Skriv ut

På den vackra gågatan Strosmajerova i Sarajevo ligger butiken Mura. Den drevs fram tills förra året av företaget Sarajevotextil som har funnits i 65 år. I dag är affären ockuperad av 45 medelålders kvinnor som kräver att få ut obetalda löner och pensioner.

–  Jag var kvar under kriget och skyddade butiken från tjuvar och skadegörelse. Jag känner mig förnedrad och arg. Ledsen. Men jag fortsätter att kämpa. Under de tre veckor vi har protesterat är det bara facket som har kommit hit och stött oss, säger Bešlija Aida som har arbetat på företaget i 40 år.

Hon tvingades gå i pension i förtid och var lovad åtta månaders full lön som hon inte har sett någonting av.

Sarajevotextil har sålts och de anställda sagts upp. Medellönen för en butiksanställd i Bosnien och Hercegovina är motsvarande 2 700 svenska kronor. Svårt att leva på – och ändå tuffare om man inte får ut den. Ockupanternas situation är tyvärr inte unik: obetalda löner och orätta avskedanden är ett utbrett problem i landet.

Sarajevotextil var statsägt före kriget och togs i samband med privatiseringen över av två huvudägare. Problemen började när ägarna blev osams: den ene stämde den andre och banken frös företagets konton.

– En period betalade företaget ut lön kontant, vilket strider mot lagen, och de betalade inte in skatt. Det upptäckte de anställda först när någon behövde vård eller skulle gå i pension, säger Mersiha Beširović, ordförande för fackförbundet STBIH som organiserar handelsanställda.

Alla anställda på Sarajevotextil var medlemmar i facket och STBIH höll flera möten med ägarna som skyllde på varandra. De förhandlade med lokala fackklubbar som gick med på flera saker som Mersiha Beširović avrådde dem från, vilket försvårade processen. 2015 började ägarna säga upp personal utan att anta en juridiskt riktig plan för avveckling. De som hade tidsbestämda kontrakt fick gå först och de som närmade sig pensionen tvingades sluta i förtid. Kvar blev medelålders anställda som hade jobbat på företaget länge, och som har väldigt svårt att hitta ett nytt jobb i ett land där den officiella arbetslösheten ligger på 43 procent.

– Jag trodde aldrig de skulle behandla oss så här, säger Sadeta Hodžić, som har arbetat 36 år på företaget och inte fått någon lön sedan mars förra året.

– Jag är ensamstående mamma, min man dödades i kriget. Båda mina barn har studerat på universitetet men ingen av dem har jobb.

I måndags stängde den nya ägaren av elen. Kyliga dagar är det iskallt i den tomma butiken. Telefonerna fungerar inte längre, och bara två i gruppen har haft råd att ladda sina mobiler.”Det är kriminellt!” ropar en kvinna när vi pratar om att strömmen slagits av och alla skrattar.

– Vi håller humöret uppe trots allt. Har vi överlevt kriget så är detta en barnlek. Någon tar med sig te, en annan kakor och sen sitter vi här hela dagen, säger Sadeta Hodžić.

– Vi stannar tre år om vi måste. Han ska betala den lön han är skyldig, tillägger Amela Bujvié.

Fackordföranden Mersiha Beširović säger att hon tror att företaget kommer att betala. Hon förklarar att uppgörelsen då företaget såldes är solkad av korruption som även involverar den nya ägaren och kommunen.

– Den nya ägaren skulle kunna ringa polisen och kasta ut kvinnorna men det vågar han inte. Flera saker som parterna vill hålla hemliga riskerar att komma ut. Och tänk dig bilderna på medelålders kvinnor som inte fått ut lön och pensioner och som slängs ut med våld, säger hon.

Text: Annika Torstensson

Publiceringsdatum: 2016-03-08

Till toppen av sidan
Vi håller humöret uppe trots allt. Har vi överlevt kriget så är detta en barnlek.
– Sadeta Hodžić

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...