Skriv ut

Le Le och Min Min har båda suttit fängslade i Burma för sina politiska åsikter. Båda två arresterades efter att ha försökt starta organisationer på sina respektive universitet. Om omvärlden legitimerar valet i Burma finns risk att uppmärksamheten riktas från de politiska fångarna, menar de.

Foto: Frida PerjusPå bilden Le Le, före detta politisk fånge från Burma. I bakgrunden ser vi en av AAPP:s kampanjer där burmesiska demokratiaktivister visar upp sin handflata med ett namn på en av Burmas politiska fångar.

I dag arbetar Min Min och Le Le på organisationen AAPP, Assistance Association for Political Prisoners in Burma, som stödjer politiska fångar i Burma.

AAPP är baserad i den thailändska staden Mae Sot vid gränsen till Burma, och stödjer politiska fångar i Burma och deras familjer både ekonomiskt och moraliskt. Organisationen arbetar också för att informera omvärlden om situationen för politiska fångar i Burma och samarbetar med många, bland annat Amnesty och Human Rights Watch.

På AAPP:s kontor har man iordningställt ett litet museum där det finns bilder på flera av de över 2200 politiska fångarna i Burma, illustrationer som visar hur fångar torteras, modeller av fängelserna och ett fullstort exempel på en cell. Fängelsecellen är ca fem kvadratmeter, med hårda och kalla cementväggar och golv. Det enda som finns i cellen är en bambumatta samt en balja utan lock som är till för att uträtta sina behov i.

Hungerstrejkade för bättre villkor

Min Min var bara 25 år gammal när han fängslades. Efter att ha blivit förhörd och torterad under flera dagar i häktet dömdes han till ett tioårigt fängelsestraff för samröre med en olaglig organisation.

Efter en tid i fängelset bestämde sig Min Min tillsammans med några medfångar för att hungerstrejka för bättre villkor.  Fängelsematen bestod i princip bara av ris och under alla dygnets timmar var fångarna inlåsta i isolerade celler. Hungerstrejken slogs ner av fängelsevakterna som torterade Min Min och de andra politiska fångarna som deltog. Efter detta skickades de till ett annat fängelse, djupt inne i djungeln långt ifrån stödjande vänner och familjer. I det nya fängelset fick fångarna inga filtar och nätterna var kalla. Min Min klarade sig utan större fysiska skador men en av hans vänner fick så allvarliga köldskador att han var tvungen att amputera ena benet.

Trots svårigheterna i fängelset säger Min Min att han lärde sig mycket värdefullt.

– Militärjuntan satte mig i fängelse tillsammans med professorer, politiker och poeter som lärde mig mer om demokrati och rättvisa än jag någonsin skulle ha lärt mig om jag inte hamnade i fängelse”, säger Min Min.

För Min Min blev kunskapen han fick av sina medfångar en slags revansch. Trots att politisk aktivitet i Burma innebär direkt livsfara har militärregimen inte lyckats kväsa motståndet. Min Mins historia är ett av många exempel på där förtrycket vänds till kreativitet och politiskt motstånd.

Psykiskt misshandlad i fängelset

För Le Le var tiden i fängelset fruktansvärd.

– Jag tror att de behandlar kvinnliga politiska fångar hårdare, säger hon.

Även om hon inte blev fysiskt torterad, misshandlades hon psykiskt. De politiska fångarna separerades genast från varandra. De fem första månaderna fick hon inte se en enda människa förutom fängelsevakten. En halvtimma om dagen fick hon lämna den trånga cellen för att duscha. Då låste vakterna de andra cellerna så att hon inte kunde se någon av de andra fångarna. Efter en tid i det ökända In Sein fängelset utanför Le Les hemstad Rangoon flyttades hon till Moulmein fängelset i Mon staten, långt bort från hennes familj.

– De politiska fångarna är beroende av familjemedlemmar för att få mat och vård, men juntan flyttar oss medvetet för att på så sätt bryta ner oss. Utan den lilla kontakten med en ur familjen varje månaden tappade jag nästan allt hopp, säger hon.

Det var svårt för Le Les familj att besöka henne när hon flyttades till Moulmein eftersom kostnaderna för resorna var höga. När Le Le till slut släpptes efter fem år var hon helt ensam. Hennes mamma hade dött under tiden i fängelset och några månader efter att Le Le släpptes dog hennes pappa. De andra familjemedlemmarna vågade inte ha någon kontakt med henne eftersom de var rädda för att själva bli fängslade. Både när Min Min och Le Le släpptes ur fängelset förföljdes de ständigt av myndigheter och riskerade att när som helst bli fängslade igen.

-Det var mental tortyr, säger Le Le. Jag blev helt isolerad, mina vänner ville inte svara när jag ringde och min syster svarar fortfarande inte när jag ringer.

Både Le Le och Min Min flydde till slut till Thailand eftersom livet i Burma blev för svårt. Som före detta politisk fånge är det nästan omöjligt att få ett jobb i Burma.  Nu arbetar de för att stödja de många politiska fångar som fortfarande sitter i Burmas fängelser.

Båda uttrycker oro för vad juntans skenval i Burma kommer att innebära för de politiska fångarna.

– Om omvärlden legitimerar valet i Burma finns risk att uppmärksamheten riktas från de politiska fångarna, säger de. Så länge det sitter politiska fångar i Burma så finns ingen demokrati i Burma.

Text: Frida Perjus

Här kan du läsa mer om Burma efter valet.

AAPP:s hemsida.

Publiceringsdatum: 2010-11-18

Till toppen av sidan
Militärjuntan satte mig i fängelse tillsammans med professorer, politiker och poeter som lärde mig mer om demokrati och rättvisa än jag någonsin skulle ha lärt mig om jag inte hamnade i fängelse. - Min Min

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...