Skriv ut

”Det är viktigt att skapa relationer och få kontakt med sin omvärld, att kunna visa att vi är ett folk som älskar livet och att vi därför förtjänar att leva”, säger Narmin Osman från det kurdiska partiet PUK:s verkställande utskott. Hon var en av partiets representanter på årets Från Vapen till valsedlar-konferens i Sulymaniyah i irakiska Kurdistan.

namin-osman.jpg– Kanske kände deltagarna på konferensen till lite grann om Irak och Kurdistan men när de kom hit och fick lyssna tror jag att de verkligen fick en chans lära känna oss. Då förstod de att vi är kurder med rätt till vår frihet och att vi har lidit under väldigt lång tid. Hade vi inte haft en sån här konferens där vi kan mötas skulle vi aldrig riktigt lära känna varandra, säger Narmin Osman.

Som de flesta andra av samarbetspartierna i projektet Från Vapen till Valsedlar har PUK rest sig mot ett auktoritärt förflutet.

– Att övergå från en byråkratisk diktatur till en demokrati är inte enkelt, det räcker inte med ett enkelt steg. Går vi inte i lagom takt kommer folket inte att hinna med oss, säger Osman.

Efter att Saddam-regimen föll i Irak 2003 och handelsembargona togs bort har de sociala förhållandena förändrats i irakiska Kurdistan.

– Jordbruket och industrin har förbättrats. Livet är enklare. Det finns ett socialt skyddsnät för änkor, barn och fattiga. Flera rättigheter har lagstadgats i parlamentet. Men det betyder inte att allting är perfekt, att påstå det vore en lögn det finns fortfarande många behov hos folket som måste tillgodoses, säger Narmin Osman

I Irak pågick förföljelsen och diskrimineringen av kurder nästan oupphörligen under 1960-, 70- och 80-talen. Narmin Osman bär med sig minnena från det långdragna motståndet och förlusten av hennes anhöriga som fick betala det yttersta priset för drömmen om frihet.

– Jag kommer från en familj som alltid har varit politiskt aktiv. När jag studerade gick jag med i studentkåren och sedan i den hemliga motståndsrörelsen Komala, Under 1974 blev några av medlemmarna tillfångatagna av Baath-regimen och tvingades uppge namn. Min farbror och bror greps på det sättet och blev sedan avrättade. Min man blev också fängslad, säger Narmin Osman.

Efter sin examen från universitetet i Bagdad där hon studerade till lärare under början 1970-talet anslöt sig Osman till den kurdiska gerillarörelsen och blev Peshmerga. Våldet mot kurderna trappades upp under de följande åren och kulminerar 1988 i samband med den så kallade Anfal-kampanjen. Saddam Hussein beordrade då en offensiv mot den kurdiska befolkningen. Omkring 5000 byar utplånades och mellan 50 000 till 100 000 civila kurder beräknas ha omkommit till följd av våldet. Vi det laget hade Narmin Osman redan flytt landet med sina barn.

– Jag flydde till Sverige 1984 och började först arbeta på Blackebergs sjukhus, därefter öppnade jag ett Minilivs på Södermalm i Stockholm. Jag kom tillbaka till Kurdistan i början av 90-talet då min man hade blivit minister i den regionala regeringen. Jag började jobba tillsammans med olika ickestatliga organisationer och drog igång ett kurdiskt Rädda Barnen tillsammans med dem, säger Osman.

Som relativt ensam kvinna inom den irakiska politiken kunde Osman så småningom fortsätta sin karriär.

– Efter att Saddam-regimen föll utnämndes jag till jämställdhetsminister i den federala regeringen i Bagdad. Jag var den första att inneha en sådan post i landet och var därför med och byggde upp departementet. Min tid som jämställdhetsminister varade bara ett år, efter det kom en ny premiärminister och då blev jag miljöminister och biträdande minister för mänskliga rättigheter i Irak. Efter en tredje mandatperiod i Bagdad ville jag tillbaka till Kurdistan och mitt folk, då började jag återigen jobba för PUK, säger Narmin Osman.

I dag präglas tillvaron i irakiska Kurdistan av återuppbyggnad och utveckling. Många år av väpnat motstånd har lämnat strukturer som behöver förändras.

– Om jag vill bli minister i dag måste jag se till att bli medveten om min omgivning, skaffa kunskap och jobba hårt, så att jag kan vara med och tävla och bli ett värdigt alternativ för folkets röst. Tidigare blev ledarna nominerade, kanske för att de kom från en viss släkt eller för att de hade stridit mot Saddam. I dag är det annorlunda och därför blir det successivt bättre, säger Narmin Osman.

Konferensen arrangerades av Olof Palmes internationella center och Socialdemokraterna i samarbete med det irakiska partiet PUK ( Patriotic union of Kurdistan) som en del av utvecklingssamarbetet Från Vapen till Valsedlar. En rapport från konferensen kommer att publiceras i januari.

Text: Martin Karlsson

Publiceringsdatum: 2013-01-02

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...