Skriv ut

För första gången sedan kriget i Gaza träffades under tre dagar i början av mars palestinska och israeliska politiker i Stockholm under Palmecentrets värdskap. Detta visade att trots alla bakslag – senast kriget i Gaza och högerns seger i israeliska valet – finns det ännu israeler och palestinier som inte bara kan tala med varandra, utan som också delar samma fredsbudskap.

Vid sidan av Arabinitiativet som backas upp av ett flertal arabländers regeringar och även Palestinska myndigheten är det så kallade Genèvinitiativet det mest framträdande fredsprojektet. Genèveinitiativet som samlar parlamentariker, tidigare parlamentariker och andra inflytelserika israeler och palestinier startades i december 2003 av Yasser Abed Rabbo, tidigare kultur- och informationsminister i Palestinska myndigheten och Yossi Beilin, fredspolitiker och tidigare under mycket lång tid parlamentsledamot i Knesset.

Beilin lämnade Arbetarpartiet 2005 för dess stöd till den s k Sharonplanen – som han betraktade som en taktisk reträtt från Gaza för att befästa bosättningspolitiken på Västbanken – och anslöt sig till vänsterpartiet Meretz.

Genèveinitiativets budskap är:
– Att upphöra med den israeliska ockupationen och uppnå en rättvis, varaktig och omfattande fred som bygger på en tvåstatslösning, där en oberoende stat Palestina existerar vid sidan av Israel, avgränsat av de gränser som rådde innan sexdagarskriget inleddes 4 juni 1967 och med östra Jerusalem som dess huvudstad.
– Att nå en rättvis överenskommelse om palestinska flyktingarna i enlighet med FNs resolutioner, inklusive generalförsamlingens resolution 194, och Arabinitiativet.

Dessutom förespråkar Genèveinitiativet:
– Upphörande av konflikten och vänskapliga relationer mellan de palestinska och israeliska staterna.
– Inga nya bosättningar på Västbanken, utom i fall där de två parterna kommer överens om landbyten.
– Alla palestinier som är fångar och kvarhållna i Israel ska gradvis friges inom en period på högst 30 månader efter undertecknande av en fredsöverenskommelse mellan parterna.
– En fullständig palestinsk förpliktelse att bekämpa terrorism och provokationer.
– Palestina och Israel ska erkänna varandra och respektera den andra sidans rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser utan hot om eller handlingar av krig, terrorism och våld.

Genèveinitiativet har sedan sin start mötts regelbundet på olika orter, också flera gånger i Stockholm under Palmecentrets värdskap. I samband med det senaste mötet ordnades en presskonferens och ett öppet seminarium i ABF-huset anordnat av Palmecentret.

Fredslösning?

– Det handlar inte bara för oss om att föreslå en lösning, utan om att övertyga andra sidan om att det finns en intresserad partner på den motsatta sidan. Nuvarande situation är inte lätt. Vi har problem på bägge sidorna. Israel måste ta några steg. Det är inte rätt väg att vänta, vänta, vänta… sa Yossi Beilin.

– Vi måste samla de palestinier och israeler som är intresserade av en förhandlad fredslösning. Om vi inte finner dem, finns det ingen lösning alls. Och vi måste engagera fredsaktivisterna, sa Saman Khoury i Genèveinitiativets ledning och ledamot av palestinska parlamentet.

– Benjamin Netanyahu, den nytillträdande israeliske premiärministern, har börjat tala om ”ekonomisk fred” som en ny chans. Israel måste inse att det måste upphöra med ockupationen om det ska kunna uppnå fred och säkerhet. Och vi måste nå en lösning på flyktingfrågan som kan accepteras av bägge sidor. Olagligt fängslade personer måste frisläppas, och Israel måste släppa alla politiska fångar. Europa och EU bör medla när det gäller mänskliga rättigheterna, ansåg Ashraf Ajrami, minister för fångar och kvarhållna i Palestinska myndigheten som också betecknade situationen som komplicerad och medgav att det finns en demografisk faktor att beakta.

