Skriv ut

Valet av fredspristagare är ett erkännande till alla krafter som på fredlig väg strävar efter demokratisk förändring.

Ur de afghanska gerillasoldaternas framgångar i det långa kriget mot Sovjet på 1980-talet växte Al-Qaida.

En radikal militant islamistisk rörelse ledd och bildad av saudiern Usama Bin Laden.

Isabel Lundin. Foto: Jonatan Karreskog

Afghanistan blev Sovjets Vietnam. Trots oerhörda förluster vann Mujaheddin, understött av USA, det tio år långa kriget och tvingade ut Sovjet ur landet och bara ett par år senare föll det kommunistiska imperiet.

Afghanistan föll i glömska.

Efter terrordåden i Washington och New York riktades blickarna 2001 åter mot talibanernas Afghanistan. Talibaner som tagit makten ur resterna av det krigshärjade landet föll relativt snabbt men de militära insatserna kom att bli långa och kostsamma.

I mars 2003 invaderade USA Irak. En hel värld jublade när Saddam Husseins regim föll, Baathpartiet förbjöds och den sunnitiskt styrda irakiska armén upplöstes. Det senaste decenniet har formats av det evighetslånga kriget mot terrorismen och visst sörjer knappast någon Mulla Omar, Saddam Hussein, Bin Laden eller Libyens Muammar Gaddafi.

En konstruerad rättvisa skipades, förvisso utan rättegång, men blev världen en säkrare plats?

Nu rör sig ISIL mellan irakiska Mosul, Raqqa och de libyska medelhavsstränderna. Väl beväpnade av kvarglömt amerikanskt och irakisk krigsmateriel och med radikaliserade ynglingar som fotsoldater närda av en sjuk idé om civilisationernas kamp.

De stora krigen blev inga stora triumfer. Väst har successivt försvagats i Mellanöstern och kriget mot terrorismen har snarast ökat risken för terrordåd i vår del av världen. Det tål att tänkas på nu när vi står inför en nödvändig strid mot ISIL.

De länder i Mellanöstern som trots allt rör sig i demokratisk riktning och lever i relativ stabilitet är få. Tunisien tas som det goda exemplet. Här har snarare politiska kompromisser, livskraftigt civilsamhälle och diplomati, varit vägledande. I dagarna tar en kvartett emot Nobels fredspris. Fack, arbetsgivare och civilsamhälle i en sossedoftande koalition.

I inget land där den militära strategin har styrt har demokratin och stabiliteten hittills segrat. Valet av fredspristagare är därför ett erkännande till alla krafter i regionen som på fredlig väg strävar efter demokratisk förändring. Hoppet om diplomatins, organiseringens och biståndets tidevarv kommer tillbaka.

Text: Isabel Lundin

Artikeln har även publicerats på Dagens Arena.

 

Publiceringsdatum: 2015-12-14

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...