Skriv ut

Läget i Turkiet är oroligt och missnöjet växer mot ett krig som allt färre ser ett slut på. Förhoppningsvis blir valet i november en kraftmätning där krafterna för en förnyad fredsprocess och stärkande av minoriteternas rättigheter återigen visar sig starka.

I slutet av augusti hölls en begravning för den turkiska officeraren Ali Alkan som dödats i en strid med PKK-gerillan i sydöstra Turkiet. Begravningen var välbesökt av såväl släktingar som sörjande från det militära och allt föreföll gå lugnt till fram tills representanter från det styrande AKP-partiet plötsligt dök upp. Tumult utbröt och flera nära släktingar började skrika åt och fysiskt mota ut AKP-representanterna med slagord om att de svikit Turkiet med sitt misslyckande av fredsprocessen.

Att AKP besöker militära begravningar är inget nytt i turkisk politik utan snarare ett sätt att visa sitt stöd till militären. Men vad som är nytt är de starka protesterna som följde. Turkiet är i en situation där krigströtta militärer, socialdemokrater och kvinnorättskämpar nu allt oftare gör sin röst hörd mot ett krig utan möjliga vinnare.

Inte minst valresultatet från valet i juni i år visar hur opinionen nu alltmer visar ett missnöje mot den förda politiken. Det regerande AKP-partiet backade för första gången sedan sitt inträde i turkisk politik 2002 och de oppositionella progressiva krafter inom HDP gick kraftigt framåt samtidigt som det nationalistiska MHP också nådde framgångar. Turkiet som länge varit en tillväxtmotor i regionen framstår därmed som alltmer splittrat mellan en krigstrött generation och nationalistiska krafter.

I slutet av samma månad besökte Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback tillsammans med en grupp socialdemokratiska riksdagsledamöter Turkiet för att stötta de krafter som arbetar för fred och försoning mellan den turkiska regeringen och minoritetsgrupperna i östra Turkiet. Under resan genomfördes besök med de socialdemokratiska systerpartierna CHP och HDP liksom med det styrande konservativa AKP. Bilden som växer fram är av ett land i snabb förändring och där utgången är långt ifrån självklar.

Efter valet i juni 2015 misslyckades AKP med att bilda en koalitionsregering med något ytterligare parti. Ett nyval blev enda utvägen. Men valet som är planerat till 1 november riskerar enligt flera bedömare att leda till samma resultat.

AKPs desperation för att nå egen majoritet blir alltmer påtaglig. Med mindre än två månader till valdagen har AKP slagit an en alltmer nationalistisk ton och strategin att ta tillbaka nationaliströster från MHP har eldat på motsättningarna mellan den väpnade marxistiska PKK-gerillan som framför allt agerar i östra Turkiet.

Konflikten med PKK har pågått i över 30 år. Fredsprocessen som inleddes 2013 kollapsade när regeringen i samband med beslutet att inleda flygattacker mot IS i angränsande Syrien återigen tog till militära medel mot PKK.

– PKK har försökt förhandla fram en ordnad reträtt från Turkiet men regeringen har en orealistisk bild av hur man ska nå fred. Detta trots att attitydundersökningar visar att 65 procent av Turkiets befolkning är positiva till en fortsatt fredsprocess, säger Sezgin Tanrikulu, vice ordförande CHP.

I centrum för den alltmer konfliktinriktade regeringens beslut att återuppta konflikten med PKK och den samtidigt hårdnande tonen mot progressiva krafter i framför allt de kurddominerade områdena står president Recep Tayyip Erdoğan. Mellan 2003–2014 har Erdoğan varit landets folkvalde premiärminister och valdes omedelbart efter detta till president. Sedan presidentvalet har han återkommande lyft frågan om att skriva om konstitutionen för att stärka presidentens inflytandet. Detta ses av många som en av anledningarna till att förhandlingarna om en koalitionsregering efter valet 2015 kollapsade.

Samtidigt som konfliktnivån inne i Turkiet höjs så fortsätter den utrikespolitiska situationen i regionen att vara mycket allvarlig. UNHCR beräknar att antalet flyktingar i Turkiet i slutet av 2015 kommer uppgå till närmare 2 miljoner personer, varav 90 procent är syriska flyktingar. Detta i kombination med den ekonomiska krisen sätter enorm press på landet vars tidigare mycket kraftiga ekonomiska tillväxt nu avtagit.

De demokratiska krafterna i östra Turkiet har samlats kring det nybildade partiet HDP som fick 13 procent av rösterna i senaste valet. HDP arbetar för en fredlig lösning på konflikten och förespråkar en socialdemokratisk ekonomisk politik samt ökat självstyre för de kurdiska regionerna i landet. Motståndet mot starkare presidentstyre på parlamentets bekostnad delar de med CHP och omskrivningen av konstitutionen har blivit en prestigefråga för sittande president Erdoğan.

– Omvalet har blivit en kamp om konstitutionen och om kraftigt ökade befogenheter för presidenten, något som folket redan förkastade i valet i juni, säger Figen Yüksekdağ, partiledare för HDP.

När vår delegation från Sverige anländer till Diyarbakir i östra Turkiet för att träffa representanter för HDP blir konsekvenserna av den förda politiken tydlig. Polis och militär patrullerar över hela staden och dagliga rapporter om nya undantagstillstånd, utegångsförbud och sammandrabbningar i regionen når oss under hela vistelsen.

Tre lokala kommunalråd i regionen har fängslats efter att på oklara grunder anklagats för uppvigling. Straffet för en av de åklagade riskerar att bli livstids fängelse om han döms. Samtidigt är avstängt vatten, el och internet vardag, något som människorättsorganisationen Human rights association in Diyarbakir rapporterar vid vårt besök.

– Situationen är ännu inte lika allvarlig som på 90-talet men vi ser en snabb försämring i hela regionen. Såväl regeringen som PKK bär ett ansvar för att snarast återuppta fredsförhandlingarna, berättar Tahir Elci, advokat och ordförande för advokatsamfundet i Diyarbakir.

Innan vår vecka i Turkiet är slut hinner vi också besöka borgmästaren av Diyarbakir, Gultan Kisanak. Hon berättar om oroligheterna, nödvändigheten av fred och de stora påfrestningarna på stadens infrastruktur i och med att stora flyktingströmmar anländer dagligen. Men viktigast av allt understryker hon, är att säkerhetsläget i landet inför omvalet i november förstärks och att internationella valobservatörer måste närvara för att garantera ett rättvist val. Ett påstående som även den svenska ambassaden i Ankara underströk vid vårt besök två dagar tidigare.

Veckan efter vårt besök i staden får vi dock rapporter om att nationalister med brandbomber angripit och förstört flera HDP-lokaler runtom i landet. Däribland den lokal vi själva besökt bara en vecka tidigare.

Läget i Turkiet är oroligt och missnöjet växer mot ett krig som allt färre ser ett slut på. Förhoppningsvis blir valet i november en kraftmätning där krafterna för en förnyad fredsprocess och stärkande av minoriteternas rättigheter återigen visar sig starka.

Text: Magnus Nilsson

Publiceringsdatum: 2015-09-22

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...