Skriv ut

- I 30 år har över 150 000 människor suttit som gisslan, utkastade i flyktingläger mitt i Saharaöknen. Det är 50 grader varmt på dagarna, iskallt på nätterna och de lever under väldigt svåra förhållanden. Det är orättfärdigt att det internationella samfundet låter detta pågå, sade Socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde under ett seminarium om Västsahara. Hon har själv besökt lägren och hon berättade att Socialdemokraterna kommer att driva frågan om Västsaharas självständighet hårdare framöver.

– Jag är mycket glad att det finns folk som själva åker till flyktinglägren, ser hur vi lever och som stöder vår självständighet, kommenterade Hamdi Moulud, journalist från Västsahara och redaktör för den polisariovänliga månadstidningen 20 maj. Han besökte Sverige för att delta vid den socialdemokratiska partikongressen och medverkade även i ett öppet seminarium om Västsahara, arrangerat av Palmecentret och ABF.

Västsahara är Afrikas sista koloni och konflikten om landet är Afrikas mest utdragna krig. Efter att ha lytt under Spanien blev landet fritt 1975, men efter bara några dagar invaderade Marocko och ockuperade Västsahara. Huvuddelen av befolkningen drevs på flykt och lever sedan dess under svåra förhållanden i flyktingläger i öknen i Algeriet, där det råder brist på vatten, mat och mediciner.

Kampen för frihet leds av Västsaharas befrielserörelse, Polisario Front. 1991 antog FN:s generalförsamling en resolution om att en folkomröstning skulle hållas redan året efter för att låta det västsahariska folket själva avgöra om landet bör tillhöra Marocko eller bli en oberoende stat. Någon omröstning har ännu inte kommit till stånd.

Sträng mediebevakning

Marocko kontrollerar strängt mediebevakningen kring det ockuperade Västsahara och oberoende journalister som vill besöka området har stoppats och hotats – det kunde frilansjournalisten och TT-medarbetaren Lars Björk vittna om. När han i slutet av februari i år kom till staden El-Aaiún fick han veta att han inte begärt tillstånd på rätt sätt för att få komma dit. Han blev tillsagd att inte lämna staden medan saken utreddes. Samma kväll råkade han stöta ihop med en grupp unga demonstranter som ropade slagord och viftade med banderoller och krävde att Västsahara skulle friges.

– Jag tog några kort och gick sedan därifrån. Tyvärr mötte jag en polispatrull och de förde med mig till polisstationen och förhörde mig i flera timmar. Det var en hotfull situation och jag blev mycket skärrad, berättade Lars Björk.

I efterhand har han hört att demonstranterna, som han uppskattar var mellan 12 och 16 år gamla, greps och misshandlades innan de släpptes igen. Lars Björk anklagades för uppvigling och för att vara spion för Polisario och han hotades med att ställas inför rätta för samröre med al-Qaida. Nästa kväll utvisades han dock till Marocko.

– Det är märkligt att bli utvisad från Västsahara till Marocko, eftersom Marockanerna själva hävdar att det är samma land. Det är som att bli utvisad från Värmland och ändå få röra sig fritt i resten av Sverige.

När han kom till staden Agadir fick han veta att han trots allt var eftersökt för uppvigling och att han påstods ha erkänt brottet. Han lämnade därför Marocko så fort det gick.

– Det här är ett typiskt exempel på den människorättsliga situationen i Marocko. Att det blir så här beror på det marockanska rättssystemet – eller avsaknaden av ett sådant. Det finns ingen rågång mellan juridik och politik.

Hamdi Moulud bor alltså i ett flyktingläger i öknen i Algeriet. Han är inte utbildad journalist men han antog ändå utmaningen att bli redaktör för månadstidningen 20 maj. Tidningen grundades 1973, men den hade inte kommit ut på flera år när Hamdi Moulud tog över. Idag består redaktionen av tre män och två kvinnor, som arbetar som volontärer. De har hittills gett ut 13 nummer, som förutom politik och analyser tar upp kultur, sport utbildning och pedagogik. Men sedan oktober förra året har tidningen inte längre kommit ut.

– Vi gör tidningen i en Mac-dator och sen trycker vi upp 500 exemplar i en fotokopiator. Men sanden och hettan blev för mycket för kopiatorn. Vi har utnyttjat tiden då vi inte kunnat göra 20 maj till att göra en tidning för barn. Någon sådan tidning har aldrig tidigare gjorts för barnen i lägret – men än så länge finns den bara i vår dator.

