Skriv ut

Fotboll och politik hör ihop och alla har ett ansvar för att villkoren är schysta också utanför planen. Om detta fanns en enighet när Palmecentret, Socialdemokraterna i riksdagen, Reportrar utan gränser, S-Kvinnor och Byggnadsarbetareförbundet höll ett seminarium om Fotbolls-VM, Sydafrika och mänskliga rättigheter i Stockholm den 10 maj. Hela seminariet sänds i SVT Forum måndagen den 17 maj kl 09.30-14.00.

Syftet med seminariet var att belysa situationen i Sydafrika och att diskutera vilket ansvar fotbollsvärlden har för situationen i de länder där stora idrottsevenemang hålls. Vilka konsekvenser får fotbolls-VM för människorna i Sydafrika? Hur kan negativa effekter motverkas? Seminariet leddes av Eric Sundström, chefredaktör för Aktuellt i Politiken och hängiven fotbollsentusiast.

Fotboll och mänskliga rättigheter

Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback inledde seminariet tillsammans med Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser, och Thomas Bodström, riksdagsledamot (S) och tidigare fotbollsspelare.

Jens Orback påminde om den tradition av samarbete med Sydafrika och ANC som finns inom svensk arbetarrörelse och Palmecentret. Han hoppades att seminariet skulle sätta ljus på de problem som mäns våld mot kvinnor och förtryck av kvinnor utgör och som kommer till uttryck bland annat i form av sexköp i samband med stora idrottsevenemang som fotbolls-VM i Sydafrika. Sexhandeln är mycket omfattande i Sydafrika och detta måste diskuteras på allvar, menade Orback.

Samtidigt betonade han att fotboll är en av världens största folkrörelser och en stark kraft som förenar människor över gränser. Men villkoren måste vara schysta både på planen och utanför arenorna där tävlingarna genomförs.

Jesper Bengtsson och Thomas Bodström förklarade båda att de anser att idrott och politik hör ihop. För arrangörerna av OS i Peking 2008 var det helt klart så. De tog vara på tillfället att marknadsföra Kina. Bengtsson berättade att Reportrar utan gränser efter långa diskussioner kom fram till att inte ställa sig bakom kravet på bojkott den gången med motiveringen att det inte är rimligt att kräva att enskilda idrottsutövare ska ta det ansvaret. Det är politikernas sak. Beslutet blev i stället att bojkotta invigningen för att markera avståndstagande från regimen men inte från idrottsutövarna. Det är också viktigt, tyckte han, att hålla seminarier om problemen och att uttala krav på arrangörerna.

Pressfriheten är inget stort problem i Sydafrika, även om många journalister utövar självcensur. Möjligheten finns att fotbolls-VM blir något mycket positivt för Sydafrika, menade Bengtsson.

Fotboll och politik hör ihop, fortsatte Bodström. Så snart den ena parten utnyttjar evenemanget till sin fördel är det så. Också enskilda spelare har ett ansvar, menade han. De stora evenemangen är gyllene tillfällen att lyfta fram kränkningar av mänskliga rättigheter.

Bodström skulle önska att svensk polis kunde vara på plats i Sydafrika precis som under VM i Tyskland och inom ramen för EU delta i arbetet mot prostitution och trafficking. Han uttryckte också förväntningar på att de svenska tränarna Lars Lagerbäck och Sven-Göran Eriksson inser vikten av att de tar aktiv ställning.

Sydafrika – från Nelson Mandela till Jacob Zuma

Ann Linde, internationell sekreterare hos Socialdemokraterna, gav en historisk bakgrund till dagens situation i landet. Från Nelson Mandela som lyckades överbrygga motsättningarna mellan svarta och vita efter att apartheidregimen fallit, till Thabo Mbeki som moderniserade den sydafrikanska ekonomin, men till priset av ökade ekonomiska klyftor och mycket hög arbetslöshet. Det är orsaken till de konflikter som finns idag, menade hon. Nuvarande president Jacob Zuma uppfattas i Sydafrika som handlingskraftig och en av folket. Han har börjat ta problemen med hiv och aids på allvar och säger sig vilja ta itu med den omfattande brottsligheten i landet. Zuma har också lyckats mäkla fred mellan anhängare till Inkhata och till ANC. Men en fara inför framtiden är om Zuma inte tydligt tar avstånd från våld och hotfullt språkbruk. Han är heller inte något föredöme när det gäller synen på kvinnor eftersom han bland annat själv ingått månggifte.

