Skriv ut

Finlands förre utrikesminister, Erkki Tuomioja, saknar EU i Stoltenbergs rapport om nordiskt försvars- och säkerhetssamarbete. - EU behöver inte stå emot det nordiska. Det politiska samarbetet inom EU måste vara en utgångspunkt för det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet, säger han i en intervju.

Finlands förre utrikesminister, riksdagsman Erkki Tuomioja (s) intervjuades i samband med ett besök i Stockholm då han deltog i ett seminarium ordnat av Nordiska Rådets Svenska delegation, där man diskuterade Thorvald Stoltenbergs rapport om utökat nordiskt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete.

Är det några förändringar som föreslås i finska regeringens nya säkerhetspolitiska förklaring från början av året? Vilka är dina åsikter om förklaringen?

– Nej, det är inga förändringar. Det senaste är att en parlamentarisk grupp presenterat sin rapport över säkerhetspolitiska förklaringen. Presidenten vill inte ha någon förändring i Nato-frågan. Samlingspartiet har talat för att Finland kommit ”ett steg närmare Nato”. Men det går inte riksdagens majoritet med på.

Vad innebär den finska Nato-optionen? Inte många verkar förstå sig på den i Sverige.

–  Vi har inte förändrat inställningen till Nato. Finland är militärt alliansfritt. Den så kallade optionen kom till för att understryka det – att en självständig, suverän stat alltid har möjlighet att omvärdera sin försvarspolitik. Det finns inga planer på att använda Nato-optionen.

Vad anser du för finsk del om Thorvald Stoltenbergs 13-punktsprogram till de nordiska utrikesministrarna om ett utökat nordiskt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete?

–  Vi lever nu i en helt annorlunda värld. Klimatförändringen är en avgörande säkerhetspolitisk utmaning och dess påverkningar för de nordliga områdena är en central utgångspunkt för Stoltenbergs förslag. De flesta förslagen är självklara och sådana vi redan arbetat med. Andra sätter jag frågetecken för. För en del förslag hade det varit önskvärt att Stoltenberg gått in mera konkret i dem.

–  Det nordiska säkerhetspolitiska samarbetet har pågått länge. Som utrikesminister var jag med om att diskutera och inleda ett ökat försvarssamarbete först med Sverige, och sedan med Sverige och Norge tillsammans. Stoltenbergs förslag kommer in i processen i det arbetet som kan fördjupas.

–  Vi har erfarenhet av krishantering i FN:s regi och i andra internationella organisationer och sammanhang. Och det är inte bara en militär uppgift. Om en sådan ska bli effektiv och bidra till stabilitet måste alla medel användas, i första hand andra instrument än de militära. Vi har expertis i civil krishantering, rättstatens principer och mänskliga rättigheter.

–  Nordiskt samarbete i arktiska frågor är inte kontroversiellt. Vi är alla med i Arktiska Rådet.

–  När det gäller samarbetet inom utrikestjänsten har vi redan några exempel. Detta kan också utökas och även innefatta de baltiska länderna och andra länder. Vi har visst samarbete inom utrikestjänsten mellan Finland och Estland.

–  Stoltenbergs förslag har en norsk infallsvinkel som mera berör det arktiska området och mindre Östersjön, som har ett stort intresse för Sverige och Finland. Om en finländare skrivit rapporten hade den fått en lite annorlunda geografisk tyngdpunkt.

–  Två av förslagen ser jag som orealistiska och problematiska. Det ena är nordiskt samarbete för Islands luftförsvar. Det är inte möjligt för Finland. Det är en uppgift för Nato. Även trettonde förslaget om en nordisk solidaritetsförklaring vid sidan av det vi har kommit överens om i EU är problematiskt. Man kan fråga sig vilket mervärde en nordisk solidaritetsförklaring kan tänkas ha. Vi är solidariska, men ska inte vara med i militära allianser. Och vi har ingen anledning att på nytt ta upp frågan om en nordisk försvarsallians. Den begravdes redan på 40-talet.

–  Jag saknar två saker i rapporten. Det ena är kostnaderna. Det andra är att EU saknas nästan helt. EU behöver inte stå emot det nordiska. Det politiska samarbetet inom EU måste vara en utgångspunkt för det utrikes- och säkerhetspolitikiska samarbetet.

Hur ser du på relationen till EU:s solidaritetsklausul i Lissabonfördraget?

–  Finland stöder solidaritetsklausulen och vi ser den i första hand som en politisk förklaring – inte en militär eller juridisk. För oss var det viktigt att den skrevs in i Lissabonfördraget som en artikel som samtliga medlemsländer har kunnat och velat omfatta, och att vi undvek separatprotokoll som några länder kanske inte hade kunnat underteckna.

Hur ser du just nu på EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, och dess försvars- och säkerhetspolitiska samarbete, ESDP?

– Europa har tyvärr försummat att agera så kraftigt och aktivt som det borde och kunde ha gjort, och jag tänker särskilt på EU:s roll i Mellersta östern. EU behöver gemensamma resurser för krishantering, militära och civila. De nordiska länderna har både civila och militära resurser för krishantering, och Sverige och Finland har aktivt medverkat till att bygga dessa kapaciteter.

Hur ser du på Ryssland och hotbilden därifrån? Har den förändrats genom det senaste rysk-georgiska kriget?

–  Egentligen inte. Det var ju också förorsakat från Georgiens sida. Ingendera av parterna var vinnare i konflikten, inte heller Ryssland. Det sker en militär återuppbyggnad i Ryssland för att delvis återupprätta den gamla sovjetmakten, men den kommer att bli liten jämfört med Sovjetunionens tidigare militära styrka, och finanskrisen kommer att ytterligare beskära Rysslands möjligheter att upprusta mera. Ryssland kan inte jämföras med Sovjetunionen. Den tiden är förbi.

Ska det alltid krävas mandat av FN:s säkerhetsråd för att sätta igång militära insatser för att upprätthålla internationell fred och säkerhet?

–  Det är och förblir ett centralt villkor för Finlands deltagande, även om det inte är ett krav i vår lagstiftning. Det kan finnas situationer där en internationell krisinsats är berättigad och nödvändig, även om det inte finns ett FN-mandat., och frånvaron av ett sådant behöver inte alltid bero på någon blockering i säkerhetsrådet. EU ska inte engagera sig i några militära äventyr, och jag ser heller inga risker för det. I säkerhetsrådet finns det fem länder med vetorätt, men i EU finns det hela 27, inklusive Sverige och Finland.

I vilken typ av internationella fredsbevarande insatser anser du att Finland ska delta? Afghanistan? Afrika?

–  Vi är med både i Afghanistan och Tchad med ett FN-mandat. Vi finns inte i Afghanistan på grund av Nato-solidaritet, utan vi är där så länge vi är övertygade om att vår insats kan bidra till stabilitet och demokrati i landet. Och det behöver vi kontinuerligt överväga.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2009-04-20

Till toppen av sidan
Vi lever nu i en helt annorlunda värld. Klimatförändringen är en avgörande säkerhetspolitisk utmaning och dess påverkningar för de nordliga områdena är en central utgångspunkt för Stoltenbergs förslag. - Erkki Tuomioja

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...