Skriv ut

- Kvinnor behöver mycket utbildning och kunskap för att våga träda fram. De flesta kvinnor är inte ens medvetna om sina rättigheter. Det säger Yin Yin Mon, en ung burmesiska som lever i gränsstaden Mae Sot i Thailand. Hon har deltagit i en utbildning i jämställdhet för unga kvinnor som stöds av S-studenter via Palmecentret. I november besökte hon Sverige.

Vi vadar i snöslasket en mörk novemberkväll för att hitta ett café där vi kan slå oss ner. Yin Yin Mon och Catti Ullström från S-studenter gnabbas lite som två väninnor, det märks att de delat rum i ett halvår. På gott och ont, säger Catti och avslöjar att Yin Yin hade en ovana att ibland sitta och telefonera klockan fem på morgonen. Yin Yin försvarar sig med att hon har vänner i många andra länder som också lever i exil. De har olika tidszoner så ska man få tag i någon måste man ibland ringa på udda tider på dygnet.

Catti var volontär men också en av lärare på kurserna som Yin Yin och hennes vänner gick. Yin Yin hade aldrig umgåtts med någon europé tidigare, hennes första intryck av Catti var att hon var så stor, nästan lite farlig. Inte minst för att hon var så framåt, på ett sätt som få burmesiska kvinnor är.

Mängder av unga människor flyr från det politiska förtrycket och fattigdomen i Burma och tar sig till andra länder, t ex Thailand och Indien. Bara i Thailand finns uppskattningsvis runt en miljon burmeser. Många kvinnor tar arbete i textilfabriker och andra industrier eller i jordbruket. De lever i något som närmast kan liknas vid ett parallellt samhälle som existerar sida vid sida med det thailändska med den skillnaden att burmeser oftast tjänar mindre, har sämre arbetsvillkor och sämre rättigheter överlag.

Jämställdhetsprojektet del av större demokrati- och utbildningsprojekt

Jämställdhetsprojektet som Yin Yin deltar i ingår i ett större demokrati- och utbildningsprojekt för burmesiska studenter och andra ungdomar som pågått sedan 1996 inom Student Youth Congress of Burma, SYCB, en paraplyorganisation för en rad etniska och politiska organisationer. För tre år sedan arrangerades den första kursen som fokuserade enbart på kvinnor.

Hittills har över 20 kvinnor gått den halvårslånga kursen som slutar med tre månaders praktik på organisationens kontor. De 16 organisationerna i SYBC har fått nominera en kvinna vardera. Utbildningen har bestått av grundläggande information kring mänskliga rättigheter och jämställdhet. På schemat har även stått ämnen som engelska, historia, internationella relationer, ekonomi, data och ledarskap.

En viktig del av utbildningen har handlat om att förmå burmesiska kvinnor att ta mer plats och våga träda fram i organisationen. Burma är ett mycket auktoritärt samhälle, människor är vana vid att inte opponera sig. Auktoriteter förväntar sig att aldrig få mothugg, och det gäller inte bara politiska och religiösa ledare.

– Redan i skolan lär vi oss att vi måste hålla med läraren, även senare i livet är vi ängsliga och vågar inte säga emot, berättar Yin Yin.

Hon växte upp i Tawngoo Township i Bago Division i Burma där hon studerade på universitetet. Hon kom till Thailand för två år sedan, då var hon 23 år, och försöker fortsätta sina studier.

– Det fanns inga möjligheter. Det fanns inte tillräckligt med datorer, inga internationella kontakter, vi visste ingenting om vad som hände ute i världen. Men eleverna diskuterade mycket och försökte informera varandra, berättar Yin Yin.

Att hon lämnade Burma handlade också om det politiska trycket mot hennes familj, fadern har suttit 9 år i fängelse (91-99) och lever numera i Norge tillsammans med en av hennes systrar. Modern, som hon av olika skäl inte längre har någon kontakt med, och ytterligare två systrar är kvar i Burma.

Yin Yin var en av de första som fick möjlighet att gå den här utbildningen.

– Förut hade jag inget självförtroende, jag var rädd och skrämd för en massa saker hela tiden. Men numera har jag börjat tro på mig själv.

En nyckel till framgång i projektet har varit att ge kunskap som i sin tur stärker självförtroendet. Yin Yin tycker att hon själv vuxit mycket genom att hon fått möjlighet att gå den här utbildningen. Hon framhåller särskilt kurserna i genusfrågor. Förebilder är också viktigt, att se att kvinnor till exempel i Sverige kan agera helt annorlunda.

– Burmeser uppfostras till att tänka att det är en omöjlighet att till exempel en ung flicka ska kunna säga emot en äldre man. Vi försökte tvinga dem att inte hålla med, säger Catti som tycker att hon märker en uppenbar skillnad mot tidigare:

– Flickorna brukade vara väldigt tysta, jag var ofta den enda kvinnan som pratade. Men nu är de inte så tysta längre.

Merparten av de kvinnor som utbildats har tagit på sig mer ansvar i det politiska arbetet och deltar nu intensivt i planeringen av den kommande verksamheten. De ska även utbilda andra kvinnor, tanken är att kursen ska ge ringar på vattenytan.

Men att engagera sig politiskt för burmeser är förenat med risker, både för kvinnor och för män. Den som öppet uttrycker åsikter kan få svårigheter att resa tillbaks till Burma igen och fruktar både för sin egen och sina anhörigas säkerhet.

– Jag kan inte resa tillbaks till Burma, säger Yin Yin. Då skulle jag bli arresterad.

Men säkerhetsproblemen finns även i Thailand. En mängd kvinnor utsätts för våldtäkter, gärningsmannen kan vara fabriksägare eller mannen i familjen som anställer burmesiska flickor för att arbeta i hushållet. Det förekommer också trafficking, kvinnor som förs som sexslavar till Kina eller utsätts för tvångsgifte. Många familjer i gränstrakterna mellan Burma och Thailand lever på att odla opium och det är främst männen som går ner sig i heroinmissbruk, det drabbar kvinnorna.

– Det är därför vi måste stärka de kvinnliga nätverken, säger Yin Yin.

De flesta av de idag existerande nätverken för kvinnor involverar bara kvinnor. Men det gäller att få männen att lyssna och delta mer och kämpa sida vid sida för förbättringar. Risken finns att de ser ett jämställdhetsprojekt som en ursäkt för att inte förändra något i övrigt, säger Catti. Fördelen med att agera inom ramen för SYCB är att det går att involvera även männen och det är något som hon vill att projektet ska fokusera ännu mer på i fortsättningen.

Yin Yin ska nu studera vidare i Syd-Korea. Men hennes dröm är att fortsätta arbeta med att utbilda andra burmeser.

– Vårt land är så fattigt, fast det är ett så rikt land. Systemet är inte bra för folket. Jag vill arbeta för mitt land och särskilt för kvinnor och barn, det måste bli en bättre framtid.

¨Text: Anna-Lena Lodenius

Publiceringsdatum: 2008-12-04

Till toppen av sidan
Redan i skolan lär vi oss att vi måste hålla med läraren, även senare i livet är vi ängsliga och vågar inte säga emot. - Yin Yin

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...