Skriv ut

Delar av Afrikas nya politiska ledarskap formas på utbildningar som Palmecentret är med och driver. I många länder i Afrika är det äldre män som dominerar i politiken. För att stärka unga och kvinnor behövs kunskaper och nätverk.

När Bontle Barends möter mig på Olof Palmes internationella center i Stockholm är hon klädd i tröja, mössa och halsduk. Trots att hon varit inomhus på en konferens hela dagen.Bontle Barends. Foto: Jesper Bengtsson.

– Det är kallt i Sverige, säger hon med ett stort, smittande leende.

Bontle Barends kommer från Sydafrika och arbetar på Education and Training Unit (ETU), där hon är ansvarig för Program for Young Politicians in Africa (PYPA), ett ledarskapsprogram för unga politiker.

– Genom att samla unga politiker och aktivister från olika länder vill vi bidra till att stärka grupper som är underrepresenterade, som unga och kvinnor.

Från svensk sida är fyra olika partianknutna organisationer med i programmet som omfattar tolv länder i Afrika. Bontle Barends arbetar som koordinator för Namibia, Sydafrika, Zimbabwe och Moçambique. Varje år antas 40 ungdomar mellan 18 och 35 år som är aktiva i olika politiska partier i dessa länder. De är förtroendevalda eller centralt placerade i sina ungdomsförbund. När de är klara med utbildningen ska de sprida kunskaperna vidare i sina organisationer.

Över en kopp kaffe berättar Bontle Barends att målet med programmet är att de unga politikerna ska se sig som aktiva aktörer i politiken, med vilja och förmåga att påverka utvecklingen både i sina partier och i samhället. I många länder i Afrika är det de äldre som bestämmer politik och verksamhet.

– Ofta har de unga inte själva kunnat påverka besluten. Genom vårt ledarskapsprogram ändras det. De får kapacitet att kräva sina rättigheter, och att arbeta för att ge samma rättigheter till andra. De mognar som aktivister och politiska företrädare.

Bontle Barends är inte själv politiker, men kallar sig aktivist.

– Om man är aktivist kan man arbeta med hela spektrumet av politiska frågor och människors liv eftersom man är en del av lokalsamhället. Då blir det helt naturligt att se hur olika frågor hänger ihop, som skola, hälsa, kriminalitet, situationen i hemmet och, tillgången till arbete.

Det finns förstås utmaningar när man sammanför unga politiker med helt olika bakgrunder och ideologiska utgångspunkter i ett gemensamt ledarskapsprogram. Till exempel kommer det varje år deltagare från länder som präglas av hårda politiska konflikter.

– Första gången vi träffar en ny grupp handlar det mycket om att neutralisera de motsättningar de har med sig in i programmet. Lugna ned diskussionen, få dem att inte peka finger åt varandra. Men det brukar gå väldigt bra. Vi får en stark sammanhållning.

En förklaring är att programmet tar upp och diskuterar problem som alla kan relatera till, som hiv eller fattigdom. Deltagarna har inte alltid samma åsikter, men de får en gemensam utgångspunkt för diskussionen. Ibland kan det finnas rent fysiska svårigheter. Bontle berättar om ett seminarium de skulle hålla i Moçambique förra året. Strax innan det skulle börja bröt det ut nya oroligheter i en del av landet och några av de som skulle vara med kunde knappt ta sig till mötet. Dessutom skar den våldsamma konflikten rakt igenom deltagargruppen från Moçambique.

– Men när seminariet började gjorde just de deltagarna en stark markering genom att klä sig i likadana kläder. De markerade enighet.

En viktig metod för att bryta barriärerna i ledarskapsprogrammet är de sociala aktiviteterna. Det gäller att få deltagarna att släppa loss. De får tävla mot varandra i sång, dans och poesi.

–Det brukar vara fantastiskt som isbrytare. Om du bara visste vilka talanger många unga politiker har. Deltagare som du aldrig trodde kunde sjunga eller dansa förvandlas plötsligt till Michael Jackson, säger Bontle Barends med ett skratt.

Emmy Otim. Foto: Jesper Bengtsson.

Emmy Otim arbetar för Kristdemokraternas internationella center i Kenya och leder PYPA:s program i östra Afrika. Han säger att det viktigaste med ledarskapsprogrammet är att unga politiker får ett nätverk över partigränserna. Men också över stam- och nationsgränserna.

– Politiken i våra länder är ofta tribaliserad, och genom vårt ledarskapsprogram får de unga politikerna en chans att skapa större samhörighet.

Han konstaterar att de yngre aktivisterna i många länder i östra Afrika tidigare främst har setts som verktyg för de äldre.

–När det ska genomföras demonstrationer, eller i värsta fall startas bråk och våldsamheter, är det ungdomarna i partierna som skickas ut. Vi brukar säga att de nu måste gå från att vara ”stickholders” till att bli ”stakeholders”, säger han.

Från käpphållare till aktiva aktörer i det politiska spelet alltså.

Emmy Otim menar att många unga inte har kunskap om vilka områden de kan vara med och påverka. PYPA ger dem metoderna för det. En viktig faktor för att bygga nätverk är att de som går ledarskapsprogrammet håller kontakt efter att de är klara. De får en mentor och ger varandra stöd i den politiska vardagen.

Text: Jesper Bengtsson

PYPA betyder Program for Young Politicians in Africa. Det är ett tvärpolitiskt program som ska stärka den demokratiska kapaciteten och bidra till ett mer representativt och ickediskriminerande politiskt system. Programmets två syften är att stärka ungas inflytande i politiken och att främja demokratiskt politiskt ledarskap. Programmet arbetar i tolv afrikanska länder. Från svensk sida medverkar fyra partianknutna organisationer: Olof Palmes internationella center, Kristdemokratiskt internationellt center (KIC), Centerpartiets internationella stiftelse (CIS) och Green Forum (GF). Palmecentret, tillsammans med ETU, samordnar verksamheten i fyra länder i södra Afrika.

Texten finns även med i årets nummer av Internationella Socialdemokraten.

 

Publiceringsdatum: 2017-05-16

Till toppen av sidan
Om man är aktivist kan man arbeta med hela spektrumet av politiska frågor och människors liv.
– Bontle Barends

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...