Skriv ut

Khalid Mahmoudi, chef för folkbildningsorganisationen Labour Education Foundation (LEF), är på besök i Sverige. Jag träffar honom på Palmecentrets kontor i Stockholm. Han har varit i Sverige många gånger och är van att bli intervjuad. I ögonen gnistrar engagemanget. Under många år har han varit aktiv för att stärka fackliga rättigheter och demokratirörelser i Pakistan. Det har inte varit enkelt, men hans glöd har inte svalnat.

Khalid Mahmoudi

För tre år sedan stormade pakistansk säkerhetspolis ett fackligt möte. En av dem som greps var Khalid Mahmoudi. Efter förhör blev han och de andra placerade i husarrest, men släpptes efter fyra dagar.

– Myndigheterna blev rädda. De insåg att nyheten om arresteringarna fått internationell spridning. För att slippa frågor lät de oss gå.

– Historien sätter strålkastarljuset på betydelsen av globala kontakter. Det handlar om säkerhet. Skulle vi jobba ensamma skulle vi vara mycket mer utsatta, säger Khalid Mahmoudi.

Folkbildningsorganisationen LEF har också många kontakter med folkrörelser i andra länder. Särskilt nära samarbetar de med liknande rörelser i Indien. Khalid Mahmoudi konstaterar att regeringarna i de två länderna förvisso är i luven på varandra, men att folkrörelserna håller ihop. På internationell nivå nämner Khalid Mahmoudi särskilt kontakterna med Sverige.

– LEF har ett nära samarbete både med Palmecentret och IF Metall.

LEF består av 49 medlemmar, främst olika fackliga organisationer. Huvudkontoret ligger i kulturstaden Lahore i nordöstra Pakistan. Syftet med LEF är att stödja fackföreningarnas utveckling genom studiecirklar, seminarier, rättsligt stöd och genom tryckt information. Sedan 1993 har Palmecentret stött utvecklingsprojekt som drivs av LEF. Med stöd av Palmecentret har LEF startat landets första veckotidning för arbetare. Den heter Mazdoor Jeddojuhd, på svenska ”Arbetarkamp”.

De fackliga organisationernas villkor i Pakistan är oerhört svåra. Enligt Khalid Mahmoudi kommer pressen från flera håll:

– Regeringen och militären bedriver en systematisk förföljelse av facket med stöd av extremt antifackliga lagar. Arbetsgivarna som avskedar fackligt aktiva tar inga risker. Många privata företagare startar också fackföreningar som de själva kontrollerar, så kallade ”in-house unions”.

Inom flera sektorer av arbetslivet råder förbud mot facklig organisering. Det gäller till exempel hela den informella sektorn, jordbruket, skolan och sjukvården.

– Däremot tillåts man att bilda så kallade associationer. Men de har inte samma rättigheter som de fackliga organisationerna. Framför allt har de inte rätt att förhandla, vilket gör dem tandlösa.

Dessutom har de islamistiska rörelserna vuxit, särskilt i de fattigaste delarna av landet.

– De försöker ta över fackföreningarna och använda dem för egna syften.

Khalid Mahmoudis viktigaste förklaring till den vacklande demokratin och avsaknaden av utveckling är Pakistans feodala strukturer.

– Det har aldrig genomförts några jordreformer. Den militära, politiska och ekonomiska eliten har fortfarande nära band till jordägare. De försvarar sina materiella intressen.

I dag är knappt fem procent av landets arbetskraft fackligt organiserad. Men eftersom arbetskraften består av 50 miljoner människor betyder det ändå att facket är en stor folkrörelse. Mot den bakgrunden ska regimens fruktan för den fackliga styrkan förstås.

Khalid Mahmoudi menar att det finns särskilt många genuina och demokratiska fackföreningar inom den offentliga sektorn, som transport- och energibranschen.

– Där har fackförbunden fått en viss autonomi. Staten styr inte deras verksamhet i detalj. En stor fråga för dessa förbund är att säga nej till planerna på privatiseringar.

Men även flera industriförbund är viktiga för LEF. Pakistan är en stor tillverkare av bland annat kläder och lädervaror, även om exportsektorn fortfarande är liten i jämförelse med de mäktiga grannländerna Kina och Indien.

– Om man ska lyckas lyfta landet ur fattigdom behövs en ökad produktivitet. Men istället för att främja utbildning och teknisk utveckling anslår regeringen stora summor till försvaret. Pakistan har ju satsat på atombomber medan många barn inte får gå i skolan.

I Pakistan har regeringen fastställt minimilöner för olika branscher. Lönerna sätts vanligen utifrån denna gräns. Syftet med minimilönerna är att utgöra ett golv för lönenivåerna, men i realiteten fungerar de som ett tak för lönerna. För en arbetare är minimilönen kring 7 000 rupees i månaden, vilket motsvarar ungefär 600 kronor.

– Först när de anställda har rätt att sluta kollektivavtal är det möjligt att nå en högre nivå. Rätten att sluta avtal ger också facket möjlighet att påverka.

– Men många arbetsgivare betalar inte ens ut minimilönerna. Då måste facket slåss för att arbetsgivarna åtminstone ska följa lagen. Ibland försöker vi stämma arbetsgivare. Men den lagliga processen är dyr och tar lång tid. Inte sällan fastnar frågorna i den pakistanska byråkratin.

Ett av LEF:s mål är att stärka kvinnornas position i facket. Pakistan är ett extremt patriarkaliskt samhälle. Färre än fem procent av de vuxna kvinnorna i landet har ett lönearbete. Istället får kvinnor utföra oavlönat arbete i hemmet.

– Vi måste få fler kvinnliga fackliga ledare som förebilder för andra kvinnor. I dag finns de i stort sett endast inom den informella sektorn. Det räcker inte. Kvinnor måste lyftas fram i sektorer med högre status.

Enligt Khalid Mahmoudi beror fackets problem inte bara på förtryck från stat och arbetsgivare. Han nämner flera gånger att solidariteten mellan olika fackförbund och yrkesgrupper måste bli starkare.

– Sammanhållningen måste bli starkare. Det är också ett skäl till att samverkan med Pakistans Arbetarparti är viktig. Partiet har en vidare ideologi och bidrar till att skapa enighet. Vi är också intresserade av att studera hur den facklig-politisk samverkan fungerar i andra länder, däribland i Sverige.

Text: Mats Winborg

För mer information om Labour Education Foundation se: www.lef.org.pk

Publiceringsdatum: 2011-08-25

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...