Skriv ut

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. Halva befolkningen lever i flyktingläger i Algeriet och de västsaharier som bor kvar har blivit andra klassens medborgare i sitt eget land. Flera internationella företag har kopplingar till Västsahara och stödjer därmed ockupationen ekonomiskt. De stora svenska pensionsfonderna har aktieinnehav i några av dessa företag.

Västsahara. Foto: Palmecenter16 oktober arrangerades ett seminarium på Medelhavsmuseet i Stockholm om ockupationen av Västsahara och vad den har att göra med svenska pensionssparare. Deltog gjorde Lars Schmidt och Fredrik Laurin, författarna till boken Tyst territorium – sju reportage om Västsahara, Christina Kusoffsky Hillesöy, ordförande för AP-fondernas etikråd och chef för kommunikation och hållbara investeringar i Tredje AP-fonden samt Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande, Folksam. Samtalet modererades av Laila Naraghi, pressansvarig, Olof Palmes Internationella Center.

Situationen i Västsahara

Lars Schmidt besökte Västsahara i samband med arbetet till boken Tyst territorium – sju reportage om Västsahara. Som journalist är man inte välkommen innanför gränsen, därför tog sig Lars Schmidt in som turist. Bland annat besökte han Smara, en stad i östra Västsahara.

– Alla som jag träffade där kunde berätta om vilket stenhårt förtryck de lever under. De har inte tillgång till sjukvård och de bor i dåliga eller rent vedervärdiga bostäder. I skolan får de bara lära sig om marockansk historia, sa Lars Schmidt.

I Västsahara finns ett starkt motstånd mot ockupationen, ett motstånd som bemöts med våld från den marockanska myndigheten.

– Varje vecka genomför ungdomar en tyst demonstration på Smaras gator. Och lika regelbundet kommer polisen och misshandlar dem. Bland annat träffade jag två unga flickor som fått ögonen utslagna med sten, sa Lars Schmidt.

Han besökte även de flyktingläger i sydvästra Algeriet där halva Västsaharas befolkning lever sedan 1975.

– Det finns inga jobb där över huvud taget. All ekonomi är konstgjord, den består bara av hjälpsändningar, sa Lars Schmidt.

Ockupationen ouppmärksammad i västvärlden

Fredrik Laurin berättade att han gjordes uppmärksam på situationen i Västsahara medan han gjorde research på Uppdrag granskning och undersökte produktionen av den lax som konsumeras i Sverige. Det ledde vidare till fiskolja, som används i uppfödningen av odlad lax.

– Marocko är en av världens största exportörer av fiskolja. Det finns bara en hake: fiskoljan som exporteras är inte marockansk utan den kommer från ett fiskbestånd utanför Västsaharas kust, sa Fredrik Laurin.

Det var inte bara ockupationen i sig som fick Fredrik Laurin att intressera sig för frågan, utan också det faktum att ockupationen är så pass ouppmärksammad i västvärlden.

– Internationell domstol har prövat frågan och det är västsaharierna som har rätt till det här landet. Att det är så tyst om det kan ha att göra med storpolitiska intressen. Det är roligare att vara kompis med Marocko än med Västsahara. Frankrike har enorma ekonomiska band till Marocko. Och i kriget mot terrorismen är Marocko en viktig allierad för USA, sa Fredrik Laurin.

Innehav i företag med kopplingar till Västsahara

Den 30 september offentliggjorde Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna att de kommer att sälja sina innehav i företagen Potash Corporation och Incitec Pivot, som båda köper fosfat som utvunnits på västsaharisk mark.

– I AP-fondernas etikråd har vi som krav att om vi ska investera i företag som har verksamhet i Västsahara, ska denna verksamhet ske i enlighet med västsahariernas intressen och önskemål. Potash och Incitec hade sagt till oss att de kunde bevisa att så var fallet. Men sedan lyckades de inte bevisa det och då rekommenderade vi AP-fonderna att sälja innehavet i dessa företag, sa Christina Kusoffsky Hillesöy.

AP-fonderna har däremot valt att behålla sina innehav i det franska oljebolaget Total, som genomför geologiska undersökningar utanför Västsaharas kust.

