Skriv ut

Det krävs mer resurser och mer genomtänkta insatser mot hiv/aids i Burma. Stödet från FN får inte kanaliseras genom regimen, utan måste riktas till de rörelser som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter, skriver Magdalena Streijffert och Catharina Ullström.

När vi närmar oss år 2007 är nästan 40 miljoner människor hiv-positiva. När UNAIDS summerar året som gått kan de konstatera att ytterligare 4,3 miljoner människor har smittats av hiv under 2006, samtidigt som nästan tre miljoner människor har dött i Aids. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Hiv/aids är ett av vår tids största hälsoproblem.

Men hiv/aids är inte bara ett hälsoproblem, det är även ett hot mot demokrati, mänskliga rättigheter och fred. Burma tillhör, trots rika naturtillgångar, världens minst utvecklade länder. Endast en dryg procent av landets BNP går till sjukvård och utbildning. Många byar i landet saknar helt tillgång till skola och sjukvård och standarden på de sjukhus och den utbildning som finns är katastrofalt låg. Burma är ett av de länder i Asien som är värst drabbade av hiv/aids-epidemin. Fattigdom och brist på utbildning gör att många burmeser saknar både kunskap och möjligheter att stoppa spridningen av sjukdomen. Hiv/aids skördar liv i Burma varje dag. Hundratusentals människor är hiv-positiva, men exakta siffror är osäkra, eftersom ytterst få hjälporganisationer har tillträde till landet. De statligt kontrollerade medierna i Burma hävdar att problemen med hiv/aids redan har åtgärdats. Inget görs för att stoppa smittan.

1962 genomfördes en militärkupp i Burma och general Ne Win blev landets diktator. Sedan dess pågår väl dokumenterade omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burma. Juntan och dess stora, modernt utrustade armé, som 40 procent av statsbudgeten går till, genomför politiska arresteringar, tvångsförflyttningar och sätter människor i tvångsarbete. Pressfrihet och yttrandefrihet existerar inte, censuren är allomfattande. Den hälso- och sjukvård som finns erbjuds i stort sett endast till personer med anknytning till regimen. Samtidigt som användningen av droger i landet sprider snabbt hiv/aids kommer stor del av den burmesiska regimens inkomster från just produktion av narkotika. Det finns också en omfattande sexhandel mellan Thailand och Burma; många unga flickor från Burma som söker en väg ut ur landet, bort från förtrycket, slutar på bordeller i Bangkok. Och ungefär var tredje burmesisk sexarbetare uppgavs vara hiv-positiv förra året.

De demokratiska oppositionsrörelser som verkar i och utanför Burma, de flesta längst den thai-burmesiska gränsen, har börjat sprida information om hiv/aids, och tagit initiativ till projekt för att ta hand om de smittade och sjuka. En del projekt riktar sig till de mellan en till två miljoner burmeser som på grund av förtrycket i Burma lever i Thailand. Andra projekt riktar sig mot folket i Burma, och tar sig in över gränsen för att nå ut med information och hjälp. Det handlar om sexualupplysning, vård av smittade eller omsorg om barn vars föräldrar gått bort i aids. Enligt Unicef är nästan 2 miljoner barn föräldralösa i Burma idag.

Arbetet för de här organisationerna är inte enkelt. De motarbetas konstant, på olika sätt, av såväl thailändska som burmesiska myndigheter. De obligatoriska mutorna till thailändska myndigheter gör redan knappa resurser knappare. Inne i Burma måste de som arbetar for organisationerna hålla sig borta från juntans många soldater och spioner. Den som jobbar med hiv/aids-frågan inne i Burma riskerar ständigt att arresteras, eller dödas. Det kan kanske tyckas märkligt att regeringen i ett land där andelen hiv-smittade av befolkningen allt jämt ökar lägger ner sådan kraft på att stoppa de som försöker få bukt med hiv/aids-problemet. Men för Burmas regering innebär all form av utbildning, framför allt utbildning de själva inte kontrollerar, och all form av organisering av människor utanför deras egna organisationer, hot mot ”stabiliteten i staten”.

FN arbetar på bred front för att stoppa spridningen av hiv/aids. Det är ett arbete som måste utvecklas och förstärkas. Samtidigt måste vi ständigt fråga oss hur vi på bästa sätt hjälper Burmas folk. För arbetet med att stoppa spridningen av malaria, tuberkulos och hiv/aids har FN beslutat att ge 100 miljoner dollar till Burmas junta. Det tycker vi är fel väg att gå. Det är 100 miljoner dollar till en junta som hittills inte gjort något som tyder på att de har ett intresse av att främja vare sig sjukvård eller hälsoupplysning. 100 miljoner dollar till en junta som hävdar att de redan har stoppat spridningen av hiv/aids. En junta som ständigt bryter mot mänskliga rättigheter, och som när situationen i landet i september i år diskuterades i FN:s säkerhetsråd svarade med att återarrestera fem ledare för demokratiska studentrörelser. Samtidigt har de demokratiska organisationer vars medlemmar riskerar livet for att sprida information om hiv/aids svårt att finansiera sina verksamheter.

Vi menar att det krävs mer resurser och mer genomtänkta insatser mot hiv/aids i Burma. Stödet från FN får inte kanaliseras genom regimen, utan måste riktas till de rörelser som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett reellt stöd bör ges till de organisationer som redan arbetar med förebyggande arbete och information, vård till smittade och för att utveckla samhällen som klarar av att hantera sjukdomen.

Det enda sättet att få bukt med hiv/aids i Burma är att ge Burmas folk sina rättigheter tillbaka. Så länge det inte finns demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Burma kommer hiv/aids att fortsätta spridas. Så länge Burmas junta får utländsk valuta, vare sig det är genom export av naturgas, turism eller via hiv/aids-projekt, har den fattiga, demokratiska oppositionen små möjligheter att bjuda motstånd mot en av världens hårdaste militärdiktaturer.

MAGDALENA STREIJFFERT

Riksdagsledamot (s) och ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet

CATHARINA ULLSTRÖM

Volontär för Socialdemokratiska studentförbundet i Mae Sot, Thailand och medlem i MSSK

Publiceringsdatum: 2007-02-09

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...