Karin Linvall från Afrikagrupperna talade om att Sydafrika har en lång tradition av ett starkt civilsamhälle sedan tiden med apartheid. Missnöjet med den snedvridna resursfördelningen är stor och tusentals nya sociala organisationer har bildats som tar ansvar när samhället brister. Fattigdomen och nöden är stor, men det kommer turisterna under VM aldrig att få se, trodde hon.

Enligt officiell statistik är 5,5 miljoner hivsmittade och varje dag dör runt 1 000 personer i hiv-relaterade sjukdomar. Men det finns glimtar av hopp, menade Linvall. Bland annat har andelen nysmittade minskat och president Zuma har visat en mer ansvarsfull inställning till hiv och aids än sin företrädare.

Linvall berättade om kontakter som hon haft med vingårdsarbetare som bildat en fackförening. De vill inte ha bojkott av sydafrikanska varor. I stället vill de att världens ögon ska riktas mot de svåra villkor som arbetarna lever under.

Rent spel för alla lag – schyssta villkor också för arenabyggarna

Christer Wälivaara från Byggnadsarbetareförbundet och Niklas Enström från Elektrikerförbundet visade en film om kampanjen ”Decent work, decent life”, som syftar till att förbättra villkoren för de arbetare som bygger tävlingsarenorna. Det är en global kampanj som startades inför fotbolls-VM i Tyskland 2006. En av grundarna av kampanjen är ILO (International Labour Organisation), som är en trepartsorganisation där representanter för arbetstagare och arbetsgivare deltar i arbetet på lika villkor med regeringarnas representanter. Målet är att ILO:s kärnkonventioner rörande arbetsmarknadsfrågor, social välfärd och mänskliga rättigheter i arbetslivet i framtiden ska finnas med som grund i all planering av tävlingsanläggningar.

De sydafrikanska fackföreningarnas har ställt upp konkreta mål och vill växa sig starka med draghjälp av fotbolls-VM. De kräver bland annat att arbetarna ska ha en lön som det går att leva på, att outbildade ska få en vidareutbildning, att arbetsmiljöarbete ska inledas och att kollektivavtal ska tecknas. Värvning av nya medlemmar till byggnadsfacken pågår och har varit framgångsrik. De har också fått igenom en del förbättringar, som utbildning av fackliga ledare och att byggarbetarna nu får transportersättningar.

Nästa steg i kampanjen är att fortsätta arbetet inför nästa fotbolls-EM i Polen och Ukraina 2012 och att redan nu sätta press på Fifa (Fédération Internationale de Football Association), Uefa (Union of European Football Associations) och de nationella fotbollsförbunden

Sexslavarna i Sydafrika – prostitutionen kring VM

Ann-Christin Furustrand berättade om hur hon som förbundssekreterare för S-kvinnor fick idén till kampanjen ”Fotball Yes, prostitution No” inför fotbolls-VM i Tyskland. På några få dagar fick den stort genomslag både här hemma och internationellt. Inspiratörer var dåvarande jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström och Jens Orback, som då var jämställdhetsminister. Thomas Bodström deltog i kampanjarbetet. Flera försök gjordes för att få ledare inom fotbollsvärlden att aktivt stödja kampanjen, men förgäves.

Inför Sydafrika-VM ska S-kvinnor skicka en kampanjtröja till Nelson Mandela, uppmana honom att bära tröjan och be honom att ge sitt stöd genom att uttala sig mot prostitutionen.

Marika Griehsel, journalist och mångårig SVT-korrespondent i Sydafrika, beskrev den utbredda prostitutionen i landet och gav många exempel på de svåra förhållanden som flickor och kvinnor lever under. Fattigdomen gör att prostitution är enda utvägen för många.