– Om Total kommer att provborra så har de sagt att de ska göra det i enlighet med västsahariernas önskemål, sa Christina Kusoffsky Hillesöy.

Carina Lundberg Markow är chef för ansvarsfullt ägande på Folksam som också har innehav i Total. Hon menar att innehavet ger Folksam en möjlighet att påverka Total. Och att Total i sin tur kan påverka Marocko.

– Total har varit aktiva i flera problematiska områden. Men vi tycker också att de kan bidra med något positivt. Repressiva regimer lyssnar ibland mer på stora bolag än på organisationer. I Burma har Total bidragit till att öppna upp landet. Vi har fått liknande signaler när det gäller Västsahara, sa Carina Lundberg Markow.

Samtidigt hyser Carina Lundberg Markow måttliga förhoppningar om att kunna påverka Total.

– Oljebolag är inte så benägna till förändring. De ser både ägare och samfundet som ett stort problem. Så några jättestora signaler finns inte. Men vi har en pragmatisk inställning. Om vi kan fungera som påtryckare och se att det sker en positiv förändring, då är det bra. Om det inte fungerar återstår inget annat än att avinvestera. Och det är tänkbart att det kommer att inträffa för Total. För närvarande ser vi det som en investering som kan göra mer gott än skada, sa Carina Lundberg Markow.

Christina Kusoffsky Hillesöy berättade att när AP-fonderna ställer krav som ägare, gör de ofta det tillsammans med andra europeiska pensionsfonder.

– Men Västsaharafrågan är inte särskilt stor utanför Sverige och Norge. Det finns några australiensiska och holländska fonder som har liknande synsätt som vi, men generellt sett är det svårt att hitta fonder att trycka på tillsammans med i den här frågan, sa Christina Hilleshöy.

Total har gjort undersökningar i Västsahara tidigare. Då slog FN:s dåvarande rättschef, svensken Hans Corell, fast att all verksamhet i Västsahara inklusive förstudier är olaglig om det inte går att tydligt visa att den sker med västsahariernas samtycke och att dess vinster kommer västsaharierna till del. 2003 drog Total sig ur Västsahara. Men nu har de återigen börjat undersöka förutsättningarna för oljeutvinning.

AP-fonderna har däremot tolkat Hans Corells uttalande som att det tillåter Totals nuvarande undersökningar i Västsahara.

– Total har skrivit att de gör samma tolkning av FN-utlåtandet som vi har gjort, sa Christina Kusoffsky Hillesöy.

Men Hans Corell har nyligen sagt till TT att hans uttalande inte kan åberopas för någon verksamhet som har med Västsaharas naturresurser att göra. Under seminariet fanns han närvarande i publiken.

– Det jag sa var att om vidare utforskning förekommer, utan västsahariernas samtycke, då är det olagligt, sa Hans Corell.

Lagstiftning – en väg framåt?

Fredrik Laurin lyfte frågan om lagstiftning kring AP-fondernas innehav skulle kunna vara en väg framåt.

– I Norge har de lagstiftat om att den norska staten inte ska handla med företag som köper västsahariska varor och de har rekommenderat näringslivet samma sak, sa Fredrik Laurin.

Christina Hilleshöy ansåg inte att det behövdes lagstiftning.

– Vi jobbar ansvarsfullt med företag. Bolag kan hamna fel även om de gör rätt i 98 procent av fallen, sa Christina Hilleshöy.

Carina Lundberg Markow påpekade att det både finns för- och nackdelar med lagstiftning.

– Det är svårt att lagstifta bort dumhet och det är svårt att lagstifta bort ondska. Samtidigt blir jag avundsjuk på norrmännen. De har lyckats med en sådan lagstiftning. Och det skulle underlätta om vi i Sverige hade lagstiftare som var beredda att ta ut svängarna mer än de svenska gör på den internationella sidan, sa Carina Lundberg Markow.

Hans Linde, riksdagsledamot och Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson, fanns bland seminariets åhörare, och påpekade att stödet för Västsaharas sak är starkt i riksdagen. I december 2012 uppmanade riksdagen regeringen att erkänna Västsahara, något som regeringen hittills har ignorerat.

– Men när förslag om lagstiftning kring investeringar dyker upp, röstas de förslagen ner av en bred majoritet, sa Hans Linde.

Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, fanns närvarande i publiken, och talade om hur man kan tänka kring beslut om bojkott av företag.

– När de som påverkas av bojkotten efterfrågar den tycker jag att det är svårt att överpröva det. Deras röst är starkast. De eftersträvar sitt eget bästa. Frågan är hur ni svenska investerare bättre än västsaharierna själva kan veta att Total kan vara bra för dem? sa Jens Orback.

Carina Lundberg Markow menade att Folksam inte var tvärsäkra när det gällde Total, men att det samtidigt finns problem med en bojkott.

– Det har gjorts en rad vetenskapliga studier om bojkotten av Sydafrika. Effekten var bara att det var andra, mindre nogräknade länder som gick in med investeringar, exempelvis Kina. Och jag har svårt att tro att kinesiska prospekteringsbolag skulle vara bättre än Total. Ser vi inte någon positiv utveckling, då drar vi oss ur. Men när den sista etiskt intresserade investeraren har gått så är det också slut, då finns det ingen som trycker på i rätt riktning, sa Carina Lundberg Markow.

Laila Naraghi frågade Carina Lundberg Markow och Christina Kusoffsky Hillesöy om AP-fonderna och Folksam har varit i kontakt med Polisario, som är Västsaharas befrielserörelse och erkända av FN som representanter för Västsaharas befolkning. Det har varken AP-fonderna eller Folksam varit.

– Vill ni komma i kontakt med Polisario? I så fall kan vi förmedla den kontakten, sa Laila Naraghi.

Både Christina Kusoffsky Hillesöy och Carina Lundberg Markow menade att de ville komma i kontakt med Polisario och lovade att de skulle upprätta en sådan kontakt.

Exemplet Atlas Copco

Lars Schmidt redogjorde för när Atlas Copco sålde utrustning till en fosfatgruva i Västsahara 2008. Det blev uppmärksammat i media, men Atlas Copco svarade att det inte fanns några handelsförbud mot Västsahara och att situationen där var ”komplicerad”.

– Om ni inte säljer i det läget, så ställer ni upp på företagens beskrivning av ockupationen av Västsahara, sa Lars Schmidt.

Christina Kusoffsky Hillesöy berättade att AP-fonderna, när de fick reda på affären, kontaktade Atlas Copco och bestämde att de skulle ha ett möte.

– Det här mötet ägde rum i höstas. Förutom Atlas Copco och vi så var Kristna freds och Föreningen Västsahara med på mötet. Det är inte så att vi kommer att utesluta Atlas Copco på grund av en sådan här händelse. Men vi ställer krav på att de bör göra det bättre fortsättningsvis. Men det vill jag samtidigt passa på att säga att Atlas Copco är ett bra bolag och att de tar det här på allvar, sa Christina Kusoffsky Hillesöy.

Jan Strömdahl, ordförande för Föreningen Västsahara, var närvarande i publiken och var en av dem som bjudits in till mötet med Atlas Copco.

– Jag sa på mötet: ni lyssnar på företrädare för solidaritetsrörelsen, men det är galet, för vi kan inte företräda Västsaharas folk. Och inför mötet erbjöd vi att ta med representanter för Polisario, men de var inte välkomna, sa Jan Strömdahl.

Från åhörarna kom en fråga riktad till Hans Corell om huruvida det finns någon förlaga där naturresurser har kommit befolkningen i ett ockuperat område till del.

– Det finns många exempel på när avkolonisering har fungerat, många stater skötte det uppdraget väl. Och när det gäller naturresurser är Östtimor värt att nämnas. Då hade vi överläggningar med Östtimors befolkning om frågan om att avgränsa vattenområdena. Och när Irak i realiteten var ockuperat av Storbritannien och USA utnyttjades också resurser som kom befolkningen till del, sa Hans Corell.

Arrangörer för seminariet var Olof Palmes Internationella Center, Emmaus Stockholm, ABF Stockholm och Arenagruppen.

Text: John Runeson

Foto: Palmecentret

Publiceringsdatum: 2013-10-29

Till toppen av sidan
Varje vecka genomför ungdomar en tyst demonstration på Smaras gator. Och lika regelbundet kommer polisen och misshandlar dem. - Lars Schmidt.

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...