Skriv ut

Palmecentrets nya koordinatörer i Gaza och på Västbanken Ibtihal al Alouloch och Aida Koni arbetar bara några mil ifrån varandra, men har aldrig träffats. Inte förrän i veckan när båda var i Stockholm. De drömmer om den dag då det är möjligt för palestinier och alla andra att resa fritt i regionen.

Ibtihal al Alouloch och Aida Koni är levande exempel på hur vardagen för invånarna i den palestinska myndigheten fungerar. De är kollegor och har en mängd gemensamma arbetsuppgifter – men kan inte träffas. Palestinier får helt enkelt inte ta sig den korta sträckan mellan Gaza och Västbanken. Nyligen besökte de två Palmecentret i Stockholm, och kunde för första gången krama om varandra.

– Vi har haft daglig telefonkontakt sedan jag började arbeta för Palmecentret, men det var fantastiskt att ses på riktigt, säger Ibtihal al Alouloch och ler brett mot sin kollega.

Båda är unga – 24 respektive 25 år. De tillhör den nya generationens palestinier som har vuxit upp med internet och delar drömmar med många unga världen över, men som också har varit med om murbygget, fortsatt ockupation och ständiga vägspärrar som begränsar deras rörelsefrihet. Båda är kvinnor. Har det någon betydelse, undrar jag.

– Absolut, tror båda.

Generellt är palestinska kvinnor mindre prestigefulla och mer beredda att hitta lösningar än männen, tror Aida Koin.

– Vårt samhälle har varit mycket traditionellt, men idag vågar unga kvinnor ta plats. Det är en viktig förändring.

Som koordinatörer följer de Palmecentrets projekt på plats, ordnar nätverksträffar med lokala partners och andra projekt samt ser till att rapporteringen till Palmecentret och Sida fungerar. De är också projektledare för vissa projekt. Totalt har Palmecentret fyra projekt i Gaza och 18 på Västbanken.

– Något som tar mycket tid är att skaffa utrustning till projekten, till exempel datorer och reservdelar, berättar Ibtihal al Alouloch.

– Efter attacken mot Gaza i januari i år har priserna på de flesta varor ökat dramatiskt, och vissa saker är det omöjligt att få tag på. Det innebär långa förseningar och massor av extrajobb för oss.

En arbetsuppgift som engagerar båda just nu är det så kallade Dialogprojektet. Projektet syftar till att få medlemmar och sympatisörer till de två rivaliserande partierna Fatha och Hamas att samtala med varandra, och genomförs både i Gaza och på Västbanken. Bland annat håller man kurser och möten om dialog och konfliktlösning för lokala partiorganisationer och frivilligorganisationer, och så kallade rundabordssamtal med etablerade politiker från båda partierna.

– Jag tror att de flesta palestinierna vill sluta upp att bråka inbördes och istället koncentrera alla krafter på huvudfrågorna om ockupationen, muren etc, säger Aida Koni. Problemet är politikerna på höga positioner, de klarar inte av att kompromissa eller samarbeta ännu.

Båda två har erfarenhet av att nätverka och åstadkomma dialog. Aida Koni har bland annat arbetat för Röda Korset, lett dialogprojekt bland ungdomar och hållit kurser i engelska för utsatta barn i flyktingläger. Ibtihal al Alouloch arbetade tidigare som rådgivare, tolk och kontaktperson för utländska journalister i Gaza.

– Jag brukade få folk från alla sidor att ställa upp i media, så jag blev en välkänd person bland politikerna, skrattar hon.

– Det har jag nytta av idag!

På kurserna tar man också upp olika aspekter av demokrati, till exempel vad det innebär att förlora ett val och lämna över makten till ett annat parti.

Bojkotten av Hamas från Väst var förödande för tilltron till demokratin, anser båda.

– Vi genomförde ett fritt och demokratiskt val – men resultatet ville inte EU och USA acceptera. De visade att demokratins regler inte gäller oss!

– Istället borde man ha bjudit in Hamas överallt och lärt dem att agera som moderna politiker ska.

Jag frågar om de har några ”drömprojekt” som de skulle vilja vara med och starta.

Ibtihal al Alouloch vill utveckla ett utbytesprojekt för unga så att de får studera i andra länder. Aida Koni säger med ett skratt att hon skulle vilja öppna ett H&M-varuhus på Västbanken.

– Det skulle vara ett tecken på att livet här verkligen höll på att normaliseras!

– Mer seriöst skulle jag önska att det fanns en fond så att unga kvinnor kunde studera gratis på universitetet. Många familjer har inte råd att satsa på studier för kvinnor. Kanske EU kan hjälpa till med det?

Under Sverigeveckan har de träffat personal på Palmecentret och diskuterat projekt och arbetsmetoder. Och träffat varandra. Snart reser de tillbaka, och får hålla kontakten per telefon och mail igen.

Vad tycker de om Sverige?

– Ett fantastiskt land! Fritt, fredligt och välmående.

Men ingen av dem vill bosätta sig här.

– Nej, vi vill bo i ett fritt, fredligt och välmående Palestina!

Text: Agneta Carleson

Publiceringsdatum: 2009-09-15

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...