Skriv ut

I dag väntas EU lyfta sanktionerna mot Burma, vapenembargot undantaget, och därmed påbörja ett nytt historiskt kapitel i sitt förhållande till landet, som bygger på dialog. I denna dialog måste EU tala klarspråk om att omvärlden inte blundar för allvarliga människorättsbrott som fortsatt begås i Burma. Det skriver Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback tillsammans med företrädare för andra människorättsorganisationer.

I april 2012 suspenderade EU sanktionerna mot Burma som svar på flera historiska reformer som landet genomfört under 2011 och 2012. Militärregimen har ersatts av ett till hälften civilt styre, hundratals politiska fångar har frisläppts och mediecensuren avskaffats. Oppositionspartiet NLD tilläts ställa upp i fyllnadsval och Aung San Suu Kyi sitter numera i parlamentet.

Samtidigt som suspenderingen markerade EU att fortsatta reformer förväntades. De motprestationer man aviserat gäller respekt för de mänskliga rättigheterna – kvarvarande politiska fångar måste släppas utan villkor, rohingyafolkets situation borde förbättras, de väpnade konflikterna ska upphöra och humanitär hjälp till konfliktdrabbade områden tillåtas. På ett år har de burmesiska myndigheterna inte lyckats på någon punkt. Inom två av tre områden har utvecklingen tvärtom gått åt fel håll.

Sedan storskaligt våld utbröt i västra Burma i juni har situationen för rohingyafolket allvarligt försämrats. Hundratals har dödats, fler än hundra tusen bor i undermåliga läger och enligt FN och Läkare utan gränser breder en humanitär kris ut sig. Rapporter gör gällande att förföljelsen av och våldet mot rohingyas är systematiskt och kopplat till myndigeter på både delstats- och centralnivå.

Vid årsskiftet tilltog den väpnade konflikten i Burmas nordligaste delstat Kachin, när Burmas armé använde sig av stridsflyg mot civila mål. Vidare har det kommit uppgifter om dödande, tortyr och sexuellt våld mot civila. 90 000 personer i området har flytt sina hem de senaste två åren och fram tills slutet av februari nekades FN och Röda korset tillträde till dessa internflyktingar. I mars sade det japanska biståndsorganisationen Nippon Foundation att tillträdet var fortsatt blockerat.

Situationen för rohingya- och kachinfolken är bara exempel på de svåra brister på mänskliga rättigheter som finns i Burma. Det finns fler. Trots avtal om vapenvilor fortsätter regeringens styrkor i Shanstaten enligt uppgift att upprusta. Burmesisk polis använde sig av vit fosfor mot fredliga demonstranter i november och ett hundratal munkar brännskadades svårt. Politiska fångar hålls fortfarande.

Det är mot den här verkligheten som EU lyfter sanktionerna mot Burma. När ett påtryckningsmedel med så stor symbolisk värde avlägsnas måste EU – tydligt, offentligt, och konsekvent – signalera till Burmas regering att man faktiskt bryr sig om att de mänskliga rättigheterna respekteras.

Jens Orback
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Lise Bergh
generalsekreterare Svenska Amnesty

Anna Ek
Ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Jenny Jansson Pearce 
generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter

Jerker Ekvall
ordförande Svenska Burmakommittén

* * *

Artikeln publicerades i Svd måndagen den 22 april 2013.

Publiceringsdatum: 2013-04-22

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...