Skriv ut

På bokmässan i Göteborg ordnade Palmecentret ett seminarium om Västsahara tillsammans med sin liberala motsvarighet Swedish International Liberal Centre, SILC. Panelen som leddes av riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) bestod av Johan Moström från Palmecentret och Aron Lund från SILC. Det skulle visa sig att debattörerna var överens om det mesta trots att de hade olika politisk bakgrund.

Ett av problemen för alla som är engagerade för Västsaharas sak är att nästan alla i Sverige är överens om att Marocko som ockuperar Västsahara ska lämna landet omedelbart. Därmed är frågan inte lika intressant för media som ofta letar efter oenighet.

Den 6 november 1975 genomförde Västsaharas nordliga grannland Marocko ”Den gröna marschen”. En enorm demonstration med syftet att få kolonialmakten Spanien att lämna över det som idag är Västsahara till Marocko. Drygt en vecka senare var saken klar. Marocko fick kontroll över de nordliga två tredjedelarna av Västsahara medan Mauretanien fick den södra tredjedelen.

Frihetsrörelsen Polisario bildades 1973 med målet att befria Västsahara från den spanska ockupationsmakten. Polisario har observatörsstatus i Socialistinternationalen och dess ungdomsförbund Ujsario är, precis som det svenska SSU, fullvärdiga medlemmar i den socialistiska ungdomsinternationalen IUSY.

Bakgrund

1975 invaderades Västsahara av Marocko. Det ledde till ett krig som pågick till 1991. Då slöts ett fredsavtal som västsaharierna accepterade med villkoret att de skulle få genomföra en folkomröstning om Västsaharas ställning gentemot Marocko. Idag, 17 år senare, har folkomröstningen ännu inte genomförts.

Enligt beräkningar har Västsahara knappt 400 000 invånare. Ockupationslandet Marocko har 33 miljoner invånare. Under Marockos ockupation av Västsahara har Marockos regering fått marockaner att flytta till Västsahara. I och med att Västsahara har en väldigt mycket mindre befolkning än Marocko så har Marocko på så sätt kunnat ”spä ut” motståndet mot ockupationen bland de boende i Västsahara.

Resultatet har blivit att många av västsaharierna lever i enorma flyktingläger, både i Västsahara men också i grannlandet Algeriet. Generationer av västsaharier har vuxit upp och levt sina liv i dessa läger.

Ingen CNN-effekt

Birgitta Ohlsson inledde seminariet med att den i stort sett totala enigheten om Marockos ockupation av Västsahara i och för sig är glädjande men att den faktiskt har en baksida också. När media rapporterar om politik fokuserar de ofta på oenighet mellan politiska företrädare och sedan får mediekonsumenterna ta ställning på egen hand.

Efter en sökning i tidningarnas mediearkiv hittar jag bara en artikel som avviker från ”den gängse uppfattningen”. I augusti 2007 skrev de moderata riksdagsledamöterna Göran Lindmark, Ewa Björling och Ulf Sjösten en debattartikel i Göteborgs-posten där de beskrev Polisario som ”en marxist-leninistisk kamprörelse”. Ewa Björling är idag handelsminister.

– När de flesta är överens kan man inte räkna med någon CNN-effekt där kamerorna riktas mot Västsahara, säger Birgitta Ohlsson. Frågor där alla är överens får lätt en våt filt över sig.

Polisario har bestämt att de ska föra sin kamp med fredliga medel. De vill inte anfalla Marocko och de vill inte genomföra några bombattacker mot civila. Det är en fin hållning men det är större sannolikhet att konflikten skulle få uppmärksamhet om de gjorde det motsatta. Så fungerar medielogiken.

Aron Lund är kritisk till världens hållning gentemot Västsahara.

– Det är en konflikt som pågår alldeles vid EU:s gräns där Spanien och Frankrike är inblandade på grund av sin handel med Marocko, säger han. Det pågår vid EU:s badstränder.

Han syftar på närheten till Kanarieöarna. Det är ungefär lika långt mellan Oskarshamn och Visby som det är mellan Västsahara och Fuerteventura, den näst största ön i den spanska ögruppen Kanarieöarna.

2006 slöts ett fiskeavtal mellan EU och Marocko, Västsahara ingår i det. När EU:s fiskeministrar röstade om avtalet var det bara den svenska fiskeministern Ann-Christin Nykvist som röstade emot. Hon gjorde det med motiveringen att Västsahara enligt folkrätten inte är en del av Marocko och ett land kan inte sluta avtal om naturresurser utanför sitt eget territorium.

Hur stödjer Sverige oppositionen i Västsahara?

Johan Moström på Palmecentret säger att det svenska stödet till Västsahara sker på tre sätt. Det första är i form av humanitärt stöd till flyktinglägren i form av till exempel kläder och mat.

– Det är varmt på dagarna i Saharas öken men på nätterna kan det bli väldigt kallt, säger han.

Den andra delen av stödet är politisk hjälp. Man försöker uppmärksamma världen om konflikten och de försöker få politiker att fatta beslut som gynnar Västsaharas kamp för självständighet.

Den tredje och sista delen av stödet är utbildning av västsahariska ungdomar. Det gäller både de som finns i flyktinglägren men också de som är verksamma i Polisario.
När Västsahara blir självständigt måste det finnas människor som vet hur man styr ett land och som vet hur man bygger upp ett fungerande samhälle med fungerande institutioner som styrs av lagar enligt principen ”rule of law” istället för med ren godtycklighet.

Johan Moström tycker att Polisario står inför fyra stora utmaningar när Västsahara blir självständigt:

1. De kommer att ärva en statsapparat som har byggts av Marocko.
2. De ska ge rättigheter till de marockaner som bor i landet.
3. De ska skapa ett folk av människor som har levat isär i flyktingläger i 30 år.
4. De ska gå från att vara en befrielserörelse till att bli ett politiskt parti. De får inte går samma väg som till exempel Robert Mugabe gjorde i Zimbabwe. Han var en frihetshjälte som blev lika korrumperad och förtryckande som kolonisatörerna han kämpade för att bli av med.

Inget erkännande av Västsahara

Frågan är då varför inget land har erkänt Västsahara som en egen stat. Johan Moström och Aron Lund ger två olika svar som inte säger mot varandra. Johan Moström först:

– EU vill inte stöta sig med Marocko. Frankrike och den gamla kolonisatören Spanien fungerar som bromsklossar.

Aron Lunds hänvisar till folkrätten:

– Faktum är att Västsahara inte har kontroll över sitt territorium och det är ett av kriterierna för att man ska bli erkänd som en egen stat. Däremot kan man ge Polisario en politisk representation i Sverige som PLO redan har.

Alla tre i panelen delade förhoppningen att de inte skulle behöva stå på ett seminarium på bokmässan om 20 år och diskutera Marockos ockupation av Västsahara.

Text: Alexander Sofroniou

Publiceringsdatum: 2008-10-15

Till toppen av sidan
EU vill inte stöta sig med Marocko. Frankrike och den gamla kolonisatören Spanien fungerar som bromsklossar. - Aron Lund

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...