Skriv ut

Personer som avslöjas som fackliga medlemmar slängs i fängelse. Fackföreningar kallas av landets regering för terroristorganisationer. I militärdiktaturens Burma existerar varken mänskliga rättigheter, yttrandefrihet eller organisationsfrihet. Nyligen uppmärksammades förtrycket i Burma över hela världen efter de stora demonstrationerna i landet med krav på demokrati. Demonstrationerna, som leddes av buddistmunkar, slogs efter en vecka brutalt ned av militärerna.

– Det är mycket svårt att försöka organisera fackligt inne i Burma på grund av förtrycket, berättar Aung Thu Ya, ordförande i det burmesiska sjöfacket SUB (Seafarers’ Union of Burma).

Nyligen höll SUB sin tredje kongress i Thailands huvudstads Bangkok. Av det 25-tal ombud som deltog hade åtta stycken, trots de stora riskerna, illegalt tagit sig från Burma och till Thailand.

De flesta av SUBs omkring 1000 medlemmar har dock tvingats att gå i landsflykt efter att ha organiserat sig. Majoriteten bor i Thailand men det finns också grupper av burmesiska sjömän i bland annat Indien och Australien. Sedan flera år är SUB också medlem i transportarbetareinternationalen ITF.

Aung Thu Ya tvingades att lämna Burma för många år sedan. Han har inte sett sin familj, sin fru och sina två barn på snart 10 år.

– Jag tänker på min familj varje dag. Det är tungt att inte ha sett min son och dotter sedan de var små. De är idag 16 och 15 år gamla.

Aung växte upp i Burmas största stad Rangoon. Efter sjömansskola mönstrade han på sin första båt 1994.

– Jag åkte först till Singapore men fick inget jobb där. Istället tog jag mig till Thailand och Bangkok där jag fick jobb på en malaysiskt ägd båt som matros.

Totalt seglade Aung mellan 1994 och 1997. Hans båt gick i trafik främst i Sydostasien, men även till Iran, Saudiaarbien och Kina.

Båten var bekvämlighetsflaggad och lönen ombord var låg.

– Min lön var bara 130 dollar i månaden och vi fick ingen riktig övertidsersättning. Maten och hyttstandarden var också undermålig.

Vid denna tid var begrepp som ITF och fackföreningar något okänt för Aung.

– Jag hade aldrig hört talas om ITF när några besättningskamrater en dag talade positivt om organisationen. Själv var jag först rätt frågande eftersom det inte heller fanns någon sjöfacklig organisation i Thailand.

När Aungs båt underkändes vid en hamnstatskontrol blev den liggande i Thailand i flera månader.

– Ombord fanns det ingen generator så kvällstid hade vi ingen el ombord. Till slut var vi tre burmesiska besättningsmän som lyckades lämna båten. En av mina vänner tog mig till en lokal i Bangkok där Seafarrs’ Union of Burma höll till. Det var på sätt jag lärde känna förbundet.

Efter en tid började Aung Thu Ya arbeta med facklig organisering.

– Jag blev imponerad över att SUB hjälpte både burmesiska sjömän och sjömän från andra länder.

– Samtidigt var den demokratiska situationen i Burma fortsatt bedrövlig och jag insåg snart att jag som facklig aktiv medlem måste gå i exil, att jag inte kunde återvända till Burma från Thailand. I Burma saknas ju all facklig frihet.

Aung blev snart medveten om de svårigheter burmeser i exil möter i Thailand.

– Vi får inte någon flyktingsstatus vilket innebär att jag när som helst kan deporteras till Burma om jag grips av thailändsk polis.

Under några år tid gjorde Aung regelbundet i hemlighet resor in i Burma för att dela ut informationsmaterial och upprätthålla kontakter med SUB-medlemmar inne i landet. Efter varje resa rapporterade han om läget i Burma, både till SUB-ledningen i Bangkok och till ITF.

Vid SUBs kongress 2003 valdes Aung till ordförande i SUB. Det innebär att han idag inte längre kan riskera att resa in i Burma.

– Upptäcktes jag skulle jag omedelbart fängslas eftersom jag idag är känd som facklig ledare av militärjuntan.

Aung såg senast sin familj, som bor i Rangoon, 1998.

– Jag försöker hålla kontakt med familjen, även om det måste ske i största hemlighet. Får militärerna veta att jag haft kontakt med min fru och mina barn riskerar de att förhöras.

De stora demonstrationerna i Burma nyligen följde Aung Thu Ya varje dag.

– Min fru hade kontakt med mig nästan varje dag. Ett orosmoment för mig var när jag
fick veta att min 16-årige son krävde att få demonstrera. Jag avrådde honom eftersom det skulle vara stor risk för hans säkerhet.

