Skriv ut

Vid folkkongressen för ett år sedan bytte Kina till en ny ledargeneration. Spekulationerna har handlat om den nya ledningen skulle stå för förnyelse, fortsätta den gamla linjen eller välja en kompromiss. Den första oktober arrangerade Palmecentret och ABF ett seminarium på ABF-huset i Stockholm om vart Kina är på väg – politiskt, ekonomiskt, i miljö- och klimatfrågor och som global och regional stormakt.

Seminarie 1. Foto: Mats Wingborg– Hur man beskriver utvecklingen av de mänskliga rättigheter beror på vilket perspektiv man har. Vissa saker har gått framåt, andra bakåt. Det säger Malin Oud som har arbetat i Kina de senaste 15 åren och följt utvecklingen på MR-området.

Malin Oud säger att de som tycker att utvecklingen varit positiv ofta brukar hänvisa till rättsväsendet. Enligt Malin Oud befann sig rättsväsendet i kaos i början av 1980-talet. Sedan dess har 100 000-tals nya domare, åklagare och advokater utbildats.

– Det är definitivt ett steg framåt. Likaså har antalet verkställda dödsstraff minskat från över tjugotusen om året i början av 80-talet till cirka 3000 i fjol.

Men, betonar Malin Oud, de som är mer pessimistiska tycker det är en klen tröst att det blivit bättre än vad det var under kulturrevolutionen 1966-1976. Fortfarande råder stora inskränkningar av yttrandefriheten, särskilt i tryckta medier.

– Vissa anser till och med att det blivit svårare att publicera fackböcker om ämnen som icke-diskriminering jämfört med hur det var för tio år sedan.

När det gäller Internets betydelse för yttrandefriheten är bilden komplex. Å ena sidan har Internet bidragit till att information sprids snabbare i Kina. Å andra sidan, säger Malin Oud, används Internet av staten för att kontrollera medborgarna.

– Vissa ämnen är tabu att diskutera på Internet. Det handlar bland annat om de tre T:na, det vill säga Taiwan, Tibet och vad som hände vid Tiananmen 1989, det vill säga massakern vid Himmelska fridens torg.

Malin Oud säger att staten för det mesta accepterar att människor diskuterar känsliga politiska frågor med varandra, men inte att de organiserar sig. Trots det finns omkring 500 000 registrerade NGO:s i landet och kanske ytterligare en miljon icke-registrerade. Exempel på frågor de är engagerade i är miljö, arbetsrätt och kvinnors rättigheter.

– De som verkar inom NGO-sektorn måste vara strategiska och rama in sina budskap och mål i formuleringar som myndigheterna kan acceptera. Samtidigt gäller det för NGO:er och undersökande journalister att flytta gränser. En kinesisk journalist uttryckte det som att det gäller att slå kantbollar – att sikta på pingisbordets kant istället för att lägga bollarna på den säkra mittytan.

Malin Oud menar att en realistisk strategi är att verka för att Kina blir ett bättre fungerande rättssamhälle och att korruptionen minskar.

– Däremot träffar jag sällan någon i Kina som talar i termer om revolution eller arabisk vår. Det man jobbar för är en evolution mot ökad rättssäkerhet och rättvisa, säger Malin Oud.

Ola Wong: ”I Kina finns många Teckomatorp”

Ola Wong, journalist som har bevakat Kina för SvD, berättar att det kinesiska kommunistpartiet sedan årtionden har hävdat att ekonomisk tillväxt är det viktigaste av allt och nyckeln till alla problem. Men, påpekar Ola Wong, det har inneburit att andra frågor fått låg prioritet.

Ola Wong skräder inte orden när han beskriver hur miljön offrats i Kina:

– Läget är katastrofalt. I januari månad i år var det hälsosammare att leva i ett rökrum än i Peking. Många miljörelaterade sjukdomar har också blivit vanligare, som olika former av cancer, astma, halsinfektioner, bronkit, allergier och huvudvärk. Själv följde jag smoggstatistiken genom en app i Peking som vidareförmedlade information från en mätare vid amerikanska ambassaden.

Ola Wong har gjort reportage i småstaden Shengfang i Hebeiprovinsen. För inte länge sedan var det en vacker kanalstad där vattnet var drickbart och det gick att fiska krabbor i kanalerna. Nu är smoggen tät och det sticker i ögonen. Kanalerna är förorenade av avfall från lättmetallindustrier.

– När fabrikerna fick släppa ut sina gifter i kanalerna tyckte invånarna att de själva lika gärna kunde slänga skräp i vattnet. Det blev fritt fram att smutsa ner.

I Shengfang såg Ola Wong många annonser där företag erbjöd brunnsborrning. Småindustrin borrar brunnar för att kunna skjuta ner utsläpp i grundvattnet istället för att behöva betala för det rena.

– Människor köper allt oftare dricksvatten på dunkar. Samtidigt ökar fusket med försäljning av dricksvatten. Det senaste är att människor köper reningsapparater för att rena det dricksvatten man köper på dunk.

