Skriv ut

Glöm flygblad och kinesiska väggtidningar. När aktivister för arbetares rättigheter i Kina försöker organisera arbetare sprider de sitt budskap via Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter.

Lee Cheuk-Yan. Foto: Tommy SvenssonSociala medier spelar en allt viktigare roll i kampen för demokrati och fackliga rättigheter i Kina.

– Står man utanför en fabrik i Kina och delar ut flygblad kommer polisen omedelbart. Men på Weibo kan arbetare och aktivister få igång en dialog. Stänger myndigheterna ner ett konto, öppnar man ett nytt.

Det säger Lee Cheuk-Yan, generalsekreterare i det oberoende fackförbundet HKCTU och ledare för socialdemokratiska Labour Party i Hongkong. Han gästade Sverige på inbjudan av Palmecentret.

Med kepsen bak och fram och med pigga ögon ger han ett pojkaktigt intryck.  Men Lee Cheuk-Yan har ägnat mer än halva sitt 56-åriga liv åt att organisera arbetare och bilda fackföreningar.

Han borde vara sliten och trött, men utstrålar kamplust. När vi ska ta ett foto vill han ställa sig bredvid bilden med Olof Palme i centrum.

Han bor och verkar i Hongkong, den tidigare brittiska kolonin med drygt sju miljoner invånare som 1997 inlemmades i Kina. Överenskommelsen var att Hongkong skulle bevara sitt oberoende enligt principen ”ett land, två system”.

Därför är Hongkong Confederation of Trade Union (HKCTU) som bildades 1990 i dag Kinas enda fria fackförbund. Det har 160 000 medlemmar och tillåts bara i Hongkong, men har nära band med den kinesiska demokratirörelsen.

Lee Cheuk-Yan säger att de får kämpa hårt även för att behålla den begränsade demokrati och frihet de uppnått i Hongkong. Kina drar åt tumskruvarna och det oroar honom mycket.

Än så länge råder dock yttrandefrihet och det är tillåtet att bilda fackföreningar.

– Det är lätt att bilda fackföreningar. Det behövs bara sju medlemmar på en arbetsplats. Men det är svårare att växa och vi motarbetas av företagen och myndigheterna, säger han.

Organisationsgraden i Hongkong är 22 procent, vilket inte alls är dåligt i ett globalt perspektiv. Problemet är att facket inte har stöd i lagstiftningen så arbetsgivarna kan helt ignorera dem om de vill. För att tränga undan facket kan företagen bilda egna arbetarorganisationer. Det finns också en konkurrerande Beijing-beroende facklig organisation. I inget fall handlar det om riktiga fackliga organisationer utan om sociala klubbar som lockar medlemmar med diverse förmåner.

Ändå kan han peka på flera framgångar. Man har fått igenom minimilöner och nyligen fick hamnarbetarna efter en 40 dagar lång strejk igenom kravet på helgdagsersättning.

Hongkong är ett brohuvud till det väldiga Kina. Dess ekonomiska betydelse har minskat, men det politiska symbolvärdet har snarare ökat. Mängder av människor reser till och från Kina och Hongkong skulle kunna vara en frihetens spjutspets in i det kommunistiska och auktoritära Kina.

Lee Cheuk-Yan är dock förbjuden att resa in i Kina av skäl som vi återkommer till. Men han har en bra överblick över situationen för de mänskliga och fackliga rättigheterna där. Fast vi inte hör så mycket om det, finns ett stort missnöje bland de kinesiska arbetarna och vilda strejker sker praktiskt taget varje dag. Uppskattningsvis äger 30 000 strejker och andra större protestyttringar rum i Kina varje år.

Betyder det att en förändring är på gång mot demokrati i Kina? Han skakar på huvudet. Kommunistpartiet har landet i ett järngrepp. De ekonomiska reformer som lyft så många miljoner ur fattigdom har ingen politisk motsvarighet. Och några fria fackföreningar tillåts inte. Den enda tillåtna fackföreningen är All China Federation of Trade Unions, ACFTU, som är en del av partiapparaten och som saknar all legitimitet hos arbetarna.

Lee Cheuk-Yan berättar om försöken till oberoende organisering.  Fler och fler initiativ tas, men det gäller att gå försiktigt till väga för att stärka arbetares rättigheter.

– Man måste hålla sig strikt till frågor som har med arbetet, arbetsmiljö och löner, att göra. Att få arbetarna att prata om detta med varandra. Det är här Weibo (”Twitter”) kan spela en stor roll.

– Så fort du ställer politiska krav i Kina har du passerat en linje, säger Lee Cheuk-Yan. Då slår polisen och myndigheterna till – hårt.

Han vet vad han talar om. Som ung facklig och politisk aktivist var han vittne till massakern på Himmelska fridens torg sommaren 1989. Han hade med sig en miljon Hongkong-dollar, nästa lika mycket i svenska pengar, som han skulle ge till demokratirörelsen. Men han fängslades, fick aldrig mer resa in i Kina och pengarna tog polisen.

– Men jag fick i alla fall ett kvitto, säger han med ett leende.

Text och foto: Tommy Svensson

Publiceringsdatum: 2013-12-09

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...