– Netanyahus svar är inte acceptabelt för oss i Kadima. Om vi i Kadima skulle ha makten skulle vi närma oss Abu Mazen (det andra namnet för palestinske presidenten Mahmoud Abbas), sa Shlomo Molla, parlamentsledamot för Israels största parti (centerparti) och förespråkade själv en tvåstatslösning.
Många hoppades på en center-vänsterregering i Israel efter det senaste valet. Dagarna innan

Stockholmsmötet blev det klart att landet får en höger-höger-regering, vilket starkt försvårar eller omöjliggör en fredslösning. Molla bedömde att situationen kommer att tvinga fram ett nyval i Israel inom två år. Beilin anslog inte heller någon bombastisk ton, utan sa att det nu var centern-vänsterns uppgift att utöva påtryckningar på höger-höger-regeringen – ”vi måste fungera som ambassadörer” – och inte ge den argument att förhålla sig passiv. – Och Netanyahu måste ”röra på sig”, sa Beilin.

– Vilket Jerusalem talar vi om? Det finns ett större Jerusalem, ett inre Jerusalem, den gamla staden etc. Vi i Genèveinitiativet anser att Jerusalem ska vara förenat, och inte delat, hävdade Saman Khoury.

Vilket Palestina?

En utfrågare menade att det är svårt att nå en uppgörelse med palestinierna eftersom man inte vet vilken partner man ska göra upp med. Khoury svarade att det är PLO som förhandlar med Israel och som är den legala representanten för palestinierna i alla utrikes relationer. Khoury påpekade att han inte representerar Hamas som han hoppades skulle ändra inställning, och en ny överenskommelse kunna nås mellan de bägge palestinska sidorna.

Beilin sa att Hamas aldrig – inte heller dess moderata representanter – kommer att acceptera staten Israel. Molla tillade att raketbeskjutningarna från Gaza pågått i sju års tid.

– De viktigaste inompalestinska utmaningarna är nu att återuppbygga Gaza, omstrukturera och reformera Palestinska myndigheten och att genomföra ett nytt val i januari 2010 – vem som än vinner det, summerade Saman Khoury, som också menade på en fråga om enstats- eller tvåstatslösning att ”en enstatslösning i sig är en del av konflikten”.

Shlomo Molla betecknade för sin del förslaget om enstatslösning som ”mycket naivt”.

Salah Abdel Shafi, representant för PLO i Sverige, uttryckte sig mera pessimistiskt.

– Sanningens stund kommer aldrig för politikerna.  Ända sedan 1991 har israeliska regeringen inte sett någon förändring. Bara när israeliska folket lärt om kommer det att finnas förutsättningar för en förändring. Ockupationen kan upphöra bara om israelerna inser att det också finns ett pris för ockupationen. Som det nu är upplever Israel att det inte behöver betala något pris alls för bosättningarna. Israel har uppmuntrats till detta från omvärlden, och Europa har inte försökt sätta några gränser…

En annan utfrågare refererade till nya uppgifter i pressen om att det föreligger israeliska planer på att fördubbla antalet bosättare på Västbanken. På det svarade Shlomo Molla:

– Nya bosättningar är ingen lösning. Vi fredsälskare stöder inte och ska fortsätta att motsätta oss detta.

De palestinska och israeliska deltagarna intog närmast en avvaktande hållning till vad som kan tänkas komma ut av nye amerikanske presidenten Barack Obamas Mellanösternpolitik. Mellan raderna kunde man ana att de var besvikna och väntade sig mera av EU som konfliktlösare.

–  EUs medlemsländer är alldeles för delade i sin syn på Mellanöstern, menade Saman Khoury, och avslutade med att släppa en liten ljusglimt i en mörk situation.

– Vi måste fortsätta att hoppas att en lösning är möjlig.

*Genève Initiativet (Geneva Initiative) är ett stöd till alla fredsinitiativ som bygger på en tvåstatslösning.

Text: Gunnar Lassinantti

Publiceringsdatum: 2009-03-10

Till toppen av sidan
Vi måste samla de palestinier och israeler som är intresserade av en förhandlad fredslösning. Om vi inte finner dem, finns det ingen lösning alls. Och vi måste engagera fredsaktivisterna. - Saman Khoury

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...