Skriv ut

Afrika är nästa utvecklingskontinent, men relationen till Europa präglas fortfarande av ojämlika villkor. Detta var en av slutsatserna under ett seminarium om relationen Afrika – Europa som arrangerades av Olof Palmes Internationella Center, Afrosvenskarnas Riksförbund och ABF Stockholm.

– Relationen mellan Europa och Afrika är särskild, inte minst präglad av Europas roll som kolonial makt historiskt, inledde samtalsledare Joe Frans, politiker och före detta riksdagsman (s).

Paula Burrau, kanslichef för den socialdemokratiska delegationen i Europaparlamentet, framhöll vikten av att avskaffa jordbruksstödet i Europa för att få en rättvis konkurrenssituation för afrikanskt jordbruk.

– EU bygger upp sina murar och då är det inte lätt för de (afrikanska) länderna att konkurrera med det europeiska jordbruket, sa hon.

Pär Granstedt, före detta riksdagsman (c) samt generalsekreterare i the Association of European Parliamentarians (AWEPA), menade att den traditionella europeiska synen på Afrika fortfarande präglar politiken.

– Å ena sidan, en välvillig men lite paternalistisk syn som säger ’vi ska hjälpa dem’. Å andra sidan det egennyttiga intresset, där vi vill att Afrika ska fortsätta att spela den roll som kontinenten fick sig tilldelad under kolonialismen. Denna dubbelhet gäller ända in i dessa dagar.

Detta tar sig bland annat uttryck i just handelsvillkoren och de Europeiska Partnerskapsavtalen (EPA) genomsyras av detta synsätt, menade Pär Granstedt. Men detta synsätt är förlegat efter det globala paradigmskifte som världen skådat, fortsatte han.

– Förutsättningarna har förändrats för de gamla rika länderna som i stort sätt fram till millennieskiftet kunde göra anspråk på att kontrollera världen. Idag är det andra länder som är i frontlinjen för den ekonomiska utvecklingen. Vi har sjunkit ner i en allvarlig ekonomisk kris som bland annat har att göra med detta paradigmskifte.

Pär Granstedt menade att frihandel inte nödvändigtvis är till gagn för ett land under alla dess utvecklingsfaser. Många afrikanska länder har inte samma villkor som rika länder att hävda sig på en öppen världsmarknad. EPA-avtalet försvårar för de afrikanska länderna att kontrollera sin egen ekonomi, resonerade han.

Beatrice Kindembe, ordförande i Afrosvenskarnas Riksförbund, menade att relationen visserligen är ojämlik men att hon sett en förändring i retoriken:
– Tidigare pratade vi mycket om ”Europas Afrikapolitik”. En kontinent som har en politik gentemot en annan, en paternalism. Men sen några år tillbaka pratar vi om ”partnerskap mellan Afrika och Europa”. Frågan är om vi är jämbördiga parter för det.

Bo Göransson, före detta Sida chef och tidigare ambassadör i Kenya, pekade på den ”utomordentligt dåliga start” som präglade relationen mellan Europa och Afrika. Från kolonialismens lättsinniga uppdelning av Afrika till ett kolonialt perspektiv som fortsatt sätta prägel, över frigörelsen till våra dagar.

Afrika nästa utvecklingskontinent

Panelisterna menade att Afrika är nästa utvecklingskontinent.

– Men det är ingen rosenbeströdd stig. Det ligger enorma utmaningar i detta: Blir det här en uthållig tillväxt? frågade sig Pär Granstedt som identifierade tre aspekter av en hållbar utveckling.

Den ekologiska uthålligheten, menade han, hotas av rovdrift på naturresurser, ibland i större skala än under kolonialismen. Den sociala uthålligheten hotas av vidgade klyftor mellan en liten rik elit och ännu fattigare fattiga vilket i sin tur hotar den ekonomiska tillväxten.

– Det största hotet mot den ekonomiska utvecklingen på olika håll i Afrika, är sociala konflikter som leder till inbördeskrig, sa Pär Granstedt. Utmaningen som Afrika står inför är att kunna utnyttja möjligheten som den globala ekonomiska utvecklingen leder till, med framför allt väldigt stor efterfrågan på råvaror, på ett sätt som är uthålligt och tryggar en framtid för Afrika.