Förbjudna medier

I lägren får journalisterna arbeta fritt, Polisario uppmanar journalistisk verksamhet, berättade Hamdi Moulud. Förutom 20 maj finns det en nyhetstidning som kommer ut varje vecka, en nyhetsbyrå, radiosändningar och ett begränsat TV-utbud. Dessa medier är dock förbjudna i de ockuperade delarna. Då och då har tidningar dock smugglats in.

Marocko lägger ner mycket kraft och pengar på konflikten. Under 80-talet byggdes en 270 mil lång mur, eller befästningsvall, genom Västsahara – den är alltså längre än Sverige. Uppemot 160 000 marockanska soldater är posterade utmed muren, vilket enligt Lars Björk utgör tre fjärdedelar av Marockos försvarsmakt – och troligen är det fler än antalet Västsaharier som fortfarande bor i de ockuperade områdena. Västsaharierna är numer i minoritet eftersom Marocko, i strid mot FN:s fredsplan, sen sjuttiotalet fört in marockanska bosättare som fått skattebefrielse och andra förmåner.

– Men polisen visar allt mer misstänksamhet även mot marockanerna i Västsahara, speciellt de som är födda där, kommenterade Lars Björk.

I flyktinglägren är befolkningen beroende av att FN delar ut matransoner som består av bönor, linser, olja och socker. Ann Linde berättade att det innebär att många är överviktiga och felnärda. Polisario har protesterat och vädjat om en mer varierad kost och om frukt, men i stället har FN svarat med att minska hjälpen. Stället för mat till 150 000 personer levereras ransoner som endast räcker till 80 – 90 000. Bo Johansson, internationellt ansvarig för Socialdemokraterna i Stockholms län, hade just kommit hem från ett besök i lägren i Algeriet. Han var synbart skakad över de dåliga boendeförhållandena, bristen på el och den dåliga kosten.

– Efter 30 års ockupation måste Västsahara få sin frihet. Det var gripande att se hur stark längtan efter frihet fortfarande är efter alla år, sade Bo Johansson.

Bo Johansson deltog i en internationell konferens som hölls i den befriande zonen. En deklaration antogs som fördömde ockupationen, tortyren och våldet mot demonstranter. Kritiken mot EU var också mycket skarp.

– 2006 tecknade EU ett fiskeavtal med Marocko, vilket inkluderade fiskerätten i havet utanför Västsahara. Besvikelsen var mycket stor mot främst Spanien, Frankrike och Portugal. Sverige var det enda land som röstade mot avtalet, berättade Bo Johansson.

Lars Björk påpekade dock att Socialdemokraterna inte haft en lika hög profil hela tiden.

– Sverige hade kunnat protestera mot fiskeavtalet redan när det var på förslagsstadiet, men man gjorde inget för att ändra i det. Det var först efter det att EU-nämnden sagt nej som man agerade, kommenterade han.

Starkt stöd för Västsahara

Ann Linde protesterade och sa att vändpunkten kom redan under den socialdemokratiska partikongressen i november 2005 som uttalade ett starkt stöd för Västsahara.

– Jag vet det eftersom jag samtalade med de berörda ministrarna om den hårdare linjen. Anledningen till att vi inte krävt självständighet är att vi inte ville isolera oss från de andra EU-länderna och därmed försvaga den FN-process som trots allt pågår och vår möjlighet att påverka i andra frågor som till exempel fiskeavtalet och avtal om oljeprospektering, kommenterade hon.

I publiken fanns den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson, som i oktober 2006 lämnade in en motion till riksdagen om att Sverige bör erkänna Västsahara och låta Västsahara få upprätta en representation i Sverige. Hennes motion ligger nu hos utrikesutskottet där den ska behandlas innan omröstning sker i riksdagen.

– Men redan den 16 april är det interpellationsdebatt med Carl Bildt om Västsahara. Då ska han få förklara sig, sa Hillevi Larsson.

Ann Linde tror att Marocko får internationellt gehör och stöd för sin politik eftersom det är ett av de öppnare muslimska länderna, med ganska god jämställdhet och socialpolitik. EU och andra vill därför hålla sig väl med Marocko.

– Men visst hopp finns i att nuvarande Europaminister Cecilia Malmström i opposition skrev en motion om att regeringen borde erkänna Västsahara. Nu är det hon som har bollen, avslutade Ann Linde.

Text: Anki Wood

Publiceringsdatum: 2007-04-26

Till toppen av sidan
Efter 30 års ockupation måste Västsahara få sin frihet. Det var gripande att se hur stark längtan efter frihet fortfarande är efter alla år. - Bo Johansson

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...