Prostitution är förbjudet i Sydafrika sedan 1950-talet. Just nu pågår en översyn som under 2011 ska utmynna i ett förslag till ny lag. Ovissheten om hur förslaget kan komma att se ut är stor. Griehsel befarade att det lika väl kan innebära legalisering av prostitutionen som förbud mot sexköp. Lobbyn för legalisering är stark och många prostituerade förespråkar avkriminalisering eftersom de anser sig stigmatiserade.
Griehsel pekade på den norska lagstiftningen som en möjlig framgångsväg för att motverka sexköp. Lagen har skärpts så att norska medborgare som köper sex utomlands omfattas av lagen och kan bli straffade.

Men Marika Griehsel framhöll också att fotbolls-VM är viktigt för sydafrikanerna. De är stolta över att få arrangera turneringen och därför är det viktigt att omvärlden blir medvetna om problemen och kan ge sitt stöd.

Fotboll, makt och media – kan fotbollen förändra världen?

Karl-Erik Norrman, diplomat och författare till boken ”Livets mening – en bok om fotbollens roll i världen”, hyllade fotbollen som en förenande kraft över gränser. Fotboll är ett internationellt språk som förstås av alla, sa han.

Men han pekade också på en rad problem. Dagens fotboll styrs av affärsmän snarare än av idrottare.  Fotboll har blivit ”business”. Det förekommer mycket fusk med uppgjorda matcher till exempel. Huliganism och våld i samband med matcher är stora problem. Det finns också en manlig del i slavhandeln, menade Norrman. Unga pojkar som hoppas på en karriär som fotbollsproffs utnyttjas av klubbarna och lämnas ofta åt en osäker framtid när de inte lever upp till kraven.

Men Norrman anser att fördelarna överväger. Fotbollen är en samlande kraft i världen. I hela världen spelas det fotboll, utom i några få länder. För 4,5 till 5 miljarder människor står fotbollen högst på listan över favoritsporter. På plussidan finns också att unga män kanaliserar sin frustration och aggression på ett sunt sätt genom fotbollen.

Norrman talade om fotbollsklubbar som varumärken och att idrottsarenorna numera kan spela en viktig roll i storpolitiken som plats för förhandlingar i samband med matcher. Han tog upp Internationella fotbollsförbundets (Fifa:s) ansvar. Fifa tjänar enorma summor pengar på fotbollen, men tar alldeles för lite ansvar. Det sitter fel personer i Fifas ledning, menade Norrman.

Seminariet avslutades av Anna Hellgren, redaktör för tidskriften Bang och ledarskribent på Dagens Arena. Hon har en mera kritisk och negativ syn på fotbollens möjligheter att förändra världen. Men hon betonade att hon skiljer på fotbollen som ett spel till glädje och nytta för unga utövare och den affärsverksamhet med enorm omsättning som fotbollen är idag.

Hon pekade på fotbollens mörka sidor genom historien. Odemokratiska makthavare har i alla tider använt sig av idrotten för att stärka sin ställning. Hitler-Tyskland är ett skrämmande exempel och efter OS i Kina har brotten mot de mänskliga rättigheterna inte minskat, tvärtom.

Genom tiderna har makthavare, också här hemma, sett till att unga människor ägnat sig åt att spela fotboll hellre än att intressera sig för politik. Fotbollen har aldrig varit ett instrument för demokrati, sa hon.

Fotbolls-VM i Sydafrika är ett ”monsterarrangemang” i ett mycket fattigt land. Stora internationella företag tjänar enorma summor som inte kommer de fattiga till del. Fotbollsklubbarna, som också är lukrativa företag, tar inget socialt ansvar.

Det finns även en slavhandel med spelare. Som exempel tog Hellgren Lionel Messi, som av många anses vara världens bästa fotbollsspelare i dag. Han köptes av Barcelona från Argentina som 12-åring. På varje Messi går det tusentals barn, konstaterade hon. Så många barn exporteras varje år bara från Brasilien.

Fotbollen präglas också av en macho-kultur som påverkar både utövare och publik. Där finns tydliga uttryck för kvinnoförakt och bögskräck. Hyllade fotbollsstjärnor skulle kunna göra stor skillnad genom att säga ifrån, avslutade Anna Hellgren.

Text: Ulla Richter

Publiceringsdatum: 2010-05-11

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...