Skriv ut

"Vi tänkte visa en film om Swaziland och swazis. Ni vet dem ni kanske kallar ama kwere kwere". Publiken skrattar generat igenkännande. SALO, South African Liaison Office, inleder sin filmvisning i kåkstaden Thokoza i East Rand utanför Johannesburg. Kvällens aktivitet är en del av deras informationsarbete mot främlingsfientlighet i de utsatta områden där den sprider sig som mest.

Sydafrika 2012.Xenofobin är utbredd i Sydafrika och landets många kåkstäder är extra drabbade.  En större studie av Southern Africa Migration Project (SAMP) som publicerades 1999, visar på skrämmande siffror.

Närmare 25 procent av sydafrikanerna uppgav att man var för helt stängda gränseroch närmare 45 procent sa sig vara för en mycket strikt kontrollerad invandring. En tredjedel av de tillfrågade skulle kunna tänka sig att personligen delta i att försöka hindra migranter från att flytta till deras område.

Detta gör Sydafrika till ett av de länder i världen med mest negativ inställning till immigration och immigranter. I kombination med utbredd fattigdom och otroligt stora ekonomiska klyftor är grogrunden för att denna främlingsfientlighet ska ta sig våldsamma uttryck stor.

I området kring Johannesburg bröt våldsamma upplopp ut i maj 2008 riktade mot migranter som anklagades för att ta sydafrikaners jobb. När upploppen till slut lugnade ner sig hade 62 personer mördats, 670 skadats och hundratusentals flytt sina hem.

Genom filmer, möten, medling och samtal är målet med SALO: s projekt att öka förståelsen för immigranter och omständigheterna de kommer ifrån. Okunskapen om resten av kontinenten är stor. En inte ovanlig inställning är att Sydafrika på något sätt skiljer sig från resten av kontinenten, man reser till Afrika när man åker till något av grannländerna.

I Buhlebuzile High School har närmre fyrtio ungdomar i åldrarna 15-19 år samlats. Klassrummet får ikväll tjäna som filmvisningslokal. Programmet är två timmar sent på grund av trafiken men de flesta av ungdomarna har inte gett upp. När vi kommer till lokalen hör man sången redan på avstånd. Sånger från befrielsekampen som sjungs vid politiska möten och demonstrationer. Chips och läsk delas ut. Utanför har det mörknat över de anspråkslösa husen. När filmen ska sättas igång funkar inte ljudet på TV:n man burit med sig. Tiden går. Ett fåtal bestämmer sig för att det är dags att gå hem och lämnar lokalen. Till slut bestämmer man sig för att använda den bärbara datorn istället. Det trettiotal ungdomar som finns kvar tränger ihop sig framför skärmen i mörkret för att titta på dokumentärfilmen om Swaziland.

Hundratusentals swazis bor i Sydafrika och då framförallt i Gauteng, Sydafrikas ekonomiska hjärta och den provins i vilken både Johannesburg och Pretoria ligger. Enligt siffror från CIA the world factbook har Swaziland världens fjärde lägsta medellivslängd (49,42 år) och antalet hivsmittade är den högsta i världen (25,9 procent). Ungdomarna i lokalen tittar intresserat och tyst på filmen. Initierade frågor om arbetslöshet, fattigdom, hiv och aids och hur Swazilands omtalade monarki fungerar, varför den finns kvar, ställs sedan. SALO: s representanter svarar uppmuntrande på frågorna men det blir aldrig riktigt något samtal den här gången. Problemen med tiden och tekniken gör att allting blir förkortat och lite stressat. Ungdomarna som är kvar till slutet säger sig ändå både ha lärt sig något och uttrycker en vilja att lära sig mer.

SALO: s projekt kommer att fortsätta utvecklas För att nå ut till rätt målgrupp, samt för att förankra arbetet i de kåkstäder där man är verskam, samarbetar SALO med fackföreningsrörelsen, studentrörelsen samt med politiska ungdomsförbund. Ett par ungdomar hjälper till att städa och ställa i ordning i lokalen när ljuset tänts och de flesta redan gått därifrån. SALO är trots allt nöjda.

– Även om vi blev ett antal timmar sena och tekniken strulade, stannade de flesta ändå. De visar på intresse och engagemang. Tanken är att dessa ungdomar ska bli som ambassadörer sedan, bland kompisar och familjer, säger Ntsako Mogobe, projektets koordinatör.

Text: Mikael Leyi, lokal programkoordinatör för Palmecentret i Sydafrika.

Publiceringsdatum: 2012-10-04

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...