Miljöförstöringen i Shenyang skapade en debatt på Internet, men det satte den lokala partiledningen stopp för. Enligt Ola Wong är de lokala partiföreträdarnas främsta uppgift att sätta få stopp på allt som kan skapa missnöje och social instabilitet. Skulle de lokala protesterna växa skulle de riskera sin egen ställning. Nyligen satsade för övrigt den politiska ledningen i Shenyang i staden stora summor på att dra till sig turister. Men miljöförstöringen hade gått för långt och turismen har uteblivit.

Ola Wong understryker att kostnaderna kommer att bli gigantiska om den förstörda miljön i Kina ska saneras. Han påminner om saneringen i Teckomatorp i Skåne som fortfarande pågår. Redan i mitten av 1970-talet avslöjades att företaget BT Kemi hade grävt ner farliga kemikalier i marken.

– Kostnaderna för skandalen i Teckomatorp beräknas till en halv miljard kronor. Man kan undra hur många Teckomatorp det finns i Kina? säger Ola Wong.

Börje Ljunggren: ”Kommunistpartiets ledning vill att Kina ska bli en ny supermakt”

Börje Ljunggren, tidigare ambassadör i Kina och författare till flera böcker om det kinesiska samhället, menar att ledningen för kommunistpartiet är anmärkningsvärt upptaget av att analysera varför Sovjetunionen föll samman.

– De vill inte se någon kinesisk Gorbatjov. Deras överordnade mål är att partiet ska behålla sin maktställning.

Sedan Deng Xiaoping började reformera ekonomin i slutet av 1970-talet har den kinesiska tillväxten legat på cirka 10 procent per år. Trots det, påpekar Börje Ljunggren, är det många i Kina som nu talar om de senaste tio åren som ett ”förlorat decennium”.

– Under de senaste tio åren har det inte skett några grundläggande reformer av samhället. Ekonomin har hittills drivits av investeringar. Investeringsnivån är extremt hög, närmare 50 procent av BNP, men konsumtionen är fortfarande mycket låg. Den balansen behöver förändras. I dag har produktionen en enorm överkapacitet. Exempelvis har Kina kapacitet att producera nästan lika mycket stål som det behövs i hela världen.

Den grupp på sju män som valdes till det ständiga utskottet i november 2012 förväntades alla tillhöra den femte generationen av ledare, födda på 1950-talet. De fem nytillkomna är dock alla över 65 år och kan följaktligen bara sitta en period. Fyra av de sju är själva söner till höga partikadrer.

– Viktigast är den nya generalsekreteraren Xi Jinping. Han är gift med en välkänd kinesisk sångerska, hon har också generalmajors rang i armén. De tillhör partieliten. Xi Jinping har som ambition att stärka och ”rena” partiet. Partiuppbyggnad och korruptionsbekämpning är nyckelord. Han är kritisk till kraven på ”konstitutionalism”, ett kodord för politiska reformer.

Allt fler i kommunistpartiets ledning tillhör också landets ekonomiska elit.

– Jinpings familj äger omkring 300 miljoner dollar, framför allt har de blivit rika genom att en svåger äger stora intressen i sällsynta jordartsmetaller.

När Xi Jinping var nyvald reste han till staden Shenzhen i Guangdongprovinsen. Det var där som Deng Xiaoping 1992 höll ett berömt tal där han förklarade att de ekonomiska reformerna måste fortsätta. Xi Jinping höll ett partiinternt tal i staden, men budskapet har läckt ut.

– Hans budskap var att folkarmén inte fick förstatligas. Det var Sovjetunionens stora misstag. Armén måste stå direkt under partiets ledning och inte under statens.

Enligt Börje Ljunggren illustrerar Xi Jinpings tal att Kina inte bara är en enpartistat, utan också en partistat. Det är partiet som kontrollerar staten och inte tvärtom.

– Partiet har till uppgift att skapa harmoni, vilket bland annat betyder att man vill förhindra lokala protester. Trots det förekommer cirka 180 000 protester varje år. Ofta handlar det om att bönder tvingas flytta för att marken ska säljas till byggherrar. Människor är missnöjda med korruption och maktmissbruk.

En trend är drömmen om att återupprätta ett starkt Kina. I det nyöppnade historiska museet i Peking och i nytryckta läroböcker historia skildras landets utveckling i skimrande ordalag.

– Men ingenstans nämns om svälten under det Stora språnget 1958-1962 eller om kaoset under kulturrevolutionen. Bilden man ger är starkt propagandistisk.

I november 2013 ska centralkommitténs viktiga tredje plenum hållas. Då kan en del ekonomiska reformer förväntas, menar Börje Ljunggren. Däremot tror han inte att kommunistpartiet kommer att öppna för några politiska reformer.

Ett årtal av stor betydelse blir 2021. Då kommer det kinesiska kommunistpartiet att fira 100-års jubileum.

– Målet är att då kunna visa att Kina återkommit som en stormakt, att Kina har fått en renässans. Det är den kinesiska drömmen.

Text och bild: Mats Wingborg

Publiceringsdatum: 2013-10-08

Till toppen av sidan
Under de senaste tio åren har det inte skett några grundläggande reformer av samhället. - Börje Ljunggren

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...