Skriv ut

Ahmadinejad har det iranska väktarrådets öra och naturligtvis ett betydande inflytande över den dagliga politiken. För omvärlden är en huvudfråga om Iran kommer att gå vidare med att utveckla sitt civila kärnenergiprogram - vilket är tillåtet enligt ickespridningsfördraget, NPT - till att tillverka egna kärnvapen, som de är förbjudna att göra som signatär av NPT. Iran anklagas för att inte ha rapporterat om sitt kärnenergiprogram till IAEA på det sätt som förutsätts.

Med Ahmadinejad i makten har riskerna bedömts öka för ett iranskt kärnvapenprogram, men inte heller reformkandidaten Mousavi har tagit avstånd från ett sådant program.

Vid seminariet ”En värld fri från kärnvapen” som nyligen ordnades av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet i riksdagshuset bedömde Stockholms internationella fredsforskningsinstituts ordförande Rolf Ekéus, att Iran vill skaffa sig möjlighet att kunna skaffa sig kärnvapen, men att man ännu inte vet om landet också kommer att börja tillverka vapnen. Ekéus föreslog, i enlighet med Internationella Atomenergiorganet IAEA:s tidigare erbjudande, att Iran ska kunna få internationellt garanterad tillgång till kärnbränsle, men att tillförseln och avfallshanteringen av detta ska ställas under internationell kontroll med inspektioner av IAEA. Detta erbjudande har hittills avvisats av den iranska regeringen.

Hans Blix, som lett den så kallade Blixkommissionen om massförstörelsevapen som initierats av utrikesminister Anna Lindh, hävdade under samma seminarium att även om vi skulle lägga ned alla kärnkraftverk, vilket han själv inte förordar, så skulle vi därmed inte stoppa kärnvapnen. – Det avgörande är viljan att inte skaffa sig kärnvapen, ansåg Hans Blix.

Kärnvapenspridning.

Rolf Ekéus redovisade ett samtal han haft med Egyptens utrikesminister. Enligt Ekéus skulle denne ha sagt: ”När Iran skaffar sig kärnvapen, så kommer Egypten och Saudiarabien att göra detsamma.”

Internationella samfundets reaktion är grannlaga och viktigt. Det gäller att samla en så bred internationell opinion som möjligt mot iranska äventyrligheter vilka kan öka hoten och riskerar att accelerera spridningen av kärnvapen till allt flera länder och till terroristgrupper i strid mot NPT.

Det finns olika, även strategiskt betingade intressen och uppfattningar om hur Iran ska bemötas. Ryssland och Kina har i FN:s säkerhetsråd motsatt sig ännu hårdare sanktioner riktade mot den sittande regimen. President Barack Obama har förordat dialogens väg med Iran i stället för den mera hotfulla attityd som föregångaren George W Bush stod för.

En gång i tiden har faktiskt Iran varit ett föregångsland i fråga om nedrustning. Det var på shahens tid på 70-talet, före det iransk-irakiska kriget, då Iran föreslog en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, ett förslag som också FN:s översynskonferens om NPT-fördraget 1995 enhälligt ställde sig bakom.

Ahmadinejad har förnekat förintelsen, talat om att Israel måste utplånas och uppfattas som ett farligt hot i det senare landet, också genom sitt stöd till Hamas i Palestina och Hizbollah i Libanon. Den israelisk-iranska konflikten skulle mycket väl kunna utveckla sig till en mycket riskfylld militär eskalering. Israel bör för sin del själv föregå med gott exempel, ta ur drift och avskaffa sina egna kärnvapen samt ansluta sig till NPT. Men det är nog i dagens läge tyvärr bara en from förhoppning att detta kommer att ske .

Hans Blix anser att Barack Obama har komplicerat situationen genom att utöver kärnvapen i sitt förhandlingsupplägg även inkludera andra frågor som bland annat relationerna till Hamas och Hizbollah. På en punkt noterar emellertid Blix och Ekéus att USA och Iran har sammanfallande intressen. De är bägge motståndare till talibanerna och skulle därför potentiellt kunna tänkas hitta en gemensam nämnare för sina ageranden i Afghanistan.

De faror som ligger i Irans nukleära program kan inte ignoreras eller underskattas i omvärlden.

Nordkorea

Nordkorea som tidigare ensidigt ställt sig utanför NPT-fördraget har på nytt provsprängt kärnvapen och därmed grovt brutit mot internationell rätt. FN:s säkerhetsråd har svarat med beslut om förstärkta sanktioner mot landet.

Nordkoreas kommunistiska familjediktatur har reagerat vildsint och besinningslöst. Den har frånsagt sig allt internationellt samarbete, sagt sig vilja använda sitt tillgängliga vapenplutonium till nya kärnvapen, deklarerat att det återupptar sitt kärnvapenprogram fullt ut och hotat grannarna, främst Sydkorea, med krig. USA har varit en särskild måltavla för den ilskna kritiken från Nordkorea.

Nordkorea utgör ett hot mot Sydkorea, men även i fallande skala mot Japan, Kina, Ryssland och Taiwan. Det kan leda till nya strategiska och säkerhetspolitiska svar såsom överväganden i Japan och Sydkorea att skaffa sig egna kärnvapen. Dessa länder känner oro för att USA kan komma att dra tillbaka sina säkerhetsgarantier till dem såsom ytterst de amerikanska kärnvapen som är utplacerade i regionen i avskräckningssyfte.

Det är svårt att bedöma hur en oberäknelig, kriminell regim som den nordkoreanska bäst ska bemötas som söker efter internationell uppmärksamhet, när inte ens belöningar som gåvor av eldningsolja och mat verkar hjälpa. Är regeringen så desperat att den inte ens kan tänkas undvika det kollektiva själmordets väg, frågar man sig?

Kina har en viktig roll som anförare av hårda och beslutsamma påtryckningar mot det allt mera isolerade Nordkorea.

Det internationella samfundet måste agera gemensamt och samlat mot Nordkorea som med sitt handlande allvarligt äventyrar hela den internationella rättsordningen, fred och säkerhet.

President Barack Obama är förtjänt att få några belöningar för den internationellt uppskattade nya politik som han står för jämfört med sin föregångare i ämbetet. Vägen till framgångar verkar dock vara beströdd med hinder och mycket lång i fallen Iran och Nordkorea. Vi kan bara hoppas på att den amerikanska opinionen inte börjar tröttna på Obama och återfaller till att vilja återgå till en destruktiv neokonservatism och unilateralism.

GUNNAR LASSINANTTI

Publiceringsdatum: 2009-06-26

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...