Skriv ut

– 3987 amerikaner har nu dödats i kriget, och minst 150 000 irakier, varav de flesta varit civila. Bara ifjol kostade kriget 138 miljarder US-dollar, en summa som skulle ha räckt till att ge alla 45 miljoner amerikaner som är oförsäkrade sjukförsäkringar. Det sade Pierre Schori på ett seminarium i ABF-huset där han presenterade sin nya kritiska och närmast dokumentära bok ”Draksåddens år – 11 september, Irakkriget och världen efter Bush” (Leopard förlag, 229 sidor, 2008).

Få hade en lika god utsiktsposition till händelserna som Schori som var Sveriges FN-ambassadör i New York redan innan kriget bröt ut och under dess första år.

Boken har tillägnats Bernt Carlsson som liksom Schori varit internationell sekreterare i SAP, dessutom generalsekreterare i Socialistinternationalen och omkom i december 1988 när ett Panam-plan störtade ovanför Lockerbie i Skottland uppenbarligen efter ett bombdåd utfört av libyska agenter. Carlsson var då FNs undergeneralsekreterare för Namibia och på väg till New York för att delta i en ceremoni där Namibias självständighet skulle undertecknas.

En fråga – som de berörda nu försöker slingra sig undan – är varför George W Bush fick så många medlöpare, inte minst i Sverige, som godtroget och välvilligt kolporterade ut den amerikanske presidentens krigsbudskap. Presidentens tjänstvilliga hjälpredor innan och i början av Irakkriget var en stor del av den borgerliga pressens ledarskribenter, nuvarande utrikesminister Carl Bildt som framträdande internationell uppbackare och aktivist och den nye folkpartiledaren Jan Björklund som förordade deltagande med svensk trupp i kriget.

Bokens tio kapitel har rubriker som ”Från hoppets vår till förtvivlans vinter”, vägen till FN, i Förenta Nationerna, slaget om Irak i FN, ”Blev vi lurade av Bush?”, presidentval och krig mitt i amerikanska klassrum, Draksådden efter den 11 september och Irakkriget, Sverige och Irak, Sverige och Afghanistan samt tiden efter Bush och Irak. För att få en klar överblick av Schoris faktagenomgång och argumentation bör boken läsas i sin helhet.

Inledningsvis på seminariet betecknade Pierre Schori den nya svenska regeringens flyktingpolitik att skicka tillbaka Irakflyktingar – som också kritiserats av FNs flyktingchef för UNHCR – som oförenlig med folkrätt och humanitet.

– Den är en skam och strider mot Sveriges traditionella flyktinsrättsliga principer, sa Schori.

– Irak är idag kanske den farligaste platsen på jorden. Islamister sitter nu i makten, och kvinnoförtrycket i landet är utbrett. Varför skickade regeringen dit demokratiambassadören Maria Leissner? Det var oansvarigt.

Utväg ur Irak?

– Ett rejält politiskt skifte behövs i USA efter de nykonservativas häxkittel  för att kunna minska konflikten mellan väst och islam.

– Kan USA komma ur det orättfärdiga kriget i Irak? frågade sig Schori dessutom, och svarade med att referera till den debatt som pågår i ämnet. Den handlar om att stärka FN, få in multilaterala styrkor, gå emot det inhemska muslimska ledarskapet och omförhandla oljekontrakt som inte minst amerikanska multinationella företag skott sig på.

– Nästan ingen har observerat att sedan det FN-beslut som reglerat förhållandena gick ut 2007 har det ersatts av ett bilateralt amerikanskt-irakiskt avtal som förutsätter amerikansk närvaro i Irak mycket lång tid. Denna fråga har inte alls varit uppe i den amerikanska presidentvalskampanjen, och inte heller Hillary Clinton eller Barack Obama har med ett enda ord berört frågan hittills, påpekade Pierre Schori.

– Situationen i Afghanistan förvärras. De två missionerna i norra och södra Afghanistan har uppdrag som sammanblandas och är oklara. Det skulle behövas 300 – 500 000 soldater för att vinna ett krig mot talibanerna. Och det får ingen fram. Det finns ingen militär lösning, bara en politisk lösning, och den kräver en uppgörelse även med kompromissvilliga radikalislamister. Det behövs fler soldater under FN-flagg i olika krishanteringsoperationer i Afrika. Skicka dit soldaterna istället, föreslog Schori.

Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld frågade om den tidigare s-regeringens utrikespolitik.

– Den socialdemokratiska politiken har behövt skärpas. Uttolkningen av folkrätten började mjukas upp och demonstranter mot Irakkriget kritiserades av Göran Persson före kriget. Sedan skärpte Persson sin inställning och blev glasklar i fråga om folkrätten. I Israel-Palestina konflikten gick Göran Persson emot Sten Anderssons och Olof Palmes linjer. Mona Sahlin har nu hamnat rätt och förespråkar dialog med Hamas. Carl Bildt borde ha stött finske utrikesministern Erkki Tuomioja, när denne under finska ordförandeskapet i EU förordade kontakter med Hamas. Den borgerliga alliansregeringen måste kritiseras för sin inställning när det gäller synen på Afghanistanfrågan och palestinierna, svarade Pierre Schori.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2008-03-25

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...