongolesiska som fått utbildning i hemlandet. Det finns också inskrivet i Kongos konstitution att kvinnor ska skyddas i konflikter, men tyvärr är verkligheten en annan.

–  Arméerna består av rebellsoldater som varit rebeller och inte fått vanlig militär utbildning. Rebelledarna har förts upp till att bli nationella ledare. De har plockats upp ”från gatan” och saknar disciplin.

–  Om man inte straffar dem som begått brotten försvagar man kvinnors ställning. Konfliktresolutioner som går ut på maktfördelning till och mellan förövarna ger felaktiga signaler i samhället och äventyrar demokratin. Utsända medlare i den typ av konflikter som pågått i Kongo borde se till att makten inte tilldelas krigsaktörer utan lämplighetsprövning, ansåg Kindembe.

Beatrice Kindembe lyfte fram frågan om avsaknad av intresse och agerande från FN:s medlemsstater i västvärlden, trots larmsignaler och rapporter om grymma missförhållanden och kvinnors utsatthet i östra Kongo samt att landet inte förmått skydda sin befolkning. Merparten av FN-styrkan MONUC kommer från utvecklingsländer och bristerna i deras agerande har uppmärksammats utan att leda till åtgärder.

–  Det sexuella våldet är inte bara en kvinnofråga, utan också en fråga för männen. Starka kvinnor är en viktig resurs. Situationen i östra Kongo är också Europas och världens ansvar, och vårt ansvar som svenska medborgare, hävdade Carina Hägg.

Joakim Musuaka från UDPS summerade med att säga att kolonialismen är roten till mycket av det onda, att många kongoleser tvingas leva på en dollar om dagen, att ickevåldet dessvärre ”inte lönat sig” och att neokolonialismen och neoimperialismen måste motarbetas.

– Kongo styrs från utlandet genom fjärrkontroll, men det enda folk ser är att afrikaner krigar och dödar varandra.

Text: Gunnar Lassinantti

 

Olof Palmepriset för 2008 uppmärksammade tragedin i Kongo. Dr. Denis Mukwege tilldelades priset för sitt arbete för fred och mänskliga rättigheter i landet.

Publiceringsdatum: 2009-04-14

Till toppen av sidan
Konflikten i Kongo kan inte lösas utan medverkan av det internationella samfundet. - Manuela Nkongolo

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...