Skriv ut

Bilder på kroppen. Kondomer för män och kvinnor. Snoppar av trä. Sex. Sexualitet. För de unga burmeser som kommer till den thailändska gränsstaden Mae Sot för att delta i Student & Youth Congress of Burmas HIV-utbildning är det mesta av det nytt. Utbildningen ges inom ramen för ett projekt som stöds av Palmecentret. Förhoppningsvis tar de det med sig när de åker tillbaka till Burma för att tala med andra ungdomar. Det behövs. I Burmas läroböcker täcks bröst, kön och mage av en stor svart ruta.

Fram till för ett par år sedan fanns det inte något problem HIV i Burma, inte officiellt. Som allt fler dog och som allt större andel av nysmittan i Thailand och andra kringliggande länder visade sig komma från just Burma blev det svårare och svårare för juntan att fortsätta ignorera problemet. Det fanns dessutom inga politiska vinster för juntan i att fortsätta förneka att landet hade en snabbt växande epidemi. Dels var det ingen som trodde dem, dels hjälpte det dem knappast i deras strävan efter internationellt erkännande, och för den delen internationella biståndspengar. I början av 2000-talet erkände således Burmas junta att HIV-viruset fanns i Burma.

Flera år efter erkännandet har situationen fortfarande inte förbättrats. I statsägd media visas annonser och reklamfilmer där vi får veta att FN och juntan tillsammans arbetar hårt för att bli av med epidemin, med gott reslutat. Att statistik och vittnesmål berättar en helt annan historia verkar inte bekymra juntan nämnvärt. För att blidka den internationella opinionen har juntan gjort det lagligt att inneha kondomer, vilket tidigare gav sju års fängelse. Men den goda viljan från juntans sida slutar ungefär där. De lägger fortfarande mindre än 1 % av landets BNP på hälsa och utbildning.

Då juntan misslyckas går oppositionen in. Många oppositionsgrupper driver egna HIV-projekt både i landet och längts gränserna. Deras arbete försvåras av såväl regering och kultur som av katolska kyrkan och vissa internationella biståndsorganisationer.

S-studenters samarbetspartner Student & Youth Congress of Burma (SYCB) startade sin HIV-utbildning 2006. I början var det flera som var osäkra på projektet. Hör politik och HIV ihop? Kan vi tillräckligt? Kan vi spela roll?

– I Burma är det tabu att tala om frågor som sex, fast egentligen är alla intresserade av det. Om vi samlar ett gäng ungdomar utan vuxna för att tala om det vågar de prata mer fritt. Vi är själva unga och vi kommer från många olika etniska grupper. Vi kan nå ut till andra unga i olika delar av landet på ett nytt sätt, berättar Aung Marm Oo från SYCBs presidium.

Tiden har visat att SYCB har en roll att spela och att de kan tillräckligt, men också att det är ett mycket svårare arbete än vad de tänkt sig. Som ungdomsorganisation har SYCB förvisso en större möjlighet att nå ut till andra ungdomar, samtidigt som det fortfarande är svårt att tala om sex i Burma.

– HIV och sexualitet är politiska frågor, säger Yin Yin Mon från SYCB Women’s Affairs Committee, det är frågor där vi som kvinnor och ungdomar spelar roll. Vi måste förändra vårt lands politik men också vårt lands kultur om vi ska stoppa HIV. Framförallt måste vi stärka kvinnorna, men också männen. Den äldre generationen är konservativ men de unga har vi större möjlighet att påverka och de kan förändra.

Ett av de problem som drabbar framförallt kvinnorna är kondomerna. För även om de lär sig hur de ska skydda sig och även om det i teorin är möjligt att köpa kondomer i Burma är det nästan ingen kvinna som vågar göra det. En kvinna som ertappas med kondomer i Burma är en ”dålig” kvinna, och utesluts oftast ur byns sociala gemenskap.

Men det är inte bara normer och värderingar inne i Burma som gör det svårt att tala om sex och sexuella rättigheter. I det område där SYCB bedriver sitt projekt pågår en rad större HIV-projekt som bedrivs av eller med stöd av moralkonservativa biståndsorganisationer. Amerikanska World Vision lägger årligen drygt tre miljoner dollar på sina HIV-projekt i området och de är inte ensamma. De som kommer in med de stora pengarna i gränsområdet gör det alldeles för ofta med kraven att pengarna inte får gå till kondomer och att avhållsamhet ska vara huvudbudskapet i arbetet. Att förespråka avhållsamhet och fördöma kondomanvändning bidrar till att förstärka just de tabun och de normer som de unga aktivisterna inom SYCB arbetar för att bryta.

Den burmesiska juntan har förbjudit rättighetsfokus i arbetet mot HIV. Kulturen tystar samtal om sex och frågor om sexualitet. De stora, ofta amerikanska, bidragsgivarna fördömer kondomer. Arbetet för sexuella rättigheter och för att förhindra HIV-epidemin i Burma är ett arbete som kommer att ta tid men som vi ändå inte får ge upp.

– Ett litet steg i taget kan vi förändra, säger Naw San som arbetet med HIV-projektet sedan 2006.

Text: Catharina Ullström, Koordinator för S-studenters Burmautskott

Publiceringsdatum: 2008-12-04

Till toppen av sidan
HIV och sexualitet är politiska frågor. - Yin Yin Mon

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...