Skriv ut

- Vi kallar den skammens mur, för det är skamligt att skilja på bröder och systrar på det sättet. Det säger Brahim Mojtar och pekar bort mot en av världens längsta murar som Marocko har byggt mitt genom Västsahara. Muren är dryga 200 mil lång, mer än hela Sveriges längd.

Brahim är Polisarios representant i Sverige. Bakom muren och alla de soldater som patrullerar där, skymtar det ockuperade Västsahara. Själva står vi på den mindre landremsa av Västsahara som är fritaget. Vi kan inte gå närmre än ett par kilometer från muren eftersom soldaterna då skjuter skarpt. Dessutom lurar minor överallt. Området kring muren bedöms vara världens mest minerade. Det finns tre till tio miljoner minor synliga eller gömda i ökensanden i Västsahara. De skördar ständigt nya offer. Många är de västsaharier som drabbats och som blivit av med ben och armar, nära och kära.

Men när vi träffar några av dem på ett sjukhem i de västsahariska flyktinglägren, vill de alla helst tala om en sak: Västsahara. Deras land och folkets rätt till fred och frihet. Där i flyktinglägren, mitt ute i Saharaöknen i sydvästra Algeriet, bor cirka 160 000 västsaharier sedan decennier. Och de längtar hem.

Organisering för fred och frihet

Palmecentret har sedan länge samarbetat med olika västsahariska organisationer för att ge stöd till det västsahariska folket. I grunden handlar det om att möjliggöra för västsaharierna att få makt över sin situation, och därmed över sina egna liv. Genom att ge stöd till deras egen organisering är syftet att stödja arbetet för fred och frihet.

Polisario och dess ungdomsförbund, Ujsario, är några av organisationerna Palmecentret samarbetar med. Medlemmar och företrädare får möjlighet att stärka kunskapen om politik och organisering genom utbildningar och utbyten. Det ger kraft till arbetet för ett fritt Västsahara.

De senaste åren har till exempel 15-30 västsahariska ungdomar per år, från både flyktinglägren och de ockuperade områdena, deltagit i sommarutbildningar. Där får de chans att mötas. Något som annars är svårt och förknippat med stora risker. Under den dryga veckan tillsammans utbyter de åsikter och erfarenheter av frihetskampen. Gemensamt deltar de i seminarier om jämställdhet, organisationskunskap och kommunikation.

– Palmecentret har lyckats med något som FN inte klarade av, att samla ungdomar både från flyktinglägren och från de ockuperade områdena. Polisario och svensk socialdemokrati har haft ett starkt samarbete ända sedan Olof Palmes tid, säger Salek Saluh Mohamed Chej, en av ungdomarna som deltagit.

Kvinnorna i lägren

Kvinnorna i flyktinglägren spelar en nyckelroll i kampen för självständighet. De har ofta hand om hushållen och är aktiva i de kommittéer som lägren är organiserade i.

Tillsammans med västsahariska kvinnoorganisationer samarbetar Palmecentret för att stödja och stärka kvinnorna i lägren. Det handlar ofta om att möjliggöra utbildning. I grunden handlar det om att kunskap är makt.

I Olof Palmeskolan utbildas cirka 100 kvinnor per år i bland annat språk, datorkunskap och administration. Skolan drivs av kvinnorna själva, med stöd av bland andra Palmecentret och S-kvinnor i Stockholm. Skolan gör det möjligt för kvinnor att få större makt över sin vardag och att öka jämställdheten. Något som också stärker arbetet för ett fritt Västsahara.

– Det är viktigt att kvinnorna i lägren har en hög utbildningsnivå. Vi är en majoritet av lägrens invånare och har stor del i lägrens administration. Utan oss stannar det, säger skolans rektor Momna Lebsir.

Använda vår makt och frihet

Västsaharierna som bor på ockuperat område lever i ständig skräck liksom de som tvångsförflyttats till Marocko för att tvångsassimileras. Marockanska myndigheter fängslar och torterar de som hävdar Västsaharas rätt till självständighet.

– Först blev jag torterad av marockansk polis och sedan fängslades jag utan rättegång. De slog mig i huvudet och på benen. Sedan tvingades vi se på när en ung tjej våldtogs, det var för mig nästan värre än den fysiska tortyren. Efter tortyren sydde en sjuksköterska ihop mina sår utan bedövning.

Det berättar Hamadi el Karcha, en ung, människorättsaktivist som flytt från det ockuperade Västsahara och nu bor i flyktinglägren. Det var när han för fem år sedan hade demonstrerat i den västsahariska huvudstaden El Aaiún som han tillfångatogs och fängslades.

– Vi måste använda vår makt och frihet för att ge västsaharierna rätt till makt och frihet, säger Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback. Därför är också opinionsbildning för Västsahara en viktig del av vårt arbete.

Med artiklar, seminarier och påverkansarbete håller Palmecentret och arbetarrörelsen, tillsammans med andra organisationer, Västsaharafrågan levande.

EU:s fiskeavtal med Marocko

I oktober förra året skrev Jens Orback och Västsaharas president Mohamed Abdelaziz en gemensam artikel i The Guardian och på DN Debatt. De varnade för att nordvästra Afrika står på randen till krig på grund av omvärldens, och särskilt EU:s, ignorans av ockupationen. De skrev bland annat ”I Polisarios och Palmecentrets arbete har vi kunnat se en tydlig attitydförändring. Tidigare har västsaharierna sympatiserat med vapenvilan. Så är det inte längre. Fler och fler talar om att återuppta den väpnade kampen. Vår bedömning är att långt fler än en majoritet av folket vill att Polisario ska överväga att återuppta den väpnade kampen. Det både smärtar och oroar oss. I våra roller har vi ständigt förespråkat fredliga lösningar och diplomatiska metoder.”

Abdelaziz och Orback menar att EU kan spela en roll, särskilt genom sitt fiskeavtal med Marocko. Palmecentret har tillsammans med Socialdemokraterna och flera andra organisationer drivit att avtalet strider mot folkrätten och måste exkludera ockuperat vatten. Det ledde i våras till att Sverige återigen röstade nej till avtalet. Också i Europaparlamentet arbetar svensk arbetarrörelse intensivt med frågan.

– Vi arbetar hårt för att EU ska säga nej till avtalet om det inkluderar västsahariskt vatten. Vi som arbetar med denna och andra frågor som rör Västsahara har en gemensam arbetsgrupp i parlamentet. Det behövs, för hittills har tyvärr EU satt sina ekonomiska intressen före folkrätten, säger Åsa Westlund, Europaparlamentariker (S).

Palmecentret fortsätter sitt arbete för att stödja västsahariernas kamp för fred, frihet och demokrati. Tillsammans kan vi förpassa ockupationen till historieböckerna.

Text: Laila Naraghi

Publiceringsdatum: 2011-06-13

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...