Skriv ut

Trots en sömnig valrörelse och högerns grepp om opinionsundersökningarna, blev det israeliska valet en nagelbitare. Det jämna valresultatet chockade inte bara en samstämmig skara valanalytiker utan också en redan segerviss premiärminister Benjamin Netanyahu.

När Netanyahus högerparti Likud och förre utrikesministern Liebermans parti Yisrael Beiteinu slogs samman i höstas var det i syfte att säkerställa makten och bli kvitt beroendet från de mindre, högerextrema partierna. Målet var 45 mandat i Knesset, resultatet blev 31 mandat, en betydande minskning från dagens 42. Ett fiasko för Likud.

Det dödläge som har uppstått mellan de olika blocken innebär intensiva förhandlingar om tänkbara koalitioner. Med största sannolikhet kommer dock Benjamin Netanyahu att fortsatt leda regeringen om än som en mer försvagad premiärminister. Tre möjliga riktningar finns.

Det första alternativet är en fortsatt koalition med ultranationalister från den yttersta högerkanten. Det omskrivna stjärnskottet Naftali Bennett som blåst liv i det nationalistiska partiet Habayit Hayehudi är en given partner om Netanyahus öde faller på detta alternativ. Bennet, en karismatisk företrädare för bosättarna, säger sig vara säker på två saker ”Det blir ingen ny säsong av Sopranos och det blir ingen palestinsk stat”. Bennet har tryckt ut Netanyahu retoriskt än mer på den nationalistiska högerkanten bland annat i bosättningsfrågor. Kanske skrämde detta många mittenväljare. Med kombinationen Bennet, ultranationalister och Netanyahu i regeringen är fredsförhandlingarna och en tvåstatslösning längre bort än någonsin. USA och EU fasar för detta val och Netanyahu är väl medveten om att det kan leda till ökade motsättningar med Obama och en ökad grad av isolering. En mardrömssituation för Netanyahu som kan bli verklighet.

Netanyahus andra alternativ och det mest troliga scenariot är att söka en så bred koalition som möjligt och samla högercenterkrafterna likt Yair Lapids sekulära mittenparti Yesh Atid. Partiet blev mycket oväntat valets näst största parti och att Lapid kommer att inneha en tung ministerpost i den kommande regeringen är mer troligt än att vi kommer att få se honom som oppositionsledare. En regeringskoalition med Yair Lapid skulle skapa en bredare, om än mindre ideologisk klar koalition. Netanyahus maktbas skulle också den bli bredare, politiken något mindre radikal och de mest besvärliga frågorna kanske gå att tygla. Det är egentligen Netanyahus sista chans, Lapids första möjlighet och många israelers och Washingtons stora hopp.

Den under lång tid marginaliserade vänstern och fredsrörelsen har gjort tappra försöka att spränga in kilar med krav om social välfärd och fred i den stenhårt dominerande säkerhetspolitiska diskursen. Det legendariska och i retoriken fredvurmande partiet Labor har haft en tydlig strategi att lägga sig i en stadig vänsterfåra när det kommer till ekonomi och välfärdsfrågor för att sedan triangulera i säkerhets- och utrikespolitiken. Socialdemokraternas systerparti står nu efter en lång tids ökenvandring något stadigare. Valrörelsen är en framgång för Labor men ett bakslag för fredsrörelsen. Labors partiledare Shelly Yacimovish har meddelat att partiet inte kommer att ingå i en regeringskoalition ledd av Netanyahu. Istället försöker hon forma ett vänstermittenalternativ för att utmana Netanyahu om premiärministerposten med argumentet att Labor är en garant för fred med palestinierna. Oddsen är dock små att hon lyckas övertyga Yair Lapid att tacka nej till Netanyahus erbjudanden om samarbete. Denna tredje riktning är i dagsläget den minst troliga.

Israel med ett flerpartisystem med italienska proportioner har i rasande takt bytt partier i regeringsställning, nybildade partier tar plats i Knesset samtidigt som etablerade partier faller samman. Regeringskoalitioner över blockgränserna hör till vanligheten. Hur Israels regering kommer att se ut och hur länge den håller är det många som kommer att följa – inte minst palestinierna.

Hur hoppfulla vi kan vara om framtida fredsförhandlingar beror på graden av centervänsterkrafter i den kommande koalitionen. När president Shimon Perez om någon vecka väljer en partiledare för att bilda regering har vi en första hint. När det nittonde Knesset samlas kan allt hända. Det visade inte minst valresultatet.

Isabel Lundin är handläggare för Palestina på Olof Palmes Internationella Center

* * *

Texten publicerades av Dagens Arena den 28 januari 2013.

Publiceringsdatum: 2013-01-28

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...