Aung har aldrig avslöjat för familjen att han arbetar för en facklig organisation men han inser att de förstår att Aung är aktiv i demokratirörelsen.

Omkring 400 dödades vid demonstrationerna

De rapporter Aung har fått inifrån Burma avslöjar att omkring 400 personer dödades under de senaste demonstrationerna och att över 6000 människor fängslades.

SUB har en svår arbetssituation då i stort sett hela ledningen är i exil.

– Vi har ett kontaktnät inne i Burma med ett par hundra medlemmar som seglar. SUB-grupperna i landet tvingas arbeta mycket försiktigt och med stort säkerhetstänkande. Så gott som allt burmesiskt sjöfolk har idag stora problem.

SUB är som ITF-medlem också aktivt i kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten.

– Eftersom det inte finns något thailändskt sjöfack samarbetar med Thailands hamnarbetarförbund i Bangkok när ITF har sina regionala aktionsveckor, säger Aung Thu Ya.

– Vid flera tillfällen har vi under aktionsveckorna lyckats hjälpa besättningar på FoC-båtar som har haft problem i thailändska hamnar.

Aung berättar att det finns en så kallad facklig organisation för sjöfolk inne i Burma som kontrolleras av militären. Varje burmesisk sjöman som mönstrar på en båt måste godkännas av regeringen och får då ett slags id-handlingar av det regeringsstyrda ”fackförbundet”. Burmesiska sjömän måste dessutom innan en påmönstring garantera att de inte tar någon kontakt med ITF eller SUB.

Vad händer om militären upptäcker att en sjöman i Burma är medlem i SUB?

– Risken är då överhängande att han fängslas och förhörs, säger Aung.

– Några av våra medlemmar sitter idag i fängelse. Deras enda ”brott” är att de är fackligt organiserade.

Hur många medlemmar har SUB?

– Vi har knappt 1000 medlemmar idag. SUB organiserar både befäl och manskap ombord. Dessutom organiserar vi sedan några år burmesiska besättningsmän som arbetar på thailändska fiskebåtar. Villkoren för fiskebåtsbesättningarna är ofta bedrövliga och i praktiken handlar det närmast om slavarbete. En del arbetar ombord i 12-14 månader utan att få någon lön. Hittills har vi organiserat omkring 300 burmesiska fiskare, men mycket återstår. Det finns totalt närmare 70000 burmeser som arbetar på de här fiskebåtarna.

Trots att Aung Thu Ya vistats i Thailand sedan 1998 kan han inte få ett permanent uppehållstillstånd. Han får bara turistvisum som gäller tre månader åt gången. ITF har hjälpt honom att få nytt turistvisum genom att regelbundet skicka honom till möten i regionen utanför Thailand.

År 2007 förändrades och försämrades reglerna för burmeser att thailändskt turistvisum. Aung Thu Ya vistas därför för närvarande illegalt i Bangkok.

– Enda möjligheten för mig att få ett giltigt pass är genom att muta thailändska tjänstemän.

Hur kan fackliga organisationer i Norge och Sverige stödja Burmas fackföreningsrörelse?

– Det bästa är om ni kan få era regeringar att verka för en effektiv handelsbojkott av Burma, inklusive en turistbojkott, svarar Aung

– Ekonomiska sanktioner är troligen det enda som biter på militärerna. En bojkott måste också innefatta att hamnarbetare vägrar att lasta och lossa burmesiska fartyg och att flygplatsanställda vägrar att befatta sig med  burmesiskt flyg.

– Vi har i denna fråga ett starkt stöd från ITF.

– Vår förhoppning i  SUB är att på sikt kunna öppna ett informationscenter för sjömän inne i Burma, även om ett sådant center måste drivas i ett annat namn. Vi hoppas också på sikt kunna bygga upp ekonomiska resurser för att genomföra fackliga utbildningar för våra medlemmar både i och utanför Burma.

– Att arbeta med facklig organisering inne i Burma är mycket svårt och komplicerat. Ändå får vi aldrig ge upp utan måste fortsätta att kämpa för demokrati, för fackliga och mänskliga rättigheter.

Några timmar senare blir Aung Thu Ya på kongressen enhälligt omvald till ordförande i SUB.

Text: Lennart Johnsson

Publiceringsdatum: 2007-11-21

Till toppen av sidan
Samtidigt var den demokratiska situationen i Burma fortsatt bedrövlig och jag insåg snart att jag som facklig aktiv medlem måste gå i exil, att jag inte kunde återvända till Burma från Thailand. I Burma saknas ju all facklig frihet. - Aung Thu Ya

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...