Bo Göransson framhöll vikten av att demokrati på sikt kommer tillstånd men att exemplen Kina och Etiopien öppnat debatten kring demokratins nödvändighet.

– Frågan är vilken samhällelig utgångspunkt man utgår ifrån: är det etnicitet, religion, språk? Vilken modell man väljer är inte alls självklart i den afrikanska debatten, framhöll han och påpekade frågeställningens oerhörda vikt.

– Den unga befolkningen som jobbar i fabrikerna sitter nu i Kina, om 20 år kommer de vara indier och om 30 år är de afrikaner, konstaterade han.

Detta är en nationalekonomisk potential som är en enorm tillgång om Afrika kan hantera det rätt, menade Bo Göransson.

Flera panelister framhöll demokratins nödvändighet för långsiktig ekonomisk utveckling, men sa att den i sig själv inte är en garant för tillväxt. Tillväxten skapar dock på sikt en allt starkare medelklass som kommer att kräva mer rättigheter. Bo Göransson pekade på vikten av den lokala demokratin och att besluten ligger närmare befolkningen.

Beatrice Kindembe framhöll potentialen för solidaritet i samhället:

– Jag tror att det finns goda förutsättningar i afrikanska länder för att bygga solidaritet på nationell nivå. Många människor överlever enbart på solidariteten på familjenivå och i små samhällen. Men man måste lyfta upp detta på nationell nivå. Vidare menade Beatrice Kindembe att det finns ett stort behov av starkare självförtroende bland afrikaner i deras relationer till omvärlden.

– Kina och Europa behöver Afrika så befolkningen och ledarna måste komma fram till att ’vi behövs’ vilket kan vara till stor hjälp i förhandlingarna.

Europas roll

– Vi måste göra vad vi kan för att ställa till rätta med vad vi ställt till med, menade Pär Granstedt. Många av de problem som Afrika har att brottas med har sina orsaker i kolonialismen, de europeiska och nordamerikanska multinationella företagens uppträdande efter frigörelsen samt det (sovjetiska, nordamerikanska och europeiska) politiska maktspel som pågick under både kalla kriget och därefter. Nu måste vi försöka reda ut problemen på ett konstruktivt sätt.

Samtliga i panelen menade att det fanns för lite engagemang för Afrika hos politiker i Sverige och i övriga Europa.

Pär Granstedt menade att den kunskap om Afrika som finns i Sverige är sprungen ur folkrörelserna. Ur folkrörelserna kan man få det visionära ledarskapet, menade han, och manade till att lyfta frågan i fler led.

– Vi bör jobba allihop för att sätta fart på Afrikadebatten i Sverige. Här har vi en stor uppgift.

Till folkrörelserna fogade Bo Göransson det ökade intresset från näringslivet som han menade kan ge draghjälp i framtagandet av ett bättre ledarskap.

– Förr kom näringslivet till Sida under lågkonjunktur för få stöd och subventioner till nya avsättningsmarknader. Men nu har Afrika haft en tioårig tillväxt och är en kontinent som överbryggat dipparna i ekonomin.  Företagen (från Sverige) i Kenya frågar inte efter subventioner längre utan efter att Sverige ska hjälpa till att få ordning på (det kenyanska) rättsväsendet.

Bland annat Beatrice Kindembe framhöll den viktiga roll som Europas afrikanska diaspora kan spela men påpekade att Europa ligger efter i att ta till vara på det stora humankapital som diasporan utgör. Pär Granstedt uppmanade diasporan att inte vänta på politikerna utan att själva initiera projekt.

Vidare menade Beatrice Kindembe att suveränitetsprincipen måste respekteras och att vi bör vara försiktiga så att man inte återigen hamnar i synen att det är Europa skall styra.

Text: Otto Widmark

Seminariet genomfördes 17 september 2012 på ABF-huset på Sveavägen i Stockholm.

Publiceringsdatum: 2012-09-20

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...