Skriv ut

Tvivlen var stora om Tjeckien skulle vara mäktig uppgiften som EU-ordförande som nykomling med sin relativa litenhet, en egocentrisk och EU-skeptisk president Vaclav Klaus samt en instabil politisk situation.

Efter en förlust i en förtroendeomröstning i parlamentet tvingades landets politiska högerregering ledd av regeringschefen Mirek Topolanek, från medborgardemokratiska partiet, ODS, avgå 24 mars. Därefter har landet letts av en tjänstemannaregering med statistiska centralbyråns chef Jan Fischer som premiärminister.

Regeringsförändringen försvagade det tjeckiska ledarskapet under den andra halvan av ordförandeperioden som då fått inskränkas till att administrera ärendeprocessen och genomföra överenskomna program. De senare har inkluderat partnerskapsmöten, som EU-USA med närvaro av president Barack Obama, då medlemsländerna i allmänhet ställde sig avvisande till att ta emot kvarhållna fångar från Guantanamobasen som den nya amerikanska administrationen vill avveckla inom det närmaste året.

Andra toppmöten har ordnats mellan EU och Asien samt EU och Ryssland i Chabarovsk i östra Sibirien, där president Dmitrij Medvedev uttalade sig kritiskt mot att EU:s så kallade östliga partnerskap med sex före detta sovjetrepubliker nonchalerar Rysslands roll, enligt hans uppfattning. Ytterligare ett toppmöte i Prag om sysselsättningen mötte svagt intresse, och endast nuvarande och kommande ledartrojka Tjeckien, Sverige och Spanien var företrädda på högsta nivå vid detta.

Under tjänstemannaregeringens tid har tjeckiska senaten röstat för Lissabonfördraget, och nu återstår bara presidentens namnteckning för att Tjeckiens ratificering av fördraget ska träda i kraft. Vaclav Klaus har sagt att han inväntar resultatet av den nya folkomröstningen på Irland under hösten innan han tar slutlig ställning om han ska skriva under fördraget.

Tjeckien v/s Frankrike

Vad skulle lilla Tjeckien förmå jämfört med stora Frankrike som närmast föregående ordförandeland, frågade sig många. En fördel har varit att Tjeckien mera förlitat sig på – eller tvingats förlita sig på – EU:s institutioner i arbetet med att föra EU-skutan framåt. Det närmast föregående ordförandelandet Frankrike under ledning av president Nicholas Sarkozy nonchalerade många gånger de gemensamma institutionerna, körde sitt eget race och baserade sitt handlande på den egna nationella diplomatin. Och detta fick olyckliga konsekvenser, särskilt i hur kriget Ryssland-Georgien hanterades, vilket ledde till en otydlig avtalstext som ryssarna kunnat utnyttja till sin fördel.

Inget EU-ordförandeskap går helt på räls. Så inte heller det tjeckiska. Akuta kriser som kräver omedelbara åtgärder inträffar under varje ordförandeskap. I det tjeckiska fallet har de svåraste nya kriserna gällt gas och Gaza i början av året.

Gaskriget mellan Ryssland och Ukraina ledde till att Gazprom stängde av gasleveranserna till och genom det senare landet, vilket ledde till att flera länder inom EU mitt i vintern under en tid blev utan gastillförsel. Detta ledde i sin tur till att Rysslands pålitlighet som energileverantör ifrågasattes, och att debatten om energisäkerheten inom EU kom i fokus. Vid tiden för avslutningen av det tjeckiska ordförandeskapet hotar på nytt en gaskris och vidareleveranserna till Europa genom att Ukraina återigen uppges ha svårigheter att betala för den ryska gasen.

Ett annat toppmöte har ordnats om den så kallade södra energikorridoren som gäller energitillförsel till EU från Kaspiska havet och som inte alls omfattar Ryssland.

Israels krigföring i Gaza var en stor tragedi och skapade ohygglig förstörelse och lidanden. EU har kritiserats för att vara splittrat och handlingsförlamat i Mellanösternkonflikten, och har vägrat att ens ha samtalskontakter med Hamas ,som kontrollerar Gazaremsan.

Svårigheter utanför ordförandelandets kontroll

Det tjeckiska ordförandeskapet har påverkats starkt av den rådande ekonomiska krisen, och flera ledande möten har haft denna fråga på dagordningen.

Det går knappast att påstå att det tjeckiska ordförandeskapet varit ett misslyckande. De svårigheter som uppstått kan till stora delar förklaras av faktorer som till största delen ligger utanför Tjeckiens påverkansmöjligheter. Det gäller till exempel EU:s svaghet genom inre åsiktsskillnader som extern global aktör, vilken tydligt visat sig under den globala finanskrisen och avseende passiviteten i Mellanösternkonflikten.

Under tjeckiskt ledarskap har förberedelserna inför det stora internationella klimatmötet i Köpenhamn i december fortsatt, utan att frågorna satts på sin spets under perioden. Det svenska ordförandeskapet under nästa halvårsperiod kommer att sättas på svårare prov i denna fråga.

Den politiska krisen mitt under ordförandeskapet inverkade på hur uppdraget utfördes. Men euroskepticismen i landet – bara 45 procent av tjeckerna tycker att EU-medlemskap är bra för landet, mot 58 procent i snitt inom EU – har påverkat i begränsad utsträckning. Tjeckiens beredvillighet at ta emot ett amerikanskt missilsköldförsvar på sitt territorium, vilket kritiseras av Ryssland och stör relationen till det landet, är mera en Natofråga än en EU-fråga.

Snart kan systemet med halvårsvisa roterande ordförandeskap vara ett avslutat kapitel i EU:s historia. Om och när samtliga 27 medlemsländer – vilket kommer att visa sig efter den irländska folkomröstningen i höst – ratificerat Lissabonfördraget börjar fördraget att gälla. Därefter kommer EU:s ministerråd i fortsättningen att ledas av en permanent president som ska väljas högst fem år i taget.

Text: Gunnar Lassinantti

Mer information i ämnet kan sökas på Sieps hemsida
“2009 Czech EU Presidency: Contested Leadership at a Time of Crisis” 2009:2op.

Publiceringsdatum: 2009-